skip to main |
skip to sidebar
Han är bara 6 månader.
Harmikki.
Aron och Vera har lite svårt.
Att förstå.
Att denna nykomling är en kattunge.
En jättebebis.
Som inte lärt sig veta hut.
Som tar sig friheter.
Trots idoga tillrättavisningar.
En kelgris.
Som gärna är med överallt.
Vräker ut sig.
Mitt bland leksaker.
På köksbordet.
Aron och Vera har svårt.
Att förstå.
Att jättebebiskatter ibland.
Har barnsben som klösbräda.
Gillar att ligga på leksaker.
Äter upp mjukdjur.
Gnager på mammans fingrar.
Och beter sig allmänt.
Odrägligt.
Hela dagarna ropar barnen.
Ta ut Harmikki.
Han stör.
Han är på bordet.
Han dricker ur diskhon.
Han fiser.
Och sån är han.
Finndjävlarnas lilla jättebebis.
Som okastrerad och ung.
Väger mer än båda dom andra katterna.
Tillsammans.
Trots ett otroligt.
Tråkigt väder.
Fick barnen.
Ett riktigt roligt höstlov.
Pappan hade ledigt.
Och mamman var sjuk ibland.
Jobbade ibland.
Det nya biblioteket hann invigas.
Med grannarna.
Som bjöd på bra leksällskap.
Hela veckan.
Och kalas på helgen.
Alla var bjudna.
Utom en viss katt.
Som inte hör hemma hos grannen.
Och som inte har något vidare.
Bordsskick.
Han fick nöja sig med att vakta.
Tårtan.
Veckan avslutades med ett efterlängtat besök.
Av pappans kusin med familj.
Mamman bjöd på plättar.
Barnen bjöd på ballerinadansuppvisning.
Det är aldrig kul att vara sjuk.
Men mamman är ändå ganska nöjd.
Att hon var det just nu.
Så att hon också fick ta del.
Av lek och skratt.
Och långa sovmornar.
Mamman hade bestämt sig.
För en annan tapet.
Samma mönster men annan färg.
Pappan lutade mest åt det rosa.
Men mamman tänkte att den kanske.
Man tröttnar på.
Istället blev det gult.
Brunt.
Orange.
Turkost.
När finndjävlarnas sista.
Obehandlade vägg.
Skulle täckas.
Ganska knasig är tapeten.
Men vacker och färgglad.
Skulle inte passa i ett vanligt rum.
Men i trappan upp till vinden.
Passar den perfekt.
Och som dekoration.
I små hyllor.
Tapeten är Bohéme från Boråstapeter.
Har barn.
För en absolut.
Totalt hellyckad kväll.
Behövs bara.
Kompisar.
Med nya lekar.
En tillräckligt stor sittpuff.
Galna infall.
Tokiga hopp.
Och ett rockband vid namn.
Hevisaurus.
Barnen fick inte se dom live.
Men rockade loss framför tv:n.
Som bara finska barn kan.
För på få andra håll i världen.
Finns det vuxna människor.
Som spelar heavy metal för barn.
Utklädda till dinosaurier.
Mamman och pappan.
Kräver inte heller mycket.
Underbara muffins.
En kopp te.
Trevligt sällskap.
Utan dinosaurier.
Det är ett ganska stort.
Projekt.
Att flytta alla lådor.
Kläder och möbler.
På vinden.
För att få tomt på golvet.
Denna helgen.
Skulle det såpskuras.
Riktigt jobbigt.
70 kvadratmeter golv.
Allt mesta under snedtak.
Först ska allt blötas.
Sen ska allt skuras.
Sen ska allt sköljas.
Sen ska allt torkas.
Sen finns det få ställen på kroppen.
Det inte känns i.
Detta gjordes i helgen två gånger.
För att få lite extra skydd av såpan.
Nu är det gjort.
Mamman har ont överallt.
Tur att nästa gång.
Inte bli förrän till våren.
Sällan är det sånt drag.
I byn Puuppola där finndjävlarna bor.
Som i helgen.
En stor händelse gick av stapeln.
Invigning med pompa och ståt.
Av lekplatsen.
Alla var där.
Mamman och barnen.
Cyklade med grannarna.
1,5 km till denna nya park.
Mycket fint.
Tyckte både Aron och Vera.
Och mycket gott.
Det åts både plättar, bullar och kex.
Och både en häxa och en sjörövare.
Bjöd på underhållning i den kalla.
Oktoberblåsten.
Rejält firades det.
Av så många barn och vuxna.
Att det inte fanns plats.
Att leka.
Bör kanske påpekas.
Att det inte finns andra lekplatser här.
Och roligt var det.
Och ballonger fick barnen.
Som var lite trötta i benen.
Efter alla backar hem.
Var mamman med lingonskörden.
Men tajmingen för dagen.
Var perfekt.
Mitt emellan störtskurarna.
Sken solen.
Låg sjön hos farfar spegelblank.
Och med lite hjälp.
Blev det i alla fall 8 liter.
På en timma.
Tyvärr är rensningen.
Inte lika snabb.
Men lingondrickan är som alltid.
Oslagbart god.
Vinden används alltför sällan.
Mamman tyckte det var dags.
Att skaffa lite arbetsyta.
Pyssel och syhörna.
Bordsben köptes billigt.
Skivan var det värre med.
Tre meter långa skivor.
Finns inte att få tag på.
Men mamman kläckte idén.
Bastupanelen fanns det ännu kvar av.
Pappan och mamman sågade bort sponten.
Skruvade och grejade.
Snart var hela ytan klar.
Tre meter arbetsyta.
Bredvid skrivbordet.
Sängen har fått ny plats.
På stället det från början var tänkt.
Benen hittades också.
Nu kan det pysslas och sys.
Hela mörka vintern.
Ska bara.
Inhandlas en symaskin först.
Världens starkaste björn.
Och enligt Aron och Vera.
Världens bästa tidning.
Trots att dom är 30 år gamla.
Håller dom måttet än idag.
Tidningarna är mammans gamla.
Dom läses nu dagarna i ända.
Innan frukost.
Mitt i leken.
Under toalettbesöken.
Mellan varven.
Vid läggdags.
Vera förstår det mesta.
Skrattar åt dom ibland.
Lite svåra skämten.
Aron skrattar när Vera skrattar.
Spännande är det också.
Ibland läser mamman och pappan högt.
Ibland läser Vera för Aron.
Ibland läser Aron själv.
Då kan det hända.
Att spänningen blir för stor.
Han sitter länge tyst och koncentrerad.
Följer handlingen ruta för ruta.
Sen börjar underläppen darra.
Gråten kommer.
Det blir för spännande.
Han gråter förtvivlat.
Säger att han är rädd.
Sen får mamman och pappan läsa.
Samma avsnitt om och om igen.
Tills det otäcka inte längre.
Är så otäckt.
