Sponsored by Uula.

Det går åt ganska mycket färg.
När man ska måla.
Väggar.
Lister.
Dörrar.
Fönster.
Tak.
Trappor.
Golv.
Mamman och pappan.
Har i sin iver att värna om huset.
Miljön.
Köpt all färg från samma firma.
Uula.
Linoljefärg.
Dörr- och fönsterfärg.
Inredningsfärg.


Tänk sen när huset är klart.
Finast i världen.
Skrivs om.
I varenda inredningstidning.
Då borde dom bli glada på Uula.
Borde sponsra mamman och pappan lite.
Borde ge lite mängd rabatt.
Ett presentkort kanske.
Men då måste man kanske.
Tala om det för dom.

Soffpotatis.

Det händer ibland.
Att mamman ger upp för trycket.
Tjatet.
Övertalningsförsöken.

Bara en film.
En muminfilm.
Säger Vera.
100 gånger i kvarten.

Sen är dom bänkade framför Tv:n.
Till mumintrollens sjungande finlandssvenska.
Även lillebror.
Håller sig lugn en stund.
Han är annars ganska trött.
Efter dagen på dagis.
Har svårt att låta mamman.
Ägna sig åt att steka.
Såna här.

Mamman har även ibland svårt att stå emot.
När Vera bönar om att mamman ska sjunga.
Julsånger.
Ok då.
En midnatt råder.
Med resultatet.
Att två små tomtar sjunger.
Tipp tapp.
Tipp tapp.
På varsin sida om mamman.
Får nog bli lite strängare.
Vad blir det annars av dom.

Soffpotatisar.

Heat it up.

Progress.
Lots of it.
On the first floor of the house.
In the basement.
There's still a lot left.
And a lot of waiting.
Before we can start putting up tiles.
The concrete floor has to be completely dry.
This summer has been the worst possible.
When it comes to drying concrete.
Hot and humid.
Therefor we need to speed up the process.
First we put in electric radiators.
And a fan to spread the heat.

For some extra warmth.
We sometimes fired up the sauna.

Then came our plumber along.
And connected the floor heating.
If that doesn't help I don't know what will.
It's kind of frustrating to wait.
All though we always have lots to do.
Kind of funny to have.
Floorheating in a house.
Without a bathroom.
Kitchen.
And so on.

Lerfärg.

Mamman blev nog lite nervös.
När burkarna med lerfärg öppnades.
Innehållet såg ut så här.
Som nån form av risgrynspudding.

Med väl blandad.
Såg den ut som vilken färg som helst.
Lite nervös blev mamman igen.
När färgen väl på väggen.
Var en nästan skrikig aprikos.

När den torkat.
Vad den dock i stort sett vit.
En varm mjuk vit.
Med härlig leryta.
Mammans inspiration flödade.
Förutom att måla vardagsrummet.
Hanns det med att tapetsera färdigt matsalen.

Mamman blev först lite nervös.
När rullarna gick åt som smör.
Blev dock otroligt nöjd.
När det räckte precis.
Kanske 70 cm kvar på sista rullen.
Mamman är inte bara effektiv.
Hon är en jäkel på att räkna också.
Sen var det dags för det rum som ska bli.
Aron och Veras lekrum.
Och gästrum.
Namnet på färgen var lin.
Mamman skulle nog kalla den rosa.
Eller lila.

Vera fick sin vilja igenom till slut.
Trots att det inte var tänkt så.
Men det blev fint.

Tapet.

Det finns inte mycket energi.
Över.
Till bloggen.
Det måste mamman erkänna.
För varje ledig eftermiddag.
Hela dagarna på helgen.
Är antingen mamman eller pappan.
I huset.
Ibland har vi förmånen att vara där.
Tillsammans.
Då görs dom roligaste sysslorna först.
Tapetsera till exempel.

Hela matsalen hanns inte med.
Med snyggt blir det.
Riktigt snyggt.

Experthjälp.

Pappan har haft lyckan.
Att få vara i huset hela helgen.
Takpanel.

Hela dagarna i ända.

Behöver väl knappt nämnas.
Att det blev snyggt.
Om detta blev snyggt.
Är mamman mer tveksam till.
Murstocken målas skulle målas.
Med en linoljefärg i sandnyans.

För att bryta av mot alla vita väggar och tak.
Som så småningom kommer finnas.
I kök och hall.
Resultatet lutar dock åt det rödaktiga hållet.
Mamman vet nu inte hur hon ska göra.
Reklamera färgen.
Be färghandlarn hälla i lite vitt och svart.
Köpa ny färg.
Måla murstocken vit.
Svåra beslut.
Annars flyter det på.
Pappan hann med att grundmåla.
Vardagsrummet.
Säkert gick det snabbare.
Då han fick hjälp av.
En expert.

Kvällssol.

Skogshuggaren kom förbi en dag.
En riktig skogshuggare.
Med grått, stripigt hår.
Tuggandes på ett grästrå.
Sprang omkring på tomten.
Luktade svett.
Markerade träden.
Hävdade att träden var medelstora.
Mamman tycker nog att dom var.
Riktigt stora.

För att vara björkar.
Gubben var dock för dyr.
Pappan fixade en billigare.
Mycket trevlig skogshuggare.

Sen började förvandlingen.
Säga vad man vill om finndjävlar.
Jobbar hårt gör dom i alla fall.
Skogshuggaren högg ner 15 träd.
Sågade alla i bitar.

Utan så mycket som en pissepaus.
När arbetet var klart.
Bad han om ursäkt.
För att han stökat ner så på tomten.

Men mamman och pappan kunde inte vara.
Mer tacksamma.
För stöket.
För veden.
Som kommer räcka flera år.
För tomtens nya utseende.

För det vackra ljuset.
Som äntligen nådde ända in.
I huset.
För utsikten.
Från kortsidan av tomten.
Huset syns nu i sin helhet.
Så litet.
Vårat alldeles egna.

Mest tacksam är ändå mamman.
För kvällssolen.
Som nu letar sig fram.
Ända in i trädgården.
Som sakta går ner över sjön.
Vars klitter nu skymtar.
Mellan träden som är kvar.

Dumma doktorn.

Aron gillar inte doktorn.

Dumma BVC-kontroll.
Alltid är det samma gamla doktor.
Så fort Aron får se honom.
Växer paniken.
Minnena av smärta och öroninflammation.
Idag lyckades dock dumma doktorn.
Vara lite snäll.
Lockade till och med Aron till skratt.
Kittlade honom på magen.
Men när öronen skulle kollas.
Var det roliga slut.

Vera.
Stora tjejen.
Ville bestämt inte följa med.
Resten av familjen in till doktorn.
Lekte själv.
Sa att vi skulle stänga dörren om oss.
Så att hon på riktigt fick vara själv.
Vuxit hade dom gjort båda två.
Som vanligt mest på längden.

Taket.

Takpanelen.
Den fina vitvaxade takpanelen.
Kommer med hjälp av pappan och Farfar.

Så sakteliga på plats.

Ljust och vackert.
Nytt och fint.
Rent.
Vårat eget.



Nu börjar det bli.
Riktigt riktigt roligt.

Backhoppning.

På edera platser.

Färdiga.

Hopp.
Alldeles för många plättar.
En hel hög med makaronilåda.
Sen kunde Vera inte sluta hoppa.

Det är ju uppenbart.
Att backhoppning.
Ligger i släkten.

Kylan.

Håller sig för tillfället borta.
Men mamman och pappan vet.
Att mycket snart blir det kallare.
Och dyrare.
Att ha elelementen på.
Innan dom andra elementen kan komma upp på väggarna.
Måste väggarna bli klara.
Innan det har mamman och pappan varit tvugna.
Att förlimma alla träfiberskivor.

Limma igen alla skruvhål.
Spackla alla gipsskivor.
Slipa.
Spackla igen.
Sen på med undertapet på träfiberskivorna.

Sen rappa färdigt murstocken.
Spackla murstocken.
Grundmåla gipsskivorna.

Nu är det gjort.
Fint blev det.
Och ljust.
Helt otroligt ljust.
Mamman passade på att köpa.
Dörr- och fönsterfärg.
När allt annat blir så fint.
Kan man inte låta fönstren se ut så här.

Utanför fönstren.
Blir det också fint.
Med nya planteringar.

Nästa steg är takpanelen.
Spännande.

Loppisproffs.

Nu vet mamman.
Vad som går åt på loppis.
Vet att det är smartast att sälja grejer.
Tidig höst.
Höst och vinterkläder går bäst.
Leksaker också.
Det är en hel del jobb.
Med att sätta prislappar.
Sortera.
Hyra bord.
Packa ner och upp.
Släpa dit grejer.
Tripptrappstol.
Bilbarnstol.
Fyra resväskor med kläder.
Leksaker.
Böcker.
Göra i ordning på loppisbordet.
Komma förbi varannan dag.
Snygga till.
Lägga i ordning.
Men när mamman efter två veckor.
Endast behöver släpa hem.
2 plastkassar med grejer.
Och får 190 euro i kontanter.
Kan man inte annat än känna.
Att det var värt det.

Väl hemma.
Gamla leksaker.
Som inte blev sålda.
Som nya.
För barnen.
Tills mamman försöker sälja dom igen.

Prioriteringar.

Mamman har lärt sig att prioritera.
Varm mjölk.
Hälls över chokladsås.
Gjord av vispgrädde.
Kakao, strösocker, vaniljsocker.
Soffan.
Att sjunka ner i.
Nya avsnitt.
Av grey's anatomy.
Bloggen.
Kommer i såna stunder.
I andra hand.

Hemma bra men borta bäst.

Hemma.
I lägenheten.
Ligger tvätten på hög.
Golvet täckt av smulor.
Hemma.
I huset.
Ligger arbetsuppgifterna på hög.
Golvet täckt av spackel.
Ibland är borta bäst.
Borta hos Farmor.
Där är golvet täckt av leksaker.

Där finns en kusin för Aron och Vera att leka med.
Alltid nya leksaker.
Farmor alltid redo att leka.
Filmer att titta på.

Hemma.
I lägenheten.
Finns om man har tur.
Lite rester i kylen.
Hemma.
I huset.
Finns om man har otur.
Bara smulor kvar i kexpåsen.
Borta.
Hos Farmor.
Står middagen på bordet.
När mamman och pappan jobbat hårt i huset.
Så gott.

Ibland är borta bäst.

Spackel.

Väldigt mycket spackel.
Går det just nu åt.
När mamman och pappan är i huset.
Murstocken.
Alla källarväggar.

Och nu även gipsskivorna.
Men ganska kul är det.
I alla fall första lagret.

Hösten är här.
Nattfrost.
Mamman hoppas att allt detta grävande.
Inte var förjäves.
Att dom stackars gräsfröna.
Inte regnar bort.
Inte fryser ihjäl.

Liv.
Hoppas mamman att det även blir.
I dessa vinbärsbuskar.
Som nu står i en grop med härlig jord.

Dom trivs nog bättre här.
Än på stenbumlingarna dom stod på förut.
Med rötterna under lite mossa.
Mamman klipper ner dom i vinter.
Hoppas sen på nya skott.
Kanske till och med nåt bär.

Olympiska spel.

Stod på dagordningen.
När Aron och Veras dagis ordnade familjekväll.
Först var förvirringen total.
Hos Aron.
Kunde inte förstå att han skulle tillbaka.
Samma dag.
Och att mamman och pappan skulle med.

Finndjävlarna var i samma lag.
Som Veras bästa kompis Emil.
Väldigt roligt hade dom.
Väldigt duktigt kunde dom ta instruktioner.
Lära sig en massa konstiga grenar.
Sprang som tokar.

Pusslade.
Kastade ishockeypuckar.
Och tändstickor.
Bar vattenmuggar.
Körde leksaksbilar.

Aron kämpade tappert.
Hade lite svårt.
Att hålla sig till reglerna.
Men tyckte det var väldigt kul.
Att få kasta saker.
Cykla.
Med hjälp av mamman.

Mamman och pappan hade också trevligt.
Var duktiga dom med.

Med det blev lite sent.
För våra barn.
Aron tröttnade när klockan började bli 19.30.
Hittade på egna grenar.
Rulla sig i sanden.
Bland annat.

När orken tog slut.
Tålamodet.
Gnället och tårarna flödade.
Så var det en evinnerlig tur.
Att man kunde grilla korv.

Mums.