Pojken pratar.

Inte mindre än.
66 ord.
Har mamman räknat till.
Ganska många matrelaterade.
Mjölk.
Kex.
Bulle.
Päron.
Korv.
Ganska många djur.
Kossa.
Katt.
Anka.
Ganska många fordon.
Traktor.
Bil.
Båt.
Brandbil.
Grävskopa.
En och annan hälsningsfras.
Hej.
Hej då.
Hallå.
Tittut.
Hurra.
En och annan befallning.
Nej.
Sluta.
Akta.
Titta.
Dom viktigaste namnen.
Mamma.
Jani.
Vera.
Mummo.
Raija.
Ninnu.
Barbapappa.
Mumin.
Molly.
Vissa ord kan bara mamman tyda.
Flygplan.
Uttalas pliplååå.
Morfar.
Uttalas huvvää.
Viktigaste ordet av alla.
Uttalas.
Dadusch.
Gissa vad det är.

På visit.

Oväntade besök.
Har aldrig varit mer uppskattat.
Just när sågspånen.
Kliar som värst i bh-n.
När kraften i mammans och pappans armar.
Tagit slut.
Kom en moster och man på besök.
Helt plötsligt.
Fick arbetet mera fart.
Spånskivor slets ner.
Skafferiet revs.
För att sedan byggas upp på nytt.

En väldig massa skräp.
Städades undan.

Arbetet flöt lite lättare en stund.
När pappans bror.
Några dagar senare.
Även han kom på besök.
Fylldes containern.

Ordning och reda.
På tomt och i huset.
Tills mamman dan efter.
Tog bort alla spåskivor från golven.
En enorm container verkar inte räcka.
Blir mycket skräp när man river.

Midsommar.

In Finland.
People celebrate midsommer.
Not excactly like in Sweden.
There are no maypoles here.
But the food is similar.
Mommy really enjoyed.
The first new potatoes of the season.
So much the taste of summer.

The night before Aron had a temperature of 40,7 celcius.
And eventhough the temperature had dropped.
He didn't have much of an appetite.
Vera ate 4 pieces of dark bread.

The weather was nice and eating outside.
At daddy's father's place.
With the view of the lake.
Felt just right.
The fever didn't stop Aron.
From dipping his feet.

In fact both kids.
Got soaking wet.


Mommy and daddy enjoyed.
A traditional saunavisit.
With birchbranches.
Filling the sauna with a wonderful smell.
Feeling good on the skin.
Daddy even went for a swim.
After that the rain started.
First dripping slowly.
By the time we went home.
It was pouring.
Just like every year.
And today.
Midsommer day.
The sun shines again.

40 grader i solen.

Sol har vi.
Och feber.
Ingen trevlig kombination.
I alla fall när det rör sig om 40 grader.
Feber alltså.
Inte utetemperaturen.
Den har väl hållit runt 20.
Aron lille pojken.
Är het.
Dricker dock mjölk hela dagen.
Inget annat smakar.
Igår gick det ner lite melon.
Idag tre smörgåsrån.
Inte ens glass.
Orkar han äta.

Till Veras glädje förstås.
Ju mer glass hon får.
Desto bättre.
Och nog hade hon förtjänat lite glass.
Efter förmiddagens promenad.
På ungefär 2 km.
Bara en liten stund på pappans axlar.
Resten gick av bara farten.
Jag hade lite spring i benen.
Sa hon.
Aron säger inte mycket.
Men han frågade efter dammsugaren.

Stora och små.

Vera var så stor idag.
På 3-årskontrollen.
Klarade alla test galant.
Mamman sken av stolthet.
Plockade rosa blommor på hemvägen.
Dom skulle det stora födelsedagsbarnet få.
Gammelmorfar.

77 år ung.
Dagen firades med kaffe och tårta.
Aron och Vera fick trots strålande sol.
Stanna inne.

Aron hade feber.
Dock ej öroninflammation.
I alla fall inte än.
Stackarn.
Var allt rädd hos läkaren.
Tycker inte om honom alls.
Det var roligare på kalaset.
Med stora släkten.
Lille Aron.
Trött och hängig.
Dock på bra humör.
Satt i knät hos tanter och fabröder.
I långa rader.
Vera konverserade och lekte.
Så stor.
Ändå så liten.
Att hon fick plats i lådan.

Grabbatag.

Mycket slit.
Har pappan haft i källaren.
Och en hel del hjälp.
Av bland annat en kusin.
Stor och stark.
Och rolig.
Den egenskapen uppskattade pappan mest.

Bra blev det.
Trots enorma stenbumlingar.
Nu är dom två största rummen.
Utgrävda.

Bra jobbat.

Pappan tog ett tag.
På tomten med.
Före.
Djungel ända in på husknuten.

Efteråt.
En helt ny vy.
En plats för sittplats.
Gräsmatta.
Sandlåda.

En gammal stenmur.
Kikar fram.
Dock ej så vacker.
Mamman och pappan undrar nu.
Vad ska man göra med denna slänt.

Förslag mottages tacksamt.

Den ofrivilliga rojalisten.

Det började så bra.
Med smak av sommaren.
Årets första inhemska.
Jordgubbar.Barnen och pappan.
Plockar blommor.
Under skogsutflykten.

Vattenlekar hos gammelmormor och gammelmorfar.
I en i alla fall ljummen.
Sommarvärme.

Sen händer det.
Mamman slår på Tv-n.
Mumlar nåt om att Vera kanske vill.
Sen en riktigt prinsessa.

Vera var måttligt intresserad.
Återgick snart.
Till andra lekar.
Mamman dock.
Satt bänkad.
Med popcorn och allt.
Tyckte till och med att det var.
Underhållande.
Först efteråt.
Kändes det fel.
Skönt att tvaga sig ordentligt.
I bastun efteråt.

Small adventures.

Aron has never taken the bus.
Vera hasn't been on a bus.
In a long time.
Now when they are old enough.
Mommy decided it was time.
No longer need for the incredibly heavy.
Difficult to drive.
Doublestroller.
Vera was so excited.
Seemed like we were taking.
A trip in a spacecraft.
Aron little less.
Excited.

The walk to the busstop.
The waiting for the bus.
The paying for the ticket.
Was all fine.
The riding.
Not so much fun.

At least not at first.
Vera enjoyed every second.
Aron was a little.
Terrified.
Once he realized.
He could watch cars go by outside.
He calmed down.
The bus took us all the way.
To the grocerystore.
Bought some juice.
Enjoyed it on the sidewalk.
Took the bus back home.

That was the best thing all day.
Vera said.
So far small adventures like this.
Is enough.

Inte roligt.

Inte alls.
Inte ens lite småkul.
Att gräva ur källaren.
50 cm djupt.
Ska hålet i golven helst bli.
Det är väl bara att gräva på.
Kan man tycka.
Men huset står på ett berg.
Som har sprängts en gång i tiden.
Bitar ligger kvar.
I sanden som ska grävas ut.
Små stenar.
Stora stenar.
Tunga stenar.
Stenblock.
Pappan kämpar på.
Med släktingars hjälp.
Men det är inte roligt.
Inte ens en liten stund.

Äntligen diagnos.

Efter nästan 6 månaders.
Ovisshet.
Tankar.
Funderingar.
Oro.
Är diagnosen på Arons prickar.
Atopiskt eksem.
Mamman släpper tankarna på psoriasis.
Vad kommer eksemet ifrån.
Undrade mamman hos läkaren.
Kan vara allergi.
Vi tar några tester.
Närmare 28 stycken.
28 gånger blev stackars Aron.
Stucken i armen.

Men det gick över förväntan.
En oerhört proffsig sköterska.
Gjorde allt på ett kick.
Väntan.
Lek.
Sen svaren.
Ingen allergi.
Inte en endaste en.
Så skönt.
Så befriande.
Livet kan gå vidare.
Arons prickar kommer och går.
Triggas antagligen av sänkt immunförsvar.
Mamman och pappan smörjer.
En vecka varje dag.
En veckas paus.
Men läkaren sa.
Solen är bra.
Behöver kanske inte smörja alls.
På sommaren.
Härliga ord.
Om nu bara sommaren kunde komma.

Barnen då.

Mamman tror nog.
Att dom klarar sig bra.
Trots att dom får nöja sig.
Med en förälder i taget.

Vera njuter av regniga dagar.
Paraply.
Gummistövlar.
Hon blir så besviken.
När solen skiner.
Aron blir sällan besviken.

Båda två.
Är glada över att få träffa.
Alla snälla.
Roliga.
Påhittiga.
Dedikerade.
Släktingar.
Som ställer upp.
Som barnvakter.
I vått och torrt.

Än har vi inte tröttnat.

På att riva.
Ta upp hål i väggar.
Pappan har nu.
Tagit upp hela golvet i källaren.
Rivit ner det på väggarna.
Som satt löst.


Bastu och duschrum.
En del av övriga källaren.
Ska snart grävas ur.
Fyllas med dräneringsgrus.
Isolering.
Golvvärme.
Betong.
Kakel.
Klinkers.
Mamman och pappan fick.
En oväntad ledig eftermiddag.
Passade på.
Att riva lite till.
Hade först tänkt göra.
En 120 cm bred öppning.
Mellan matsal och vardagsrum.

Tog istället upp den gamla dörr.
Som suttit där innan.
Inte lika stort.
Men nog stadigare för den bärande väggen.

Nu kan folk som sitter i soffan.
Titta på dom som äter i matsalen.
Barnen kan springa runt.
Mera ljus.
Mera mys.
Sen var det ju det där.
Med spånskivorna.
Mamman och pappan har efter många.
Funderingar och frågor.
Beslutat att ta bort.
Dom spånskivor som sitter på väggarna.
För att få ut eventuellt skadliga ämnen.
Lättare sagt än gjort.

Men det går.
Sen är det bara gipskivor kvar.
Träfiberskivor på ytterväggarna.
För att isolera lite extra.
Sen.
Lite lim.
Lite tapet.
Fin fint.

Vidrigt.

Alla dagar.
Är det inte lika roligt.
Att renovera.
Mamman hade en sån dag igår.
Planen var.
Att ta ner spånskivor.
En vägg gick lätt.
Resten gick.
Knappt alls.
Hammare.
Stämjärn.
En liten kofot.
En jättestor kofot.
En rejäl spade.
Hade mamman till hjälp.
Gick inte bra ändå.
Spånskivorna satt som berget.
Smulade sönder när dom skulle ner.

Efter några timmar.
Var mammans krafter slut.
Började slipa golv istället.
Bort med gamla rester av golvmatta och lim.
Gick ganska bra.
Tills slipmaskinen blev överhettad.

Mamman var vi detta laget.
Ganska trött.
Bar ut lite sopor.
Till den enorma högen i trädgården.
Det blir mycket skärp av att riva.

Mamman visste dock.
Att pappan dagen efter skulle ta upp golvet.
I källaren.
Mycket betong blir det.
Nånstans ska den läggas.
På tomten finns två gamla brunnar.
En har pappan redan fyllt.
Med betong från källarväggarna.
Den andra brunnen.
Är full med sopor.
Husets förre ägare.
Har slängt sina sopor i en brunn.
På sin egen tomt.
Hur korkad får man bli.
Hur vidrigt äcklig.


Mamman kunde inte förlika sig med tanken.
Att barnen skulle.
Växa upp på en soptipp.
Bara att ta ett djupt andetag.
Sätta på handskarna.
Fiska upp skiten.
Till hjälp hade mamman.
Ett järnrör men en krok i ena änden.
En kratta.
Sopsäckar.
Det var det vidrigaste mamman gjort.
Någonsin.
Sopor är alltid äckligt.
Har dom legat i en brunn i år och dar.
Är dom ännu äckligare.
Lukten.
Konsistensen.
Innehållet i dom söndertrasande påsarna.
Gjorde kväljningarna svåra att hålla borta.
Nästan två timmar tog det.
Tre sopsäcket fyllde mamman.

Sen var skiten uppe.
Mamman var myggbiten.
Ledbruten.
Glad över regnet.
Nöjd med sin insats.

Duschen där hemma.
Har aldrig varit mer efterlängtad.

Hôl i vägga.

Detta var första arbetsdagen i huset.
Som mamman kände att det på riktigt.
Börjar gå framåt.
Trots en del motgångar.
Som ett panikköp.
Eldriven motorsåg.
Skyddglasögon.
Sen var det bara att sätta igång.
Bort med spånskivan.


Jaha.
Därunder fanns det brädor.
Fram med motorsågen.
Bort med brädorna.
Jaha.
Därunder fanns det isolering.
I form av sågspån.
Inte lite sågspån.

Spånen sparas.
För att fylla på i andra delar av huset.
Inte en musskit.
Så långt ögat kunde se.
Sen brakade väggen ner.


Att ett hål kan bli så fint.
En öppning.
Ljus.
Luft.
Ny planlösning.

Stort och fint kök och matsal.
Mamman kan inte låta bli att njuta.
Av utsikten från köksfönstret.


Med tro inte.
Att det var det enda som hanns med.
Mamman och pappan.
Tog en promenad.
Markerade träd.
Som ska bort.
Två stora björkar står för nära huset.


En väldig massa granar.
Skymmer sikten.
Skuggar trädgården.

Allt ska dock inte bort.
En gran.
Helt enorm.
Får vara kvar.
Den var farfars klätterträd som barn.