skip to main |
skip to sidebar
Liggs det inte på.
Istället.
Är det full fart.
Semestern är slut.
Full renoveringsrulle igen.
Pappa sågar.
Mäter.
Bankar.
Fast alla stödpelare.
Nya fina.
Stabila.
Med hjälp av goda grannar och släkt.
Händer det grejer.
På vinden.
Ett rum börjar ta form.
Nästan alla vindskyddsskivor på plats.
Alla pelare.
Snart kanske golvet kan läggas.
Sågspånen gömmas.
Och det går att andas fritt.
Och klampa friskt.
Snart.
Betyder lycka.
Det är också namnet på den här.
Farligt söta valpen.
Så vackra ögon.
Så gulligt våfflad päls på öronen.
Så överdrivet stora tassar.
Så mycket extra hud.
Att gripa tag i.
Så mjuk päls.
Att man nästan inte kan sluta klappa.
Aron och Vera.
Tyckte att Onni var väldigt rolig.
Till och med.
När han slickades och bets i håret.
Och annat än lycka.
Kan man nog inte känna.
Som pappans moster.
Och ägare till denna valp.
Finns det gott om.
Har mamman märkt.
För när det envisas med att vara.
Över 30 grader varmt ute.
Blir det ganska varmt.
Under plåttaket på vinden.
Mamman och pappan.
Jobbar hela helgen.
Med att sätta upp vindskyddsskivor.
Borra.
Skruva.
Flytta lite skräp.
Svettas.
Pappan så till den grad.
Att sikten skyms.
Det är inte skönt.
Att krypa runt.
I sågspån.
Genomsvettig.
Inte heller är det skönt.
Att lägga sig i en säng.
Där två svettiga barn.
Lämnat efter sig fuktiga lakan.
Men vad gör man.
Klagar på värmen kanske.
Knappast.
Ett år går fort.
Verkligen.
Jättefort.
Känns som alldeles nyss.
Alla åt tårta och kakor vid detta bord.
Nu har ett år gott.
Och kusinen fyller 6 år.
6 år.
Har gått väldigt fort med.
Mamman minns det så väl.
När denna stora kusin.
Var en liten bebis.
En tjock liten bebis.
Första barnbarnsbarnet.
Och redan då.
Under mötena och gullandet.
Med pappans brorsdotter.
Föddes nog en längtan.
Efter egna barn.