Hinderbana.

Det blir ibland lite tråkigt.
Att inte kunna gå ut på flera dar.
När det är -20 eller kallare.
Då blir alla trötta och griniga.
Om man inte får röra på sig ordentligt.
Mamman och pappan är uppfinningsrika.
Byggde en hinderbana i vardagsrummet.
Hade ingen aning om.
Vilken succé det skulle bli.

Båda barnen klättrar.
Vera hoppar.
Springer.
Klättrar.
Runt och runt.
Varv efter varv.
Aron klättrar.
Som aldrig förr.
Mamman och pappan har inte sett något liknande.
Nog för att Vera alltid lekt vilda lekar.
Men Aron tar nog priset.
När han endast 11 månader gammal.
Klättar upp på högen med dynor.
Slänger sig ner i saccosäcken.
Står och hoppar i soffan.
Utan att slå sig fördärvad.
Helt av sig själv.
Har han lärt sig att gå ner med rumpan först.
Ibland måste mamman och pappan fånga honom.
Vera är det ingen idé att försöka fånga.



Hon ropar på mamman och pappan.
Att dom ska jaga henne.
Att dom ska vara Morran.
Hon skriker av skräck och förtjusning.
Fullkomligt flyger över hindren.
En halvtimme.
Klättrade dom.
Utan den minsta paus.
Med en förkylning i kroppen.
Och hinder som är ganska höga och stora.
För deras små kroppar.
Den som ändå var i sån form.
Sen klättrade dom ännu mer.


Enda nackdelen.
Är att det kanske inte är så vackert.
I vardagsrummet.
Och att håret.
Står på ända.

Det är inte vackert.

Lillgrisen.
Händer det att mamman kallar honom.
Men nåt svin är han minsann inte.
Kopporna kom ändå.
Svinkopporna.
Började som en liten liten prick på ena armen.
Efter några dagar såg pricken ut så här.


Då tog mamman med pojken till doktorn.
Tänkte att det kunde vara vattenkoppor.
Men det var den grisigare varianten.
Antibiotikasalva.
Sen ska väl detta vara ur världen.
Det kunde varit värre.
Han har än så länge bara fyra stycken.
Aron är glad ändå.


Men inte är det vackert.
Hoppas dessa vädligt smittsamma koppor.
Inte sprider sig till resten av familjen.
Ett litet svin går ju an.
Men inte en hel flock.

Vera

Vera har minsann också blivit stor.
Vet vad hon vill.
Vet vad hon får och inte får.
Gör inte alltid som hon får.
Vill göra saker själv ibland.
Vill vara en bebis ibland.
Pratar som bebisar gör.
Vill bli hjälpt och ompysslad.
Ibland är det inte lätt att vara två och ett halvt.
Då gnäller Vera lite grann.
Ibland är det svårt att ha en lillebror.
Som inte låter henne vara ifred.
Som alltid ska ta alla leksaker.


Då vill Vera leka själv.
Oftast sitter hon då vid köksbordet.
Och pusslar.
Gör pärlhalsband.
Eller leker med små gubbar och djur.
Pappans spelkort.
Mammans stämplar.
Små saker som inte Aron får ha.
Hon leker ofta men små figurer.
Dom får vara mamma och pappa och lillebror.
I leken hör mamman hur hon upprepar regler.
Figurerna får lära sig vad man får och inte får.
Ibland måste hon hålla mamman och pappan i handen.
Så att dom inte springer iväg.
När vi går över gatan.
Men har hon suttit stilla en stund.
Måste det springas lite grann.


Springer man för mycket.
Blir man trött.
Då är det skönt att sitta framför datorn en stund.
Titta på Alfonsfilmer.
Får jag titta på en till.
Ropas det.
Var tionde minut.

Vera tycker om musik.
Sjunger gärna själv.
Ibland blir texten lite fel.
Lussikatter alltifrån Skaraborg.
Sjunger Vera.
Ibland får inte mamman eller pappan sjunga med.
Ibland vill Vera bestämma allt.
Ibland får inte mamman och pappan prata.
Eller lyssna.
Eller ens vara i samma rum.
Hon vet vad hon vill.
Ibland vill hon ha på sig fina kläder.
Ibland vill hon vara nakenfis.


Vera har fortfarande låtsaskompisar.
Två stycken numera.
Vede och Anni.
Dom tar dom mest märkliga former.
Vad som helst kan vara Vede och Anni.

Men allra bäst är det med riktiga kompisar.
På dagis.
Och släktingar.
Gammelmormor ligger högt i topp.


Ibland är det svårt.
När det känns som om pappan aldrig kommer hem.
Svårt att veta.
Vad det innebär att han kommer ikväll.
Eller efter vilan.
Eller om en liten stund.
Här satt hon i tio minuter.
Det var en lång stund.
Men sen kom han äntligen genom dörren.


Vera tycker också om att borsta tänderna.
Gnager och biter sönder tandborsten.
Tycker inte om när mamman och pappan borstar.
Vill borsta själv.
Bada.
Älskar Vera.
I baljan.
I morfars badkar.
I sjön.
I bastun.
Trots pappans märkliga styling.

Vera pratar svenska med mamman.
Finska med pappan.
Med Aron.
Vede och Anni.
Pratar hon både och.
Ibland är det lite svårt att veta vad hon menar.
En dag pratade hon om Doktor Jatr.
Vem är det.
Tänkte mamman.
Innan hon förstod att det var dock teater Vera sa.
Vera ska bli sjörövare när hon blir stor.
Eller valfisk.

Aron

Aron har blivit stor.
Större.
Han går nu.
Hela tiden.
Kryper bara när han har väldigt bråttom.
Som när det ska bytas blöja.
Och han behöver komma undan fort.
Eller när någon jagar honom.
Det är lite konstigt.
Att helt plötsligt ha ännu ett barn som går.
Det är som att ha en liten minivuxen i huset.
Som liksom vaggar fram.
Som tittar in i det rum man befinner sig.
Och säger Hej.
Stora små pojkar äter själva.

Det har Aron förstått.
Vägrar därför att bli matad.
När det är matdags får han en egen tallrik och sked.
Sen har mamman eller pappan en som dom matar ur.
Ibland kan han äta en hel måltid själv.
Om mamman eller pappan lägger maten på hans sked.
Mycket går ju att äta med fingarna också.
Ibland blir Aron arg.
När han inte får samma mat som alla andra.
Försöker man mata honom då.
Säger han nej.
Skakar på huvudet.
Och pekar på den mat han vill ha.

Han skakar ganska ofta på huvudet.
Och säger nej.
Även när han gör saker som han vet att han inte får.
Öppna skåp och lådor i köket.
Får han inte.
Men gör det varje dag.

Åh.
Kunde man öppna den här.
Kanske ta ut lite bakplåtspapper.
Kanske smaka lite aluminiumfolie.

Även i andra rum finns skåp att utforska.

Ett minihus.
Dagens bästa upptäckt.
Speciellt eftersom det innehöll tejp, pennor och annat kul.

Aron älskar att kramas.
Länge.
Och gosa och mysa.
Med mamman och pappan och Vera.
Han tycker om att sitta i knät.
Och busa i mammans och pappans säng.

Aron har tidigare haft.
Ett lite komplicerat förhållande.
Till damsugaren.
Nu har dom blivit vänner.
Fast det händer att Aron måste gömma sig.
När den morrar för högt.

Aron har en storasyster.
Som läser varje dag.
Det smittar.
Precis som Vera.
Sitter han nu länge.
Tittandes i bok efter bok.
I lugn och ro.

Aron tycker om att det ibland.
Inte är lugn och ro.
Som på Veras dagis.
Eller när han träffar andra barn.
Ju fler desto bättre tycker Aron.

Aron älskar att borsta tänderna.
Verkligen älskar det.
När tandborstningen är över.
Gråter han högt och länge.

Bada är också väldigt roligt.
Speciellt om man blir stylad efteråt.

Aron pratar en del.
Säger mamma och pappa.
Tack tack.
När han ätit färdigt och drar av sig haklappen.
Det händer ibland innan han ätit färdigt.
Han säger nej.
Han säger hej.
Vädligt ofta säger han hej.
När han pratar med morfar på skype.
Säger han hej hela tiden.
HÄÄÄJJJ.
HÄJJJ.
Häj Häj.
Hej hej hej hej.

En liten slant.

Kanske det kan tjänas.
När allt ska bort.
Nästan allt i alla fall.
Alla bebisprylar.
Barnvagn, amningspump, bilbarnstol.
Kläder.
Väldigt mycket kläder.
Barnkläder.
Mammakläder.
Leksaker som mamman rensat ut i smyg.
När de inte fick plats för alla julklappar.

Höga förväntningar finns nu.
På denna nya loppis.
Som endast säljer barnprylar.
Och har mycket trevlig lokal och personal.
Samt ett lekrum för barnen.

Aron var mest förtjust i korridoren.
Lång och rolig var den.


En vecka hyres ett bord.
Kostar 15 euro.
Det mesta säljs till förmånliga priser.
Hur mycket vinsten blir.
Avslöjas nästa vecka.

En liten lättnad.

Det har visat sig.
Att mamman duger som hon är.
Att hennes examen minsann duger här med.
Har hon behörighet att jobba som social arbetare i Sverige.
Så har hon det här med.
Behöver bara få sin examen godkänd.
Sen komplettera med ett par kurser.
Typ 20 poäng.
Känns väldigt skönt.
Efter att ha förberett sig på ännu två års studier.
På främmande ort.
Utan motivation.
Var detta en stor lättnad.

Sen kom det ett vackert brev på posten.


Till hösten är det bara att börja söka jobb.
Nu ska här pluggas finska.
Och annat.
Pappan vill inte vara sämre han.
Ska börja läsa socionomprogrammet.
Vid sidan om jobbet.
Mamman letar fram sina gamla tentor.
Och böcker och anteckningar.
Detta är ett hem fullt av kunskap.
Och så småningom.
Med två soctanter.
Stackars barn.

Pyssel och papp.

Det händer att mamman får en stund över.
Då pysslar hon med kort.
Till födelsedagar och annat.
Så här kan det se ut.
Har du tur får du ett du med.






Grattis.
Tack.
God Jul.

Klippa och klistra.
Stämpla och embossa.

Sen helt plötsligt.
Kom det tyg med i bilden.
Mamman bestämde sig.
För att sy ett lapptäcke.
I vitt.
Finns ej att köpa.
Mamman kan dock inte sy.
Lånade svärmors symaskin.
Övar och övar.
Lappar och syr.
Några presenter blir det på vägen.
Och väldigt mycket kuddfordal.

Snö i ny tappning.

På andra språk.
Finns det många ord för snö.
Mamman tycker att svenska språket.
Är lite fattigt i den bemärkelsen.
Vill ha mer ord för snö.

Till exempel.

Mjällsnö.
Den där snön som är nästan lika hård som hagel.
Fast mindre flingor.
Lägger sig på huvud och axlar.
Stannar där en stund.


Flumsnö.
Dom där flingorna som flyger runt.
Utan att veta vart dom ska.
Snön faller varken upp eller ner.
Flingor som är både stora och små.
Virvlar runt och landar sen helt otippat.
På näsan.


Gnisselsnö.
Kall snö som trivs i minusgrader.
Minst 15 stycken.
Ligger sen hård på marken.
Och gnisslar under vagnens hjul.


Vrålsnö.
Detta är den kallaste av snöar.
Minusgraderna räknas till 20 eller fler.
Snön ligger på vägen.
Fullkomligt vrålar.
När den körs över av bilens däck.


Mjölsnö.
Går inte att använda till mycket.
Kasta upp i luften möjligen.
Far omkring.
Kommer snart tillbaks när man borstar bort den.
Barnen öser den i hinkar.
Går dock ej att baka med.

Går även att kombinera ord.
Snöis.
Issnö.

Mamman tänker mycket på snö.
Finndjävlar gör nog det.
Det finns gott om den här.
Och kyla.
Och nya typer av väder.
Kallt och fuktigt.
Rimfrost som är centimeter tjock.
Kallt och torrt.
Snoret fryser i näsan.

Sunshine.

It's the little rewards.
We get.
Everyday.
They are what makes it worth it.
The struggle of pregnancy.
The pain of birth.
The nights we're kept awake.

It doesn't take much.
A smile when smiles were not expected.
A hug that lasts longer than usual.
Someone screaming I love you.
When we come home from the store.

Then there are the miracles.
So insignificant to others.
So vital to us.

This is the beauty of it all.

Helhelg i Helsingfors del2

Detta är Siiri.
Siiri är Vera och Arons syssling.
Siiri har precis fyllt ett år.
Hon och Aron låg i magarna tillsammans.
Eftersom hon bor i Helsingfors.
Ses dom inte så ofta.
Men roligt är det varje gång.

Ganska spännande var det.
Kanske till och med lite otäckt.
Tyckte Siiri.
Men en skäggig farbror.
En tant som pratar konstigt.
Och två ganska vilda barn.

Men ganska snart släppte blygheten.
Och det var så roligt att leka tre.
Det får plats tre barn i en uppochnervänd pall.

Aron lärde Vera och Siiri.
Hur man bäst får plats.
Vera lärde Siiri hur man hoppar högst.
I sängen.

Siiri lärde Aron hur man biter syrran bäst.

Och hur man ser förvånad ut och säger åååh.

Aron lyckades inte helt.

Mamman och pappan lyckades.
Men att trivas och njuta av en liten.
Semestertripp.
Pappan lyckades även göra musik.
Med Siiris pappa.
Dom har ett band ihop.
The dimm.
Siiri, Vera och Aron tycker om musik.
Speciellt sina pappors musik.