En god jul.

Börjar hos finndjävlarna.
Redan på morgonen.
Sista luckan i presentkalendern.
Var en julstrumpa.
Men små presenter.
Att underhålla barn med hela långa dan.

Sen väntades det på gästerna.
Pappan körde barnen runt.
I bilen.
Tills båda sov en stund.
För att orka med väntan.
Gästerna kom så äntligen.
Efter att pappan kört upp.
Deras bil för den ishala backen.

God julmat intogs.
I mängd.
Finskt och svenskt i härlig blandning.
Anrättningen avnjuts enligt Aron.
Bäst med cykelhjälm.

Med fulla magar.
Nöjda och glada.
Väntar gamla och unga.
Ännu mer.
Vera frågar varje minut.
När kommer tomten.
Tomten skickar sms.
Skriver att han blir sen.


Men till slut.
Byts väntan ut.
Mot glädjefnatt.



Tre lyckliga kusiner.
Hjälpte tomten.
Aron öppnade ett paket.
I det fanns det en hjälm.
Skyddsglasögon och en motorsåg.
Sen öppnade han inte fler.
Vera öppnade alla sina.
Och Arons.
Sen först upptäckte hon.
Vad som funnits i.
Finaste var när hon utropade.
Åh precis vad jag önskat mig.
Åt en hemmavirkad liten docka.
Som pappans moster gjort.
Barn kräver så lite.
En gul hjälm.
En virkad rosa kompis.
Sen är julen god.

Sista spiken.

Eller sista skruven.
Rättare sagt.
Är nu iskruvad.

Sista gipsskivorna med.
Det som fattas nu.
Gör vi nån annan gång.

Mamman och pappan.
Har renoverat färdigt.
För i år.
Nu ägnas bara tid.
Åt att leka.
Baka.

Se julklappsberget växa.
Utom kontroll.
Mamman slänger leksaker.

I desperat försök att.
Få plats för dom nya.
Sen sätter sig även mamman ner.
Och njuter en stund.

Och väntar.
På tomten.

Mitt i julstöket.

Hinns alltid med lite.
Renovering.
Ljudisolering av mellanväggar.

Alla väggar utom en.
Gipsade.

Sen julstädning.
Tio säckar senare.
Kan barnen vistas fritt på vinden.

Och njuta av fina nya rum.
Dock inte helt färdiga.

Julstämning jobbas det också på.
Inte helt fel.
Att vara arbetslös.

Granen ska ju kläs.
Paket slås in.
Jultomten väntas på.

Aron väntade tills idag.
Med skräck på tomten.
Då mamman och pappan kläckt.
Den trevliga idén.

Att Aron kan ge nappen åt tomten.
Aron har därför inte längtat.
Bara varit rädd vid tanken.
När han idag frågade mamman.
Ska tomten ta räven också.
Bestämde mamman att det inte var.
Nån bra idé.
Pojkstackarn kan ju bli.
Jultraumatiserad.
För resten av livet.
Därför tas striden nu.
Mamman klippte sönder Arons napp.
När han sov.
Han förstod ju sedan att den måste.
Slängas.
Han frågar efter den.
Mamman säger att sopbilen tagit den.
Får se hur länge han minns den.

Tillgänglighet.

Mamman och pappan.
Visste att vinden inte är byggd.
För att man ska bo där.
Därav ett mycket trångt och brant.
Trapphus.

Vackert var det inte heller.
Bara börja riva.
Nya hål blev det.
I källartrappan med.

Sen efter en stunds.
Mätande.
Funderande.
Mätande igen.
Fanns äntligen en plan.

Tur och lycka.
Att farfar fanns på plats.
Med erfarenhet.
Bygga trapp är inte lätt.
Men pappan och farfar kämpade tappert.
Hela långa dan.

När hela dagen gått.
Var trappan klar.
Så till den grad att den.
Kunde tas i bruk.

Det är brant.
Stegen är inte lika djupa.
Som normalt.
Stegen är höga.

Det bästa gjordes.
Av förutsättningarna som fanns.
Med ledstänger på båda sidor.
Och en port för barnen.
Så blir det nog säkert.
Snyggt är det redan.
Och otroligt skönt att kunna.
Ta sig upp och ner.
Utan minsta bekymmer.

Pepparkakor.

Man kan ha tur.
I pepparkakor.
Har man som farmor.
En väldig tur i pepparkakor.
Vinner man det här.

Muminpepparkakshus.
Med invånare och allt.
Tyvärr tål det mest att beundras.
Inte lekas med.

Sen kan man ha otur.
I pepparkakor.
Som Vera.
Efter avslutat bak.
Hade en liten form hamnat på golvet.
Vera kommer springande.
Trampar rakt på formen.
Vassa sidan upp.
Ett sår under stortån.
Blod.
Ganska mycket blod faktiskt.
Iväg till sjukhuset.
Veras tå sys fast med två stygn.
I stort sett utan bedövning.
Det är svårt att bedöva.
Undersidan av en liten barntå.
Som har svårt att vara stilla.
Även om tre vuxnas händer.
Håller fast.
Blåa stygn.

Modiga Vera tröstas med.
Leksak och ny film.
Ta det lugnt sa sjuksköterskan.
Det har Vera gjort.
Hon kan inte annat.
Hon har väldigt ont.


Foten i högläge.
Filmmys i soffan.
När Vera blir läkare.
Ska hon bli en sån som inte.
Ger sprutor.
Och inte syr.
Bara sätter plåster.

Inte helt perfekta.

Bilder.
Lyckas mamman ta.

Trots mutor.

Fis-skämt.
Rump-dans.
Men har man alldeles.
Perfekta barn.

Blir det bra till slut ändå.

Lite mindre ont i kroppen.

Har förhoppningsvis barnen.
Trots att deras dagar.
Också varit fullspäckade.

Pepparkaksbak med kusinen.
Kräver både koncentration.
Och fingerfärdighet.

En stor mage.
Är också bra att ha.
Sen var det dags.
För snögubbsbyggande.

Nästan lika lång som pappan.
Blev gubben.
Och minst lika ståtlig.

Ont i hela kroppen.

Har både mamman och pappan.
Efter denna helgen.

Det har satts upp reglar.
Till alla mellanväggar.
På vinden.

I detta hålet ska sitta.
Ett fönster.
För att sjöutsikten ska kunna ses.
Även från trappan och hallen.
Och för att Vera.

Ska kunna kika ut ur sin lilla sovhörna.
Bortanför sängen.
Finns ett litet krypin.
För barnen att leka i.

Mamman målar.
Ett helt lager avklarat.
Med hjälp av roller.
Pensel.
Färgspruta.
Känns ganska tröstlöst.
Att veta att det nog är.
3 lager kvar.

Födelsedagen.

Firades lite lätt.
Utan tårta, men väl med dajmglass.

Men ännu mer än mammans ålder.
Firades att slutbesiktningen.
Av verandan nu är avklarad.
Finndjävlarna har en laglig utbyggnad.
Skönt att inte längre.
Behöva vara beroende av hantverkare.
Kontrollanter.
Nu körs resten av oss.
Vera undrade hur många år.
Mamman egentligen fyllde.
35, svarade mamman.
Haha, vad du är gammal, utbrister tösen.
Om mamman är gammal, undrar pappan.
Vad är då gammelmormor.
En toastol, blir svaret.
En fin present fick mamman också.
En sång och dansuppvisning.



Inspirationskällan är den här.
Likheten är ju slående.

Tak.

I torsdags hade finndjävlarna besök.
Av två gubbar med slang.
Dom försvann upp på vinden.

Skymtades bara ben.
Lämnade efter sig.
Damm.
Grått.
Fluffigt damm.
Varmt är det nu.
Även på vinden.
Isolerat.
19 grader varmt.
Dessutom är det snyggt.
För det hanns med att sopa undan.
Dammet.
Sättas upp panel.

I hela stora taket.
Pappan har nu med lite hjälp.
Satt upp 800 meter råspont.
Finns en del för mamman att måla.
Och kvistlacka.

Man är inte lite dum.

När man som mamman.
Impulsbeslutar sig för.
Att barnen ska få en presentkalender.
Några dagar innan 1 december.
Men har man bestämt sig.
Är det bara att sätta igång.

Efter en hiskelig mängd.
Papper.
Tejp.
Snören.
Men 48 små paket senare.
Var den äntligen klar.

Och som tur var.
Var mamman inte den enda.
Som tyckte om idén.

Inte alltid som man tror.

När Vera var 8 mån.
Fick hon feber.
Och vätskefyllda prickar.
På magen.
3 stycken.
Mamman och pappan tog henne.
Till sjukhuset.
Det är vattenkoppor sa sköterskan då.
Är du säker.
Frågade mamman.
99% säker.
Svarade sköterskan.
Mamman och pappan åkte nöjda och glada.
Hem med en inte särskilt sjuk dotter.
Men nu visade det sig.
Att sköterskan hade fel.

Det som Vera har nu.
Runt ögonen.
Inne i öronen.
I hela hårbotten.
I underlivet.
På hela kroppen.
Det är vattenkoppor.


Och dom kliar.
Mycket.

Fönsterfint.

Detta är mammans och pappans nya leksak.
Den kostade lite grann.
Men är värd varenda öre.
För det är dyrt med material.
Till fönstersmygar.
Men med denna leksak.




Återanvänds trägolv.
Sågas och målas.
Mamman och pappan gör själva.
Tycker om att slippa köpa.
Dyra färdigsågade skivor.
Det tar en massa tid.
Att få dit alla fönstersmygar.
Och dörrkarmar.


Det är ju inte många ställen.
Som stämmer på millimetern.
Olika bredd.
Olika tjocklek.
Mamman och pappan har mätt.
Ritat.
Sågat och målat.

Rörmokaren har satt in element.
Det är varmt.
Och fint.
I snöstorm.
Fick mamman och pappan även upp.
Fönsterfoder på utsidan.

Sen in i värmen.
Njuta av det vackra som åstadkommits.
Mysa i skenet.
Av första advent.