Farväl och på återseende.

Från och med nu är mamman bidragsberoende invandrare.
Vårdbidrag är bidraget.
Båda barnen måste vara hemma för att pengarna ska räcka till.
Tråkigt för Vera.
Hur ska hon klara sig utan alla små pottböcker på dagis.

Utan alla roliga kompisar.

Utan alla spännande saker som finns där.

Aron tyckte också att det verkade himla kul.
Det där med dagis.
Förhoppningsvis dröjer det inte så länge förrän det blir aktuellt igen.
Om mamman börjar plugga till hösten.
Blir både Aron och Vera trollbär.

Första advent.

Finfint adventsbesök.
Mia.
Överöser oss som alltid med presenter.
Hello kitty.
Grön bil.
Vera ville allt ha båda.
Kanske Aron med.
Skvaller, tips och framtidsplaner.
Snålt fika.
Te och misslyckat godis.

Sen var det roliga slut.
Nu ska julen ut.
Ur förrådet.

Ta fram julsakerna.
Så att dom finns nära till hands den 23.
Fixa adventsljusstaken och hänga upp stjärnan.
Hittar inte julgransfoten.
Pappan och Vera köper en ny.
Inser att det finns en låda till nånstans i förrådet.
Där i ligger nog julgransfoten.
Baka julgodis.
Kladdigt men gott.

Förbereda resan.
Städa bilen.
Bränna skivor med sagor och musik till den långa resan.
Ta fram väskorna.
Skriva listor.
Vad ska tas med-listan.
Vad ska alla få i julklapp-listan.
Vad ska mamman köpa på ikea-listan.

Mest mamman som stressar.
Andra tar det med ro.

Sömn.

22.35 Mamman går till sängs och läser en liten stund.
Pappan sover på soffan för att orka jobba och gå på fest dan efter.
Mamman säger vänligt att han inte behöver gå upp om Vera vaknar.

23.30 Mamman är på väg in i sömnen.
23.32 Vera skriker.
Mamman går dit.
Klappar lite och lägger på filten.

00.40 Aron slänger sig fram och tillbaka i spjälsängen.
Fiser högljutt och gnäller så att mamman vaknar.
Mamman somnar om.

01.30 Vera skriker högt.
Mamman rusar dit och lyfter upp och tröstar.
Bär mig dit, säger Vera.
Till eran säng.
Trots att vi sällan tillåter det gör mamman ett undantag.

Aron har vaknat av Veras skrik.
Mamman stoppar in nappen och lägger på lite täcke.
Han smackar ljudligt och somnar om.

Pallar upp med kuddar så att Vera inte ska ramla ur.
Lägger oss tillrätta.
Vera somnar ögonblickligen.
Ligger hopkrupen som ett spädbarn.

03.15 Mamman får Veras ben i ansiktet.
Vänder dottern tillbaka i lodrätt läge.
Försöker somna om.
Är kissenödig men för trött för att gå upp.

04.30 Aron vaknar och skriker.
Han sitter upp i sängen.
Välter sedan och slår i huvudet i spjälorna.
Mamman går dit, stoppar in nappen, går tillbaka.

Hinner inte ens lägga sig förrän han gråter igen.
Mamman klappar honom lite.
Knuffar på rumpan.
Han vrider sig och bökar.
Gnäller och somnar inte.

04.45 Mamman är tillbaka i sängen.
Somnar.
Sover djupt.

05.50 Pappan går upp och åker till jobbet.
Mamman och barnen hör ingenting.

06.45 Väckarklockan ringer.
Det är mammans mobil.
Ringsignalen är Macgyver.
Vera är klarvaken på en sekund.
Sätter sig upp i sängen och spanar efter telefonen.
Aron ligger kvar.
Men dansar.
Liggandes.

Vissa nätter sover man nästan inget alls.
Andra nätter sover man desto mer.
Hur mycket barnen än vaknar på natten.
Så är det ändå något visst att vakna och se det här.
Rumpan i vädret.
Dom små varma tårna.
Det får vara värt det eviga springandet.

Vede.

Vera har en låtsaskompis.
Han heter Vede.
Först trodde vi att hon pratade om sin kusin.
Vide.
Nej, det är inte han, säger hon.
Vede är Veras eget påhitt.
Ibland är han en av hennes armar eller ben.
Ibland en egen person.

Dagarna i ända är han i hennes närhet.
Kan bli lite problematiskt.
När mamman eller pappan inte vet.
Att hennes ena ben är Vede.
Och att Vede inte ville ha strumpa på sig.

Mamman frågade en dag hur Vede ser ut.
Som mig, svarade Vera.
Är det en flicka, frågar mamman.
Ja, säger Vera.
Men hon kallar honom alltid för han.

Vede följer med överallt.
Han sitter med i bilen när vi åker och handlar.
Han ska sitta brevid Vera när hon äter.
Han måste vara fastspänd när han åker i kundvagnen.
Han följer med när Vera sitter på pottan.

Ibland blir Vede lite besvärlig.
Som när Aron inte får vara på ett visst ställe för att Vede står där.
Eller när han vill ha dom leksaker Aron leker med.
Än har han inte knuffat Aron.
Men Vera är inte alltid någon bra förebild.

Annars är Vede helt ok.
Mamman och pappan undrar hur han ser ut.
I Veras huvud.
Kanske så här.

Det går framåt.

Sakta men säkert.
Hade varit ett passande sätt att lära sig gå på.
Aron går hellre fort och farligt.
Nu har vi en gåvagn som oftast inte tippar.
Det underlättar.
Annars kan man ju alltid hålla mammans händer.
Eller dra sig upp på byxbenen och liksom släpas med när mamman försöker gå runt i köket och laga mat.
Men gåvagnen är bra.
I den kan man köra saker.

Eller få lite hjälp på traven.

It's a love-hate relationship...

It's hard to tell if it's love or hate.
He screams at it.
Wants to come closer.
Yet keep a safe distance.
He doesn't cry.
He just screams real loud.

It's hard to get things done.
With him in the room.
And he refuses to be in some other room.
Therefor we put him here.
Where he was close yet safe.

When it is silent he hits it.
Yells at it.
When it is loud.
He's fascinated.
And scared.
Tries love it.
Tends to hate it.

The vacuum cleaner.

Ljus i mörkret.

Tänk vad en gnutta sol kan göra.
Och en minusgrad eller två.
Och en promenad i skogen med farfar.
Kasta lite sten.
Knäppa lite kort.

Men alltför snart sänker sig mörkret igen.

Då myser vi inne istället.
Där finns gosvarma katter.
Tåvärmande kaminer.
Och lampor och ljus i mörkret.

Det lyser upp och lugnar ner.
Det finns inget skönare än att som småbarnsförälder komma hit.
Till ett hem i full harmoni.

Där var sak har sin vackra plats.
Där allt matchar och passar ihop.


Även om inte exakt alla inredningsdetaljer faller en i smaken.
Är det ändå en fröjd för mammans ögon.
Dessa ögon som ibland tröttnar på leksaker, matrester, småsmulor, ytterkläder, smutstvätt, rentvätt, böcker, tidningar, nycklar, strumpor, cd-skivor, disk, haklappar, blöjor.
Som skymmer sikten.

Men mitt i all fantastiska ordning och harmoni.
Tränger sig en liten skrutt på.
Tycker att inredningen saknar något.
Ett liten bebis på brickan kanske.

Goda grannar.

En gång i tiden bodde mamman och pappan i kollektivhus.
Det var för väldigt länge sen.
I kollektivhuset fanns många goda grannar.
Och en del sämre grannar.

En av dom goda grannarna var Svante.
Nu har kärleken drivit även honom hit.
Till Finland.
Oulu ligger en bra bit härifrån, så det var väldigt kul att han hälsade på.

Barnen tyckte att det var helt otroligt spännande.
Vera tvingade Svante att läsa för henne.
Både på svenska och finska.
Aron som annars brukar vara lite blyg med nya människor.
Gjorde inget annat än hängde i Svantes byxor.
Vera imponerade med långa högljudda rullande rrrrr.
Aron imponerade med att lära sig öppna städskåpet själv.

En hel del hanns det med.
Kvällspromenad till ljudet av fyrverkerier.
Bastubad i allmännt utrymme.
Öl, även kallad Bisse.
Lasagne i mängder.
Pepparkakor i muminform.
Och en hel del trevligt prat.

Promenaden runt sjön förde tankarna till en annan förort.
Och kanske vårat område påminner lite om Bergsjön.
I alla fall när Bergsjön visade sig från sin bästa sida.

Utförsäljning

Gjorde ännu ett försök.
Att bli av med gamla kläder och prylar.
Lite blandat resultat.
Gick inte så mycket plus.
Berodde en hel del på att pengarna gick åt att köpa andras prylar.
Försjälningschefen var ändå nöjd med resultatet.

Det mesta av det som blev kvar lämnades in till röda korset.
Resten kanske går vid nästa försök.

November....

Probably the uggliest month of the year.

Yes it is pee.
This is what happens.
When there is lots of wonderful white snow for the dogs and drunkards to pee on.
And the snow melts.
But not entirely.

It's dark and grey here.
The sun rises at 8.42 and sets at 15.22.
Too bad there is too much fog and clouds for us to even notice the sun.
Seems like November just can't get it right.
Cold.
But not cold enough for the ice to be safe.


Cold.
But not cold enough to snow.
Just damp.
Wet.
Grey.
Not as much fun as sledding.
But good enough for them.
Their imagination has no boundaries.

Inte helt lätt...

Det krävs en hel del tålamod.
När barnen ska fotograferas.
I alla fall när mamman och pappan vill att de ska posera.
Mest mamman är det som vill.
Vill ha fina foton till julkorten.

Men två barn som ska sitta upp samtidigt.
Titta upp samtidigt.
Det kräver en hel del tålamod.


Tålamod som barnen inte alltid har.
Bara spring och hopp i benen.
Eller uppmärksamheten riktad åt fel håll.


Det händer även att mammans och pappans intstruktioner misstolkas.
Att hålla om varandra till exempel.


Eller att mutorna gör att barnen blir för uppspelta.



Men med hjälp av lite godis, leksaker och två väldigt roliga föräldrar.
Kan det hända att man lyckas.

Grisesjukan...

Har inte en chans.
I alla fall inte hos pappan eller barnen.
Mamman får skydda sig med handsprit.

Det var inte ens nån kö när vi kom dit.
Vera var förberedd med egna plåster.
Det var dom visserligen på bvc också.
Det gick bra med dubbla plåster.

Lite ont gjorde det nog.
Men gråten gick över snabbt.
Leksakerna på bvc hjälpte en hel del.
Och chokladen som inhandlades efteråt.


Pappans plåster visas inte upp.
Han fick sin spruta i rumpan.
Någon form av censur måste det ju ändå finnas.

Loppis.

Gotta love it.



En fleecetröja till pappan.
En t-shirt till mamman.
Tre tröjor till Vera.
En pyjamas och en body till Aron.
Summa: 9,50 euro.

Snön...

Det bara vräkte ner.
Hela dan.
Nu ser det ut så här.

Fanns fler som tyckte att det var mysigt.

Äntligen lite ljus i novembermörkret som annars härskar.
Det är otroligt vilket skillnad det gör.
Idag sken även solen en stund.
Barnen kisade och ett märlkigt ljus spred sig över lekplatsen.
Och pulkan får komma ut.
Och pojken får åka pulkan för första gången.


Vera är van vid både pulka och snö.
Njuter av att rutschkanan är täckt av is.
Skrattar när hon flyger ett par meter extra.
Mamman njuter också.
Av att kunna vara ute länge utan att bli blöt.
Eller få tråkigt.
Njuter mindre av lagren med kläder som ska tas på.


Sen finns det dom som beter sig så här.
Det är inte något som rekommenderas.

Tomten...

Helt plötsligt grep den tag om mamman.
Julstämningen.
Lite tidigt kan tyckas.
Men hur många vuxna människor känner julstämning överhuvudtaget.
Mamman älskar julen.

Därför ligger tre av fyra familjemedlemmar i hårdträning inför det som komma skall.
Den fjärde familjemedlemmen bävar och förfasas.
Och är nog ganska glad att de andra tre är borta ett tag och kommer tillbaka danföredopparedan.

Vera vet att det var hennes morbror som var tomte förra julen.
Hon vet också att han inte kommer att vara det i år.
Hon säger att det är hon som ska vara tomte denna gången.
Mamman föreslog att hon kan vara tomtenisse som hjälper tomten.
Knappast.
Hon ska vara tomteVera, hävdar hon.

Nu har hon en tomtedräkt, med tröja, byxor och luva.
Som hon vägrar ta av sig.
Till det träskor.
Tog ett tag innan hon förstod att det hette träskor.
Träningskor, sa Vera.

Mamman bestämde till slut.
Vi lyssnar på tipptapp idag.
Sen åker dräkten in i garderoben.
Tills december.

Men träna kan man göra ändå.
Man kan till exempel odla tomteskägg.

Farsdagen...

Det tog lång tid innan pappan kom hem från jobbet denna dag.
Farsdagen.
Det är svårt för en liten Vera att vänta.
När hon hjälpt mamman att baka paj på rabarberna som tog upp för mycket plats i frysen.
När hon dukat bordet alldeles själv.
Med muminmuggar och muminservetter.
När hon ställt det fina kortet på pappans plats.
Kortet med hennes och Arons handavtryck i.
När hon övat på att blåsa ut ljuset som mamman lovat att vi skulle ha tänt när vi fikade.

Men till slut kom han hem.
Paj, skrek Vera.
Och överraskning.
Och försökte genast blåsa ut ljuset.
Ingen paj åt hon, men väl glass.
Alla tre smaker.

Sen bar det av för att fira fler pappor.
Med barn och barnbarn.
Och barnbarnsbarn.
Mycket pappor blev det.

Frågor...

Vissa frågor har mamman svårare att svara på än andra.


Vad säger kaninen?

Vad heter deras hem?

Varför bor vi här?

Varför låter maskinen så?

Varför kan inte motorsågen prata?

Varför måste man äta chips?

Vart ska dom andra bilarna åka?

Varför kan inte vagnen spela boll?

Hur gamla är bokarna? (böckerna)

Bara i Finland...?

Det finns vissa saker som är lite konstiga.
Med Finland.
Vet inte om alla fenomen bara finns här.
Men det är här mamman stött på dom.

I Finland tittar folk fortfarande på en Tv-serie som heter the Bold and the Beautiful.
Glamour var namnet den gick under i Sverige.
Här tittas det.
Typ helt galet mycket.
I skvallerpressen följer man stjärnornas liv utanför serien.
Speciellt en stjärna.
Ridge.
Dom är som besatta av honom här.
I huset där vi bor finns det en liten lapp på anslagstavlan i trapphuset.
"Glamour-grupp, ses i föreningsrummet varje onsdag kväll kl.18.00"

Jag har alltid tänkt att Finland är lite som USA.
Här är allt lite större.
Mataffärerna.
Bredare gångar.
Större kundvagnar.
Och här finns det munkar.
Alltså donuts.
Arnold's donuts.

Det finns annan märklig mat också.
Mexikansk-italiensk restaurang tex.
Hur tänkte dom då.

På folkuniversitetet där finskakursen är finns även andra trevliga kurser.
Knivkurs.
Karaokekurs.
"Humppaorkesteri"-kurs.

Som bekant badas det ju bastu i Finland.
Överallt.
Till och med på krogen.

Sen finns det ju annat som mamman inte själv stött på.
Som VM i luftgitarr.
Och Bastu-VM.
Och VM i kast med mobiltelefon.

Det är ett konstigt land.
Finland.
Dröjer nog innan mamman blir finndjävel.

Barnen däremot.
Är nog redan märkliga nog för detta land.