Fotoutställing.

Mamman stämde träff.
Med Vera och Aron.
Efter dagis och arbetsdagens slut.
Bar det av till ett fik.

Något torra bullar.
Tyckte mamman.
Vera höll inte med.
Sen visade mamman sitt jobb.

Aron tyckte om både korridoren.
Och mammans kontor.
Vera undrade på vägen ut.
Vart mammans riktiga jobb var.
Slutstationen denna viktiga kväll.
Var på kulturcentrum Gloria.
Där var det fotoutställning.
Inte vilken som helst.
Vera och Arons egen utställning.
Med foton som barnen på deras dagis tagit.

Fotona.
Var inte lika spännande.
Som fika.
Kompisar.
Leksaker.
Fotona.

Fanns det som tur var vuxna.
Som uppskattade.
Det är roligt att se.
Vad barn tar kort på.
När dom får använda kameran fritt.
Vera tog kort.
På bland annat.

Det här.

Det tråkiga.

I trädgården.
Tar mamman inte bild på.
Det tråkiga.
Består av grävande.
Flyttande av material.
Tungt.
Väldigt tungt arbete.
Mamman har som projekt att försöka.
Hinna gräva en del varje helg.
Med resultatet.
Att hela kroppen värker.
Varje måndag.
Men ibland.
Hinner mamman med nåt lätt.
Och roligt.
Som att inreda ett trädgårdsförråd.
I uthuset.

Slänga ihop en bänk.
Av en gammal bräda.
Funnen på vinden.

Eller att bygga en sandlåda.
Som blev dyr.
Och knappt uppskattad.
Än så länge.
Är grannarnas trädgård alltid roligare.

Men grävandet.
Krattandet.
Flyttande av grus.
Sand.
Stenar.
Rötter och ogräs.
Körandet av skottkärra.
I genomsnitt 30 per dag.
Ger så småningom resultat.

Pappan kämpar med buskar och snår.
Flytt av ved.
Grävande.
Finndjävlarna försöker få fint.
På baksidan av uthuset.
Så att grannarna.
Också ska få lite fin utsikt.
Efterbilder.
Kommer först senare.

Våffelfest.

På dagis.
Hade det ordnats avslutning.
Sommar och sol.

Grädde, sylt och våfflor.
Glada brunbrända barn.
Gladde en trött mamma.
Efter jobbet.

Barn och personal.
Sjöng och uppträdde.

Mammans stolthet.
Svämmade över i tårar.
Tänk att Aron och Vera.
Sjöng finast av alla barn.
Kunde alla rörelser.
Var sötast i hela världen.

Aron njöt av att ha publik.
Passade på att spela en trudelutt.
Dagisfröken sa.
Att han nog blir en ny Beethoven.
Tror jag det.
Tänkte mamman.

En ny plan.

Ibland måste det tas till.
En annan liten grävare.
Än mamman.
Mamman och pappan.
Har en alldeles egen.
Grävmaskinist från trakten.
Som gärna ställer upp.
Med både traktor.
Och grävskopa.

Väldigt bra idé.
Att fixa gårdsplanen.
Tyckte mamman och pappan.
Väldigt.
Väldigt bra idé.
Tyckte Vera och Aron.
Som fick titta på från första parkett.

Bra blev det.
En dryg halv timme.
25 euro.

Sen hade finndjävlarna fått.
En alldeles plan.
Gårdsplan.

Surprise surprise.

Alla överraskningar.
Är inte glada.
Mamman och pappan.
Visste ju att det fanns.
En hel del skrot.
Utspritt på tomten.
Några gamla plåttunnor.
En rutten eka.
Kapsyler.
Men mamman och pappan.
Visste inte.
Att på ett ställe i skogen.
Där tunnorna stod.
Fanns det väldigt mycket mer skrot.

Där gömde sig bland annat.
Nästan en hel gammal bil.
Metallskrot.
Ölflaskor och kapsyler.
Och sopor.
Soppåsar som legat under stenar.
Begravda i årtionden.
Mamman och pappan.
Kämpar.
Men att gräva fram allt skräp.
Som vuxit fast i mossa, rötter och gräs.
Planen är.
Att ta bort allt vi kan.
Sedan tänka området.
Med sand, jord och stenar.
För att inte riskera.
Att katter eller barn.
Råkar trampa på kvarglömda glasskärvor.
Surprise.
Mamman och pappan.
Har nog aldrig.
Svurit så mycket.
Som under sopstädningen.
Arg blir man.
Sen blir man ledsen.
Som tur är.
Har mamman och pappan på andra delar av tomten.
Hittat trevligare överraskningar.

Blåbärsris.
Vackert, grönt, bärprytt.

Aklejor.
Lite varstans.
Som mamman flyttar till rabatten.

Nån form av liljor.
Dolde sig.
Under tjocka lager.
Av grenar, löv, sågspån.

Det lönar sig.
Att kratta.
För där under finns allt möjligt.
Vackra små ormbunkar.
Kanske en massa små pioner.

Pappan klippte.
Bort en massa döda grenar.
Fula buskar och snår.
Och surprise.
Så har vi en vacker liten dunge.
För barnen att leka i.

Bästa överraskningen.
Tyckte nog mamman var denna.
Längst upp i ena hörnet av trädgården.
Under en massa löv.
Överraskades mamman.
Av en rabarb.

En väldig massa kalas.

Att fylla fyra år.
Är stort.
För då är man så stor.
Att man enligt mamman och pappan.
Får ha sitt första barnkalas.
Det har planerast.
Väntats.
Längtats.
I veckor.
Vera fick bjuda 5 barn från dagis.
Blev 6 till slut.
Sen bjöd vi grannbarnen också.
11 glada barn.
Trillade in efter varann.
Vera öppnade dörren.
Och presenter.
Iklädd sin allra finaste klänning.
Sydd och hitskickad av gammelmoster.
Sedan samlades alla ungarna.
Runt köksbordet.

Vera hade hjälpt mamman att duka.
Pappan hade lånat stolar av grannen.
Mamman hade bakat.
Väldigt många.
Muffins.
Gröna och rosa.
Några med blåbär.
Några med choklad.
Gröna och rosa kakor.
Dekoretat och piffat.

Dom finaste muffinsen.
Var till mammorna och papporna.
Barnen.
Fick egna muffins.
Och egna saker att dekorera med.
Som att göra en liten minitårta ungefär.

Den ena skapelsen vackrare än den andra.
Och muffinsen gick åt.
Strösslet likaså.

En av grannpojkarna.
Skippade helt enkelt muffinsen.
Gick direkt på godiset.
Åt det med sked.
Det var ett väldigt trevligt kalas.
Inte mycket bråk.
Inte mycket gråt.
Ganska mycket spill.
Men otroligt.
Tyckte mamman och pappan.
Att 11 barn kunde leka nästan.
Två timmar tillsammans.
I ett litet hus som vårt.
Till slut.
Kläddes barnen ändå på.
Släpptes ut.
Sprang av sig.
Och fick en påse godis.

Vera var väldigt nöjd.
Aron med.
Mamman och pappan glada och lättade.
Barnen hade haft roligt.
En pojke sa när han skulle hem.
Nästa gång kan jag sova över hos Vera.
Ja, men dom har nog ingen säng åt dig.
Svarade den uppmärksamma mamman.
Jag kan sova på soffan.
Säger pojken.
Som gärna får komma och sova hos Vera.
När barnen åkt hem.
Var det bara att börja.
Förbereda för nästa kalas.
Som ägde rum dan efter.
För även släkten.
Ska ju få sitt.
Mamman slängde snabbt ihop den här.

Vera tyckte det var roligt.
Att få ännu mer.
Presenter.
Få träffa alla släktingar.
Kusinen speciellt.
Med båda var dom nog mest.
Imponerade.

Av den här.

Grattis lilla Veraskruttan.
Nu är du stor.
Tvingar mamman.
Att säga.
Godnatt fyraåringen.
Varje kväll.
Godnatt trettiofyraåringen.
Säger hon sen tillbaka.

En liten svensk.

Det är inte helt lätt.
Att vara en liten svensk.
I ett land.
Med glädjefnatt.
Innan VM-finalen igår.
Var stämningen hos finndjävlarna.
Uppsluppen.
Sen började allvaret.
Mamman och pappan.
På varsin sida av soffan.
Lite spänt småprat.
Berömde varandras lags.
Spel.
Tills det stod 1-1.
Då blev det tyst i soffan.
Pappan låtsades vara oberörd.
Mamman likaså.
När Finland sedan.
Tryckte in mål efter mål.
Ändrades stämningen lite grann.
Pappan småflinade i sitt hörn.
Mamman svor i sitt.
När det stod 3-1 frågade pappan.
Blir det skilsmässa nu.
När det stod 4-1.
Gick mamman och borstade tänderna.
När eländet var över.
Sa mamman.
Skönt att man inte jobbar.
På en plats med hockeyintresserade.
Men oj.
Så fel hon hade.
Igår var nämligen hela Finland.
Hockeyintresserade.
Jag beklagar sorgen.
Fick mamman till svar på sitt godmorgon.
På socialkontoret.
Gladdes alla.
Med trötta rödsprängda ögon.
Som liten svensk.
Är nog detta ganska svårt att förstå.
För detta är inte bara ett VM-guld.
För Finland.
Finns det inget viktigare.
Än att slå just Sverige.
I en VM-final i ishockey.
Det är för Finland en dubbel vinst.
Och framför allt.
Revansch.

Och mamman.
Kan kanske till och med.
Glädjas lite.
Med finndjävlarna.
För det är alltid trevligt.
Men vuxna män som gråter.
Ett land.
Med ett tillbakadraget stillsamt folk.
Som får totalt.
Glädjefnatt.
Folk kommer bakis till jobbet.
Barnen klipper guldmedaljer på dagis.
Och för VM-hjältarna.
Har festen bara börjat.
Ok.
Onneksi olkoon.
Perkele.

Vera 4 år.

Fast kalaset.
Inte är förrän på lördag.
Måste man ju fira lite.
På den riktiga dan.

En del presenter kom i förväg.
Egna trädgårdsmöbler.
Faktiskt dom enda finndjävlarna har.
Uppskattades.
Lika mycket som långväga gåvor.

Böcker.
Film.
Hårspännen.
En trött.
Och väldigt smutsig Vera.
Är nu 4 år.

Mors dag.

Firades här i Finland.
I söndags.
Men mamman uppvaktades.
Redan på fredagen.
Då det bjöds på frukost på dagis.

Barnen hade även varit kreativa.
Vackra krukor med blommor.
Hade dom små underverken.
Pysslat ihop.

Veras avancerad.
Med mycket klister och fina dekorationer.

Arons modern.
Men passande färger.
På själva Mors dag bjöds.
Hela familjen.
Men nog mest mamman.
På tre rätters lunch.
Hos Farmor.
Mycket gott.
Mycket mysig.
Mors Dag.

En alldeles perfekt dag.

En halvtimmes sovmorgon.
Kan faktiskt göra stor skillnad.
Mamman hade en bra dag.
På jobbet.
Fick nya insikter.
Fick ett fint sms.
Mamman grät på jobbet.
Glädjetårar.
Inför något chockade.
Nya kollegor.
Pappan som var ledig.
Hann bland annat fixa bagageluckan.
Den stannar nu uppe.
Otroligt skönt.
Mamman tog ut.
Tre timmars övertid.
Slutade klockan 13.
Hann gå på stan.
Med pappan.
I solskenet.
Hann ändå hämta barnen.
Tidigare än vanligt.
Hemma hann mamman och Vera.
Leta.
Finna.
Och plantera.
Smultron i stenpartiet.

Sen invigdes.
Grillen.
En speciell känsla.

När doften av tändvätska.
Grillad halloumi.
Tar sig in.
I huset.
Vars dörr står öppen.

Kvällen är helt stilla.
Varm.
Solig.
Grannar.
Kommer på besök.
Smakar lite korv.
Leker en stund.
Och lyckan.
Som efter dagens fina besked.
Finns kvar hela kvällen.
Lägger sig som en.
Mjuk filt runt hjärtat.

6 maj 2011.
Alldeles perfekt.
Precis som Aron och Veras.
Nya lilla flickkusin.

Världens mest eftertraktade mamma.

Det är svårt.
Att få tag på arbetslösa.
Socialarbetare.
Det har mamman förstått.
Efter att anställningen tagit slut.
På flyktingjobbet.
Högg giriga soctanter tag i mamman.
Genast anställdes hon.
För ett halvår.
Ett frihalvår.
Mamman måste vara arbetslös en dag.
Nu är mamman soctant.
Har hand om uppföljning.
Av fosterhemsplaceringar.
Tror hon.
För trots att snart en vecka gått.
Har mamman inte riktigt.
Fattat.
Vad nya jobbet går ut på.
Hänger med på ett hörn.
Försöker fatta grejen.
Söker en massa information.
Som hon inte hinner läsa.
Är lite trött.
På att vara ny och okunnig.
Saknar sina gamla arbetskamrater.
Tur är det.
Att dom finns i samma korridor.
Saknar till och med klienterna.
Hoppas.
Att nån gång kunna komma tillbaka.
Är tacksam.
För tiden som varit.
Har lärt sig så mycket.
Fått nya vänner.
Träffat spännande människor.
Mamman säger tack.
Lånar ett uttryck från en klient.
Vars tacksamhet var stor.
Men språkkunskap liten.
Tack.
20 dagar tack.
Kaksikymmentä päivää kiitos.

En liten grävmaskin.

Mamman gräver.
Så till den grad.
Att hon av grannarna.
Blir kallad lilla grävmaskinen.

Det finns en hel del.
Att gräva.
Grus.
Gräs.
Jord.
Sten.
Det är bara att välja.
Mamman valde denna helgen.
Att ta sig an det här.

Dock inte utan.
Pappans hjälp.
Motorsåg.
Järnspett.
Yxa.
Och lite svett.

Sen var alla gamla.
Buskar.
Långa skott.
Döda stubbar.
Trasiga brädor.
Gammalt gräs.
Borta.
Mamman fortsatte.
Att gräva grus.

Här är det tänkt.
Att barnens sandlåda.
Ska stå.
Efter Veras födelsedag.
Och kanske en vacker bänk.
Vid stugväggen.
Klädd med en vacker clematis.
Sen grävde mamman.
Lite till.
Jord.

La stenar på plats.
Tänker sen plantera.
Lite smultron som kantväxt.

Valborg del 2.

En lyckad barnfest.
Får man tydligen.
Om man slänger ihop 7 ungar.
I ungefär samma åldrar.

Pumpar dom fulla med mat.
Och dryck.
Av alla sorter.

Och sen låter dom.
Härja fritt.
Både ute och inne.

Och trots att alla.
Var uppe långt efter läggdags.
Orkade dom bättre än nånsin.
Vera hittade en ny bästis.
Och det var nog.
Ganska ömsesidigt.

Aron förälskade sig.
I motorfordon av plast.
Mamman och pappan.
Njöt.
Av nya bekantskaper.
Jobbarkompisar.
På fritid.
Vårens första grillning.
God mat.
Mycket.
God mat.
Och när magarna var som mättast.
Toppades det.
Med det här.

Hemmagjorda munkar.
En Valborgstradition.
Till och med mamman.
Kan vänja sig vid.