Lång distans.

Det gör ibland inte så mycket.
Att avståndet är långt.
Att man ses så sällan.
För stunderna tillsammans.
Betyder så mycket.

Agnes och Sara kom på besök.
Barnens blyghet satt inte i länge.
Inte mammornas heller.
Rätt som det var.
Var bästisen här.
Varje morgon när det vaknades.

Varje dag nån att leka med.
Nån som älskar samma saker.
Har samma humor.
Samma rika fantasi.

Nån att bada med.
När sommaren bjöd.
På sina sista heta dagar.
 

Nån att rensa hallon med.
Nån att bada bastu med.
Nån att prata med om allt.

Det var ett tungt farväl.
För alla finndjävlarna.
Kanske mest för mamman.
Kanske mest för Vera.
För vilka vänskapen.
Är längre.
Än avståndet.
 

Sluta på topp.

Semestern avslutades.
Med ett brakkalas.
4 års Vide.
Bjöd på allt barnen önskat sig.

Fint väder.
Saft och tårta.
Nya kompisar.
Fiskdamm.
Godispåsar.
Lekar.
Spring och stoj.

Sen var den över.
Resan.
Och semestern.
Inte var det lätt.
Att säga hejdå.
Till det här.

Barnen fann tröst.
I discodansen.
Med Ville Viking.

Festen fortsatte.
Tills alla stupade i säng.

Mamman och pappan fann tröst.
I vetskapen.
Om tillskottet.
Som väntade hos grannen.
Mjuk och go.
Och grå.

Välkommen hem.

Vackraste minnena.

Bjöds det på hos kusinerna.

  
Där minns finndjävlarna.
Ljuvligt söta barn.
I finkläder.
Mjuka gäster.

  
Kärlek.

Och löften.
Och pussar.
Och vackert brudpar. 

En alldeles underbart.
Småkaotisk.
Avslappnad.
Barnvänlig.
Välsmakande.
Ljuvlig tillställning.

Lagom stort.
Lagom varmt.
Lagom sällskap.

Blixtar och dunder.
Som avslut.
Tack.
Gratulationer.
Och lyckönskningar.

Minnena.

Av vinden i håret.
Av klarblå svensk semesterhimmel.

Njuts det av.
När semestern nu är slut.
Finndjävlarna minns.
Vera minns paradiset på jorden.
Ett hav av barbiedockor och deras kläder.
Förbjudna hemma.
Tillåtna hos morfar.

Os vi minns.
Vera och Aron som hoppar.
Som simmarna.
Ålar sig fram på golvet.
Vera som sedan leker prisceremoni.
Självklart med sig själv i huvudrollen.
Perfekt utförd med medalj.
Blommor och folkets jubel.

Sen agerade Vera intervjuare.
Ställde frågor till alla i soffan.
Lite svårt att hålla sig för skratt.
När mikrofonen var en dockskallra.
När frågorna löd.
Hur gick det med simningen.
Fanns det grodor och ankor i bassängen.

Utflykterna vi minns.
Till fornbyn och museet.
Veras förundran över att morfar.
Var en sån jäkel på att bygga.
Fina modeller.

Utställningen som mest uppskattades.
Var den med uppstoppade djur.
Mycket spännande.
Vera undrade dock hur djuren dött.
Har dom blivit skjutna.
Ja, kanske svarade mamman.
Varför då.
Ja, det finns jägare som skjuter djur.
På detta svarade Vera att hon minsann.
Tänkte köpa ett gevär.
Och skjuta jägaren.

Aron tyckte mycket om.
Skeletten.
Verkade nästan som om hela museet var fullt.
Och varje gång frågade Aron.
Är den levande.
Som tur var fanns det levande.
Djur på djurparken.
Av alla söta kaniner, killingar och kalvar.
Tyckte Vera bäst om den här.

Och den här.

I djurparken fanns också.
Ett torn.
192 trappsteg.
Var ingen match för barn, pappan och moster.
Mamman stannade på marken.

Mamman minns också.
Besök hos gammelmoster.
Med överenergiska barn.
Som fick rastas i vackra omgivningar.
Som njöt av nya leksaker.
Och lyxig efterrätt.

Aron minns sina fina nya leksaker.
Bilar från lanthandeln i fornbyn.
Lego från en av alla loppisar.
Som efter en del letande hittades.
Runtomkring på landsbygden.

Finndjävlarna minns.
Att det kunde badas.
I alla fall en dag.

Ätas gott hanns det göra.
Varje dag.
Och alltid i trevligt sällskap.

Mamman minns kort tagna.
På alla barnen.
Vid just detta bord.
Varje år.

Mamman minns besök i vackra trädgårdar.
Bibliotekariehäng med film.
Långpromenader.
Gamla vänner.
Varma minnen.