söndag 18 april 2010

Oron.

Det är lite tyst.
När bara mamman och Aron.

Är hemma.
Pappan roar sig.
I Helsingfors och Tallin.
Vera roar sig.
Hos Farmor.
Mamman oroar sig.
Tio dagar.
Utan kortison.
Har satt sina spår.
Två gånger.
Har mamman inte stått ut.
Smörjt i alla fall.
Lägger inte ut bilder nu.
Vill inte påminnas om hur han ser ut.
Värre än nånsin.
Ovissheten.
I snart två månader.
Oron dom senaste dagarna.
När snart hela pojken är täckt.
Av fläckar.
Svårt att sova har han.
Vaknar och skriker länge.
Drar sig i kläderna.
Att inte veta.
Är tungt.
Att inte veta om det kliar.
Fast det verkar som det ibland.
Att inte veta om det gör ont.
Fast det verkar som det ibland när man smörjer.
Att inte veta om lite feber.
Är kopplat till huden.
Att inte veta om han kommer att blir frisk.
Ska han alltid se ut så här.
Att inte veta om det är farligt.
Fast fyra läkare har sagt att det inte är det.
Finns mammans oro där ändå.
I magen.
Hur ser hudcancer egentligen ut.
Kan psoriasis sprida sig så fort.
På torsdag har vi tid hos privat hudläkare.
Väntan dit känns oändlig.
Oroväckande och tungt.
Känns också det här.

7 kommentarer:

  1. Oroa sig kan man alltid göra (och gör!). Men nån hudcancer har han iaf inte. Ser inte alls ut så. Inte ett dugg! Dessutom är just hudcancer något man nästan jämt förvärvar eller (ärver och förvärvar). Vad gäller andra hudåkommor så är jag ingen expert... /H

    SvaraRadera
  2. Tack!
    Jag har nog förstått att det inte är det heller, det verkar ju sprida sig betydligt långsammare bland annat. Men orostankar hänger ju tyvärr sällan ihop med logik...

    SvaraRadera
  3. Tjingeling! Ingen orsak. Alltid skönt när man kan vara expert på nåt:-) Malignt melanom sprider sig nog (tyvärr) sällan ytligt utan sprids det så blir det till vitala delar. Hud går ju faktiskt att "byta ut" hur skumt det än verkar. Du får kika på min mammas hand när du träffar henne. En mycket lyckad hudtransplantation är enda spåret efter hennes hudcancer. Hon kallar den själv för "sin skinnlapp" för den känns inte riktigt som vanligt.

    SvaraRadera
  4. Åh..jag lider verkligen med er...men varför får ni inte fortsätta med kortison? Vi har både starka och milda, men använder den milda direkt om jag ser att det är på väg tillbaka.
    Stackars er, usch det är ett lidande att se sånt där.
    Kram!!
    www.svartam.blogg.se

    SvaraRadera
  5. Sen finns det ju atarax att få till natten om klådan är väldigt besvärlig (flytande) Funkar väldigt bra, man får bara tänka på att inte använda den för många dagar för den kan vara lite beroendeframkallande. Dom slappnar av, och det kliar inte så av den.

    SvaraRadera
  6. Ååhhh. Stämmer in med de andras kommentarer, man lider med er! Kram

    SvaraRadera
  7. Hej och tack för alla kommentarer!! Utslagen har egentligen inte börjat klia förrän nu, och säkert på grund av att vi inte smörjer med kortison. Vi fick rådet från hudmottagn att ta två veckors paus från kortisonet och sen smörja på ordentligt morgon och kväll. Det för att kroppen inte ska bli för van vid kortisonet. Har fått tips om atarax från dagis också, ska kolla upp den om det fortsätter klia. Längtar till torsdag då vi förhoppningsvis blir lite kolkare...

    SvaraRadera