skip to main |
skip to sidebar
Inga som helst.
Alternativ existerar inte.
Det är bara trummis.
Aron vill vara och bli.
Det går inte en dag.
Inte en timme.
Inte en minut.
Utan att Aron trummar.
Med pennor.
Fingrar.
Trumpinnar.
På trumman.
Kuddarna.
Köksbordet.
Grytunderläggen.
Möblerna.
Knäna.
Magen.
Lyckan är när det nån gång.
Blir besök.
I pappans replokal.
Musik upptar.
Arons hela värld.
Hans lyssnar på skivor.
Memorerar engelska texter.
Sjunger.
Skriker.
Diskuterar musik med pappan.
Och alla andra.
Ritar enbart skivomslag.
Porträtt av favoritbanden.
Studerar trumteknik på youtube.
Mamman och pappan.
Försöker tänka som.
Mannen i musikaffären.
Som sa till pappan.
Redo för hemfärd.
Låt pojken spela.
Han har ju talang.
Och oändlig passion.
Julafton.
Lite lagom tidig morgon.
Med julstrumpor i sängen.
Sen den långa väntan.
Spänningen.
För Vera hade meddelat.
Tre dagar före julafton.
Att hon vill ha tomte.
Mamman och pappan levde i illusionen.
Att jultomten inte troddes på.
Vera sa att hon inte öppnar.
En enda julklapp.
Om inte jultomten kommer.
Om hon var tvungen att välja.
Alla julklappar.
Eller att tomten kommer.
Sa hon tomten.
Den riktiga jultomten.
Inte pappan.
Ingen hon känner igen.
Jultomten fick inte lämna klapparna på trappan.
Han skulle komma in och hälsas på.
Och tänk.
Den riktiga jultomten.
Kommer självklart.
Till alla snälla barn.
Han kom, han kom.
Skrek en överlycklig Vera.
Tack jultomten.
För ett mycket uppskattat besök.
På julafton gjordes allt.
I den ordning som barnen vill.
Först kom tomten.
Ganska tidigt.
Sen öppnades julklapparna.
Sen orkade alla finndjävlarna.
Njuta av julmiddagen.
Som bestod av sånt som barn.
Och vegetarianer vill ha.
För när julen firas.
Med denna lilla familj.
Är traditionerna alldeles egna.
Jullovet fortsatte.
I lugn och ro.
Hela dagarna.
I pyjamas.
Lektes det med julklapparna.
Byggdes det lego.
Syddes.
Lades 500 bitars pussel.
På två dagar.
Sen blev det nytt år.
Av bara farten.
Nyårsaftonen var ungefär.
Som julaftonen.
Egna traditioner.
Rundtur med bilen.
För att spana fyrverkerier.
För att sedan få bästa föreställningen.
Genom köksfönstret.
När grannarna drog igång.
Gott slut på jullovet.
Gott nytt år.
Allt är klart.
Godiset.
Granen från egna tomten.
Pepparkakshusen.
Snön är fixad.
Med den också 14 minusgrader.
Nu görs inget annat.
Än väntas.
Finndjävlarna firar jul.
Alldeles för sig själva.
Utan stress.
Utan storstädning.
Bara lek och god mat.
Kanske kommer tomten.
Kanske blir det ett och annat.
Paket.
Nu önskar finndjävlarna alla.
En riktigt god jul.
Det slogs på stort.
Med både luciaväckning för pappan och Aron.
Luciatåg i kyrkan.
Och lussebullebak.
Luciaväckningen bestod av en mamma.
I nattlinne.
En Vera i full luciautstyrsel.
Skönsång.
Lusse lelle.
Gudstjänsten på svenska.
Var enda chansen för barnen.
Att få se luciatåg.
Denna gången med kompisar i tåget.
Gudstjänsten var olidligt lång.
För kyrkovana barn.
Men avslutades som tur var.
Med både bulle och tomte.
Sen skulle det bakas.
Hemma med.
Det skulle räckas.
Till Veras knytisjulfest på skolan.
Till alla 25 i klassen.
Det blev lite många.
Skulle nog räckt.
Till resten av skolan med.
Men nu är frysen full.
Lucian firad.
Och snön kommen.
Blev mamman på sin födelsedag.
Av självaste lucia.
Som planerat festligheterna i detalj.
Med hemmagjorda kort och presenter.
Presenter ända från Sverige.
Till både mamman och barnen.
Sen var det dags för gästerna.
Att ställa sig i kö.
Ta mamman i hand.
Gratulera.
För att sedan belönas med.
Fika.
Som smakar bäst i finporslinet.
Det har tagit lite stopp.
Med bloggandet.
En av anledningarna.
Är slutspurten.
Av renovering.
Det är en del kvar.
Men nu är huset.
Finndjävlarnas älskade lilla paradis.
Till salu.
http://www.etuovi.com/kohde/8110772?sc=M28870654&pos=2#.VIS1UMnQsaQ
En vecka har det legat ute.
Fyra bokade visningar.
Ingen fullträff ännu.
Men en väldig massa städande.
Överallt.
Hela tiden.
Och en massa utflykter.
Finndjävlarna håller sig borta.
Mäklaren visar runt.
Sen väl hemma igen.
Väntas det på bud.
Ett skambud hittills.
Väntan på bättre bud.
Väntan på en tid utan visningar.
Jullov.
Och lite tid.
För den sista renoveringen.
Det är inte så mycket kvar.
Tills allt är klart.
Men dom där sista.
Listerna.
Klinkerplattorna.
Är det mest pyssel med.
Skönt är det.
När alla små ställen.
Det är alltför lätt att reta sig på.
Blir färdiga.
En efter en.
