Lite mindre ont i kroppen.

Har förhoppningsvis barnen.
Trots att deras dagar.
Också varit fullspäckade.

Pepparkaksbak med kusinen.
Kräver både koncentration.
Och fingerfärdighet.

En stor mage.
Är också bra att ha.
Sen var det dags.
För snögubbsbyggande.

Nästan lika lång som pappan.
Blev gubben.
Och minst lika ståtlig.

Ont i hela kroppen.

Har både mamman och pappan.
Efter denna helgen.

Det har satts upp reglar.
Till alla mellanväggar.
På vinden.

I detta hålet ska sitta.
Ett fönster.
För att sjöutsikten ska kunna ses.
Även från trappan och hallen.
Och för att Vera.

Ska kunna kika ut ur sin lilla sovhörna.
Bortanför sängen.
Finns ett litet krypin.
För barnen att leka i.

Mamman målar.
Ett helt lager avklarat.
Med hjälp av roller.
Pensel.
Färgspruta.
Känns ganska tröstlöst.
Att veta att det nog är.
3 lager kvar.

Födelsedagen.

Firades lite lätt.
Utan tårta, men väl med dajmglass.

Men ännu mer än mammans ålder.
Firades att slutbesiktningen.
Av verandan nu är avklarad.
Finndjävlarna har en laglig utbyggnad.
Skönt att inte längre.
Behöva vara beroende av hantverkare.
Kontrollanter.
Nu körs resten av oss.
Vera undrade hur många år.
Mamman egentligen fyllde.
35, svarade mamman.
Haha, vad du är gammal, utbrister tösen.
Om mamman är gammal, undrar pappan.
Vad är då gammelmormor.
En toastol, blir svaret.
En fin present fick mamman också.
En sång och dansuppvisning.



Inspirationskällan är den här.
Likheten är ju slående.

Tak.

I torsdags hade finndjävlarna besök.
Av två gubbar med slang.
Dom försvann upp på vinden.

Skymtades bara ben.
Lämnade efter sig.
Damm.
Grått.
Fluffigt damm.
Varmt är det nu.
Även på vinden.
Isolerat.
19 grader varmt.
Dessutom är det snyggt.
För det hanns med att sopa undan.
Dammet.
Sättas upp panel.

I hela stora taket.
Pappan har nu med lite hjälp.
Satt upp 800 meter råspont.
Finns en del för mamman att måla.
Och kvistlacka.

Man är inte lite dum.

När man som mamman.
Impulsbeslutar sig för.
Att barnen ska få en presentkalender.
Några dagar innan 1 december.
Men har man bestämt sig.
Är det bara att sätta igång.

Efter en hiskelig mängd.
Papper.
Tejp.
Snören.
Men 48 små paket senare.
Var den äntligen klar.

Och som tur var.
Var mamman inte den enda.
Som tyckte om idén.

Inte alltid som man tror.

När Vera var 8 mån.
Fick hon feber.
Och vätskefyllda prickar.
På magen.
3 stycken.
Mamman och pappan tog henne.
Till sjukhuset.
Det är vattenkoppor sa sköterskan då.
Är du säker.
Frågade mamman.
99% säker.
Svarade sköterskan.
Mamman och pappan åkte nöjda och glada.
Hem med en inte särskilt sjuk dotter.
Men nu visade det sig.
Att sköterskan hade fel.

Det som Vera har nu.
Runt ögonen.
Inne i öronen.
I hela hårbotten.
I underlivet.
På hela kroppen.
Det är vattenkoppor.


Och dom kliar.
Mycket.

Fönsterfint.

Detta är mammans och pappans nya leksak.
Den kostade lite grann.
Men är värd varenda öre.
För det är dyrt med material.
Till fönstersmygar.
Men med denna leksak.




Återanvänds trägolv.
Sågas och målas.
Mamman och pappan gör själva.
Tycker om att slippa köpa.
Dyra färdigsågade skivor.
Det tar en massa tid.
Att få dit alla fönstersmygar.
Och dörrkarmar.


Det är ju inte många ställen.
Som stämmer på millimetern.
Olika bredd.
Olika tjocklek.
Mamman och pappan har mätt.
Ritat.
Sågat och målat.

Rörmokaren har satt in element.
Det är varmt.
Och fint.
I snöstorm.
Fick mamman och pappan även upp.
Fönsterfoder på utsidan.

Sen in i värmen.
Njuta av det vackra som åstadkommits.
Mysa i skenet.
Av första advent.