Hemma bra men borta bäst

Blir lite nostalgisk så här när hösten närmar sig med stormsteg och tänkte att en liten tillbakablick över sommaren som varit kunde passa.
Jag tar en vecka i taget eftersom varje vecka var ganska händelserik. Sommaren började egentligen med att Rebecca kom på besök från Seattle. Men jag skriver bara om Sverigevistelsen eftersom det är Sverige som är borta.

Kristina var hos oss en vecka och efter det åkte jag, hon och barnen till Sverige tillsammans.


Resan gick väldigt bra, det började med en 16 timmars färjetur där Vera och Marit röjde på discot tills det var läggdags.
Vi var tre vuxna och tre barn som delade en 4-bäddshytt.
Det tog av förklarliga skäl en tag innan alla somnat. Veras resesäng fick inte plats så hon fick sova på golvet, med resultatet att jag fick dra fram henne från under sängen flera gånger under natten.
Hon är rätt livlig när hon sover och det kändes inte så bra att hon skull ligga på den inte alltför fräscha heltäckningsmattan...

Resterande resande med bil från Stockholm gick otroligt bra, barnen sov den mesta delen av tiden och när dom var vakna var dom nöjda. När Aron nån gång var hysterisk satte vi på hans favvoskiva och han blev tyst.
Men det hade aldrig gått utan Kristina.
Eller utan hennes förmåga att älta.
Eller utan Frank Turner.

Sen bar det av till Småland och trakterna kring Värmano där gammelmoster bor.
Där njöt vi av sol och värme och god mat hela dagarna. Det kändes otroligt lyxigt att äta mat som man inte tillagat själv, och dessa pajer och desserter som hon skämde bort oss med.

Höjdpunkterna förutom maten var simbassängen till Vera, som hon lyckades bajsa i ett par gånger så att allt vatten fick hällas ut och fyllas på igen. Till hennes stora nöje förstås.
Det var skönt att kunna gå runt och se på hästar, kossor och får.
Det var varmt.
En dag åkte vi till en liten sjö och badade.
Det var så varmt ute att folk inte brydde sig om att komma upp ur vattnet. Dom bara satt ute i sjön och jäste. Roligast var två äkta smålandsbönder i 80-års åldern som badade i kalsongerna.
En liten miss var att vi la Arons filt på ett pissmyrebo.
Tyvärr blev det nästan för mycket av det goda för både mig och Aron, jag fick nästan värmeslag och han trivdes inte i hettan. Men i gräset var det mysigt.














Sen åkte vi till våran bror och hans familj och fick se deras "nya" hus för första gången.
Det var väldigt kul, och det är roligt att han bloggar om deras renoveringsarbete, det kommer bli otroligt fint när allt är klart. http://solhaga.blogspot.com/ Kul var det också att få träffa en del av deras tjocka släkt.

Sen åkte vi vidare till morfar i Skara.
Där var den största höjdpunkten, enligt Vera i alla fall, den dockvagn som hon fick av morfars granne som rensat ut sitt förråd. Den orkade hon köra väldigt långa sträckor med.
Vilket gjorde att promenaderna till Munken tog otroligt mycket längre tid än nödvändigt.

Hos morfar är det alltid roligt, lekplatsen är bra och morfar ger sig in i leken med hull och hår.
Här började Vera prata svenska på riktigt.
Under den tiden vi var i Sverige fördubblade hon nog sitt ordförråd och det var så roligt att alla vi hälsade på kunde förstå henne.
För det mesta i alla fall.


Tyvärr hände det lite mindre roliga saker första veckan också. Bland annat blev översvämning i morfars källare där jag förvarar en del grejer och en hel hög av mina gamla tavlor blev förstörda och en del annat. Och vi fick reda på att kusinen har en allvarlig sjukdom.

Bilen gick sönder också. Men det fixade Tore. Herregud vilken karl.

Ensamlek

Vera läser.
Minst en halvtimme om dan.
Ibland tyst, ibland högt för sig själv.
Hon har väldigt mycket böcker i sin bokhylla.
Hon läser dom om och om igen.
Det spelar ingen roll om det är hårda bilderböcker, eller långa sagoböcker.

Hon läser annat också.
Tidningar.
Mammas kalender. "Var är Karin Franssons födelsedag?" frågar hon.
Biltemakatalogen har varit väldigt populär.
Sidan med borrmaskiner speciellt. Hon talade om vem i familjen som skulle få vilken borrmaskin.

En bok som heter Knacka på har vi nästan läst sönder.
Just nu är Nöff nöff Benny väldigt populär, den kan hon utantill.
Även Olssons pastejer är en hit.

Hon läser när hon sitter på pottan, i bilen, innan hon ska sova, vid matbordet (fast inte längre), på balkongen, framför TVn.

Hoppas att det håller i sig.

Plötsligt händer det...

Träning ger färdighet.



Man kan ju nästan inte fatta att det är sant.
Han är faktiskt inte ens 6 månader.
Helt plötsligt så växer dom så fort så att man inte hänger med.

Imorse frågade Vera "Vart brukar Tjockis sitta?".

Sen var vi och badade i simhallen allihopa och Aron badade bastu för första gång.
Han kände väl att han blev så stärkt av det, finne som han är, så på kvällen började han krypa.
Med nappen som lockbete blir allt lättare.
Vera fick också en napp och sen hade vi en liten tävling på köksgolvet om vem som kröp till nappen snabbast.

Vera har varit utan blöja i stort sett hela dan.
Ett inköp av nya hello kitty trosor satte lite fart på den annars avstannade potträningen.

Snart flyttar dom väl hemifrån.
Jag vill inte det.
Tiden får gärna stanna nu.
En liten stund.

Töntfaktorn

Vi jobbar hårt på töntfaktorn i denna familjen.
Därför går vi ner i källaren och tränar.
Hela familjen.

Manduca

Det är svårt ännu att säga om vi blev lurade.
Men nu har vi spenderat 999kr på en Manduca bärsele.
Inget ont om bärsjalen, inget alls. Men sonen började bli lite krånglig i den, hängde liksom åt ena sidan och sög på kanten tills han nästan kvävdes.
I manducan kommer han ingenstans. Han kan suga lite om han vill, men hänga åt sidan kan han inte.

"Den är den mest ergonomiska av alla bärselar."
Men lill-skrutten är tung.
Jag har fått lite ont i ryggen, visserligen bar jag honom en timme då.
Kanske bara behöver justera den lite.

Snygg är den i alla fall.
Pappa valde den svarta.
Och man fick med en liten påse att förvara den i.

Första dan

Första dan på dagis.

Förväntningarna är höga. Kommer Emil och Alexi att vara där? Vilka tanter jobbar där nu? Är det Dolly? Mats-Johan?
Blöjor finns med och hatten är vald med omsorg.


Det var bra på dagis, pappa. Jag lekte ute och med vagnen. Och jag åt gröt.


Även här var förväntningarna höga, både hos mamma och son. Första gången i simhallen. Kommer vattnet vara för kallt? Kommer det skrikas hela tiden? Hur länge ska pappa simma egentligen? Kan man ha en bilbarnstol i bastun?



Allt gick bra. Vattnet var varmt och skönt i en kvart i alla fall. Inget skrik, inga kallsupar. Inget bajs i badbyxan. Bara en gammal tant att dela bassäng med. Stolen höll i bastun.

Men det tog på krafterna.

Vi som bor här del 2 - människorna

Mamman och pappan.

Mamman är snart 33 år, pappan är snart 35 år.
Mamman är svenne och pappan är finne.
Mamman är problemlösare, pappan är problemskapare.
Mamman är nykterist, pappan dricker vad som helst.
Pappan är musikalisk, mamman är tondöv.
Pappan är pessimist, mamman är optimist.
Pappan gillar oliver, mamman gillar majs.
Pappan har inget tålamod, mamman har hur mycket som helst.
Dom kompletterar varandra ganska bra.

Dom har känt varandra i 8 år. Dom träffades av en slump i Polen, där pappan var turné med sitt band och mamman tågluffade med sina kompisar.
Det sa inte direkt klick.
Men efter några dagars intensivt umgänge uppstod tycke.
Ett tag bodde dom på varsitt håll men många tårar och finlandsfärjor senare flyttade dom ihop i.
Boendet har inte alltid varit tillfredställande men dom kämpade på. Pappan var en jäkel på att lära sig svenska. För mamman går det lite trögare.
Efter 5 år i Sverige bestämde dom sig för att söka lyckan österut. Här bor dom nu men katt och två små skruttar och lyckan finns där man söker den.












Dottern och sonen.

Dottern tog god tid på sig. 3 veckor över tiden och 5 dagars förlossning. Hon fyllde 2 år den 11 maj.
Dottern är svenne.

Hon älskar att dansa.
Speciellt disco på finlandsfärjan.
Det spelar ingen roll vilken musik det är. Pappas musik går också bra, hon diggar med hela kroppen och säger hyvää biisi (bra låt). Ett tag lyssnade hon bara på muminsånger, till mamman och pappans stora missnöje.
Nu är det mer varierat. Frank Turner är bra, i alla fall när han sjunger lalala.

Dottern tycker att det viktigaste i livet är att leka och blir irriterad när saker tar tid från leken, som att äta eller gå på pottan.
Hon leker mycket med tågbanan, och lego, och vagnar och dockor.
Hon tycker mycket om alla stora fordon, speciellt grävskopor och gräsklippare.
Lillebror är väldigt populär, när han bli stor ska hon lyfta honom, och åka rutschkana med honom. Och han får äta hummus, precis som hon.
Hon älskar att gå på tivoli och åker gärna pariserhjulet.

När hon blir stor ska hon bli vägg.

Sonen kom med en rasande fart. 5 dagar över tiden med katastrofsnitt. Han föddes den 25 februari.
Sonen är finne.

Sonen tycker också om musik, speciellt en finsk barnlåt med mungiga. Den får honom alltid lugn.
Sonen tycker om att titta på allt storasyster gör och skriker av skratt om hon kastar nåt eller hoppar med en fin klänning på.

Sonen är inte blyg.
Han ler åt alla han träffar.
Sonen tycker om att kramas och nypa mamma i fläsket på armarna. Han tycker om att dra av storasyster stora tofsar med hår.
Han skrockar varje gång han äter vitamindroppar.
Sonen vill gärna kunna sitta, eller krypa, han försöker hela dagarna. Han tycker om att lägga nåt över ansiktet och sen hålla andan tills mamman eller pappan tar bort det.

Han vill kunna flyga. Han tränar varje dag.