Trädgårdsdrömmar.

Sakta.
Sakta.
Börjar det sjunka in.
Att vi faktiskt någon gång.
Kommer att flytta till huset.
Kunna vara där hela tiden.
Inom en snar framtid.
Kommer det att tapetseras.
Därför värms huset numera upp.
Av två värmeelement.
För det blir kallt om nätterna.


Imorgon är det dags.
För mamman att så gräs.
Inhandlade frön idag.
Mamman fick ett ryck av inspiration.
Handlade lite annat med.
Sen for hela familjen.
För att plantera.

Aron så exalterad.
Klev i krukan själv.


Krukorna hittades på tomten.
Mamman hade köpt lite höstplantor.
Och vårplantor.
Grävde gropar med Vera.
Planterade scilla.
Förklarade.
Att sen när vi bor här.
När det blir vår då kommer dom upp.
Vera så nöjd i sin nya jacka.
Aron så fascinerad av grannens gräsklippande.
Mamman så trött men sugen på att gräva.
Ska vi vara här länge länge.
Frågar Vera.
Snart.
Ska vi vara här länge länge.
Snart.
Ska vi vara här hela tiden.

Helt sjukt.

Mamman i alla fall.
Är helt sjuk.
Två dagar hemma från skolan.
Sen helg.
Orkar inget.
Snorar.
Hostar.
Tappar rösten.
Då är det tur.
Att släkten är bäst.

Gammelmormor och gammelmorfar.
Orkar det mamman inte orkar.
När pappan är i huset.
Orkar leka ute.
I regnet och rusket.

Orkar leka inne.
Med alltid så roliga leksaker.
Medans mamman.
Ligger i soffan.
Läser reklamblad.

Orkar även göda barnen.
Med glass.
Korv.
Popcorn.
Donuts.
Fixa bastubad.
Åt mamman och pappan.
När dom dessutom.
Envisades med att betala.
Veras nya jacka.
Fina pyjamaser till båda barnen.

Blir man som mamma.
Väldigt tacksam.
Och lite mera utvilad.
Glad.
Nöjd.
Så här.

Inredningsångest.

Lyxproblem.
Kan man lätt kalla det.
Som mamman och pappan bekymrar sig över.
Lyxen att undra över vad man ska dekorera sitt hus med.
Mamman och pappan tänker mycket på huset.
Men också på miljön.
Har en önskan om.
Naturliga vackra material.
Som låter huset andas.
I källaren blir det kalkfärg.
I vardagsrummet blir det lerfärg.
I köket blir det temperafärg.
Dyrt är det.
Att vara miljövänlig.
Men det blir förhoppningsvis fint.
Papperstapeter.
Blir det i resten av rummen.

Sen mamman och pappan bestämde.
Att denna tapet.
Som hängt med från början.
Är lite för stormönstrad för att passa in.
I vårat lilla hus.

Ser det hemma ut så här.

Och så här.
Ständigt pågående research.

Överallt små tapetlappar.
Det är matsalen och barnrummet/gästrummet.
Som ska tapetseras.
Borde inte vara så svårt att välja.
Kanske denna blir fin till Aron och Vera.
Fast kanske i grönt.

Eller blir det för barnsligt.
För prickigt.
För prickigt blir det även i matsalen.
Så mycket har det nu bestämts.
Eller inte rättare sagt stänk.
Stänktapeter hatar eller älskar man nog.
Mamman älskar.
Vet bara inte vilken färg.
Röd och blå.

Eller grön och gul.
Den sista något mer neutral.
Den första något piggare.
Vad tycks.

Sen var det ju det där med köket.
Kökskaklet.
Rör sig om knappt en och en halv kvadrat meter.
Ändå denna huvudbry.
Vitt är ju helt klart.
Populärast i alla tidningar.
Och ganska fint.

Men kanske tråkigt.
Ljus sjösten.
Kanske blir roligare.

Eller varför inte.
Handmålat gammaldags kakel.
Vackert.

Men helt extremt dyrt.
Så långt räcker nog inte pengarna.
Funderingarna fortsätter.
Idéer är välkomna.
Jakten går vidare.

Ångesten håller i sig.

Sista spadtaget.

Hoppas mamman på ha tagit.
Igår.
I höstrusket.
Med en förkylning i kroppen.
Snoret rinnande.
Fick mamman i alla fall det mesta av jorden.
Flyttad dit den ska.

Nu ska bara krattas lite stenar.
Stampas och plattas till.
Läggas ut lite ny jord.
Sen förhoppningsvis sås gräsfrön.
På söndag.

Inne fortsätter arbetet.
Gammelmorfar och pappan.
Rappar, spacklar.
Sakta med säkert framträder.
Världens kanske jämnaste väggar.

Swiss visit and swedish balls.

It can be difficult.
To bake.
With four children.
Under the age of four.
But very popular.

Especially when what you bake.
Are sugary, chocolaty, swedish balls.
Our visiting friends.
Helped.
With baking.
But most importantly.
With the eating.


The kids.
A little shy at first.
It's been a while since last time.
The whole summer has passed.
But after a while.
The two mommies.
Got some time to chat.

Drink some tea.
Eat chocolateballs.
Catch up on summeradventures.
Enjoy eachother's company.
Hope to see you all soon again.

Aaaah Suomi.

Now mommy knows.
We have made the right decision.
Suomi on maailman paras maa.
Finland is the best country.
In the world.
At least according to Newsweek.
Out of a hundred countries in the world.
Finland is simply the best.
Livingconditions.
Economics.
Political environment.
Education.
In all areas combined.
Finland beats them all.
Mommy feels honoured.
To be a part of this great society.
To pay taxes to this wonderful state.
To collect money from Finland's.
Fantastic social welfare system.
There is some irony.
In most of what mommy writes.
And some questioning.
Of the outcome of Newsweek's study.
Mommy wonders.
How quality of life.
Actually can be measured.
And can this country really.
Be the best in the world.
When even the lion.
In Finland's coat of arms.
Is trying to kill himself.

Mästarbesök.

Celebert besök i huset.
Murarmästaren.
Pappans morfar.
Som pensionär sen flera år.
Gladdes muraren åt att få ett uppdrag.

Uppdraget bestod i att lära.
Mamman och pappan att rappa.
Jämna ut alla väggar i källaren.
Men är man murare så kan man knappast.
Stå bredvid och titta på.

Helt plötsligt.
Helt fantastiskt snabbt.
Jämnades väggarna ut.
Hålen.
Sprickorna.
Ojämnheterna.
Spindlarna.
Allt försvann.
Efteråt fanns bara en vacker vägg.
Så oerhört tacksamt arbete.
Efter allt rivande.
Allt tungt underarbete.
Så mycket som blev gjort.
Två av rummen i källaren.
Murstocken i köket.
Visst krävs det ett par lager till.
Väggspackel.
Sen färg.
Men med en läromästare som gammelmorfar.
Kommer det bli fantastiskt fint.

Allvaret del 2.

Idag när mamman kom till dagis.
Kom en Vera i tårar springande.

Förtvivlad.

Mamman helt förskräckt.

Trodde hon gjort sig illa.

Men snart kom det fram.

Att Vera för första.

Förhoppningsvis sista.

Gången i sitt liv.

Blivit bedragen.

Dagisfröken berättade att Vera lekt familj.

Hon var mamma.

Emil.

En av hennes bästa vänner på dagis.

Var pappa.

Helt plötsligt födde Vera en bebis.

Som hon ammade enligt konstens alla regler.

Den lilla familjen levde lyckliga.

Tills det visade sig.

Att pappa Emil.

Hade levt ett dubbelliv.

Han var även pappa till Vennys barn.

Venny verkade inte så bekymrad.

Men Vera stod inte ut med denna lögn.

Fick hastigt och inte särskilt lustigt.

Bli ensamstående.

Därav tårarna.

Åh detta svåra liv.

Att blir lämnad.

Och för en äldre kvinna dessutom.
Tur att Aron alltid tröstar.

Allvaret del 1.

Nu är vardagen här.
På riktigt.
Inga mer sovmornar.
Mamman väcker två trötta skruttar.
Klockan 6.15 varje morgon.
Dom har ganska svårt att vakna.
Vera protesterar högljutt.

Aron försöker klättra tillbaka i sängen.

Men efter en stund.
Tar hungern över.
Aron kräver gröt.
Omedelbums.
Vera tuggar trött på en macka.
Vaknar knappt förrän vi kommit.
Till dagis.

Dagis.
Vera springer alltid dit.
Och springer alltid hem.
Aron klänger i mammans famn.
Både dit och hem.
Vera hinner knappt klä av sig skorna.
Tvätta händerna.
Aron hinner knappt leka.
Vill bara tvätta händerna.
Dagistanterna säger att Aron agerar.
Som om han gått på dagis hela livet.
Kommer springande till matbordet.
Går snällt och lägger sig.
Trots att det inte finns någon napp.
Sitter på pottan.
Busar med kompisarna.
Tax och Pom.
Han kommer i alla fall ihåg vad dom heter.
Även om uttalet inte är helt korrekt.
Aron gråter oftast när mamman.
Kramar hårt.
Pussar snabbt.
Stressar ut.
Vinkar.
Men bara en liten stund.
Mest för syns skull.
När mamman kommer och hämtar.
Är båda barnen glada.
Trötta.
Aron vill gärna säga hejdå.
Till barn och fröknar.
Helst skulle han vilja.
Pussa alla barnen.
Innan han går hem.
Mamman försöker förklara.
Att just på dagis.
Är det ingen bra idé.

Progress.

This is the place.
Where mommy wants to do progress.
In the Finnish language.

This is of the adult education centres of Jyväskylä.
This is where the Finnish for Immigrants-courses are held.
Unfortunately part of the school area looks like this.

Not so much fun to be surrounded by construction sites.
Mommy gets enough of that at the house.
The expectations were again high.
This time is was for real.
Mommy now goes to school full-time.
Finally getting out of the house.
Finally getting to hang out with adults.
Finally learning Finnish.
The first day of class.
Humiliation.
Never has mommy felt so degraded.
Three groups of immigrants from 21 countries.
Gathered in a large room.
The teacher explains what lays ahead.
In a very degrading way.
We were treated like it was the first day of school.
Ever.
Like we were seven years old.
The teacher explained among other things.
The following.
That the students are to listen.
When the teacher speaks.
The students are not allowed to.
Laugh at each other.
Students are supposed to actually attend.
The classes and be on time.
Students are also requiered.
To actually do homework and participate in class.
Imagine that.
The teacher also told us.
In a firm voice.
That it is important to eat and sleep properly.
In order to have energy when at school.
Last but not least.
Students are requiered to think.
That learning is fun.
As if having to sit through this crap.
Wasn't enough.
The next day we got a test.
With questions concerning the information we had been given.
The day before.
The test consisted of statements.
Which the students were to define as correct or false.
Statements like this one.
The schoolday starts at 8.15 but I can show up at 8.45 if I want to.
I can skip school if I want to.
I can park my car wherever I want.
If my friend from Helsinki asks me to come visit for two weeks I can go if I want to.
As if answering them wasn't stupid enough.
The teacher also checked that we had all answered correctly.
Mommy tried to find the logic behind this.
But find none.
All the students in this Finnish class.
Has taken at least one class before.
All of them are over 7 years old.
All of them have some sort of education.
Many of which on universitylevel.
So why degrading these people to this extent.
Mommy can only think of the underlying racism.
That seems to be a part of it.
The idea that people from other cultures.
Have difficulties understanding rules and regulations.
Have no actual interest in learning Finnish.
Only want to get unemployment money.
Without attending class.
And so on.
Sickening.
Mommy evetually got over the shock.
The days since that first one.
Have been great.
Mommys class.
Which happens to be the fastest of the three.
Has 15 great people in it.
From 8 different countries.
The only common language is Finnish.
Which means speaking.
Listening.
Learning.
A lot more.
Our teacher is also quite good.
The second week of class.
We all went to a small island.
To get to know eachother.
Mommy spent most of the day.
In the sauna.
Swimming in the lake.
With two russians, a brazilian, a canadian and a man from Burma.
Nothing like hanging out in the sauna.
With non-Finnish people.
Mommy likes going to school.
Likes being away from home.
Likes the idea.
That sometime.
Finnish might not be so hard.

Sakta men säkert.

Görs det små framsteg i huset.
Små framsteg.
Stora inköp.
Takpanel.
Efter många diskussioner fram och tillbaka.
Hittade vi den här.
Träpanel.
Vitvaxad.
Miljövänlig, vacker och färdig att sätta upp.

Nu ska bara alla reglar på plats.
Det har varit pappans jobb.
Att såga dom i rätt tjocklek.
Sätta upp dom rakt och fint i taket.

Nu är alla rum färdiga.
Panelen kommer dock inte upp ännu.
Måste fixa väggarna först.
Mamman och pappan har nu varsitt projekt.
Mamman håller sig helst i källaren.
Trots att jobbet är tungt.
Smutsigt.
Äckligt med alla spindelnät.
Det är i alla fall.
Några grader svalare där.
Medan betongen så sakteliga torkar.
Tas det itu med väggarna.

All lös yta ska bort.
På dom väggar som har isoleringskivor.
Släpper putsen lätt.
Men den som hackar bort den med hammare.
Mamman vill säga.
Blir täckt av damm och grus.
Från topp till tå.
Dom väggar där putsen inte släpper.
Slipas med en stor slipsten.
Tungt.
Svettigt.
Men svalare.
Sen ska väggarna få ny betong.
Ytan jämnas ut.
Putsas.
Målas.
Pappans nuvarande projekt.

Är toaletten.
Där har dom gamla vägg-, tak-, och golvskivorna.
Tagits bort.
Även golvplankor, reglar och sågspån.
Fick tas bort.
Då det luktade kiss.
Inte ända ner i sågspånen.
Dom bytes ändå.
I fall om att.
Sen ska nytt spån i.
Nya golvreglar, plankor, golvskiva.
Reglar, skivor.
På väggarna.
Och så vidare.

Svalkan.

Vill inte infinna sig.
Här fortsätter det att vara.
25-30 grader varmt.
Vareviga dag.
Det är väl trevligt att sommaren fortsätter.
Men lite jobbigt att renovera i hettan.
Lite tråkigt att ha skilda sovrum.
Mamman kan inte sova utan fläkten på.
Pappan kan inte sova med fläkten på.
Förra lördagen.
Tog familjen lite semester.
Från byggandet.
For till Farfar och Virva.

Där kunde vi svalka oss hela familjen.

Vera hittade en ny muminfamilj.

Aron kastade stenar.
Mamman planerade detaljplaner.
Ritade ritningar.
Mätte.
Funderare.
Diskuterade.
Blev kanske även lite klokare.
Pappan beundrade.
Farfars nya inköp.
Motorcykeln.
Och den här.

Som även barnen beundrade.
Måste köpa flytvästar.
Sen får vi ge oss ut på havet.
I alla fall om man får tro Vera.
Precis som muminpappan älskar hon havet.
Fast det oftast är en sjö.

Vera.

Var det passande namnet.
På den storm som härjade över mellersta Finland.
Förra veckan.
Döpt efter den dag då Vera har namnsdag.
Pappan och mamman hade skaffat barnvakt.
Var överlyckliga över att få jobba i huset.
Tillsammans.
Trots den tryckande värmen.
Pappan sågade takreglar utomhus.
Mamman sa att snart blir det nog regn.
Hjälpte pappan täcka över cirkelsågen.
Det hanns med på sekunden.
Sen var stormen över oss.
Obarmhärtigt.
Regn.
Åska.
Hagel.
Mamman och pappan rusade runt i huset.
Drog ur kontakter.
Stängde alla fönster.
När det plötsligt genom åskmullret.
Hördes ett brak.
Genom fönstret sågs ett träd.
En björk som fallit rakt på huset.
Vi kikade ut.
Insåg att det fanns en hel del träd till.
Som kunde falla i den hårda blåsten.
Med pickande hjärtan.
Blixtrar och åska överallt.
Rusade vi mot bilen.
Insåg snabbt.
Att det inte var säkert där heller.
Flyttade bilen bort från alla träd.
Satt där och beundrade utsikten.

Tills stormen bedarrat.
Väl tillbaka vid huset.
Möttes vi av det här.

Blixten hade slagit ner i trädet.
Som tur var.
På precis rätt höjd.

I precis rätt träd.
För att varken vi eller huset.
Skulle komma till skada.
Inte en skråma kunde vi hitta på plåttaket.
Metallstegen upp till taket.
Var lite snevriden.
När lugnet åter lagt sig.
Sågade pappan trädet till bastuved.


Mamman funderade över resten av träden.
Som skulle kunna falla i nästa storm.

Hemma.

Efter ca 1900 kilometers bilkörning.
Var det skönt att komma hem.
Barnen tyckte det var väldigt roligt.
Att komma hem.

Till pappan.
Som orkar busa och skrämmas.
Hela kvällen lång.

Mamman tyckte efter två veckor som ensamföräldrer.
Att det var väldigt skönt.
Med avlastning.
Finndjävlarnas andra hem.
Var ännu trevligare att komma till.
Med nytt betonggolv i källaren.

Gipsskivor och träfiberskivor.
På husets alla väggar.
Golvskivor på alla golv.

Mamman ville nästan flytta in.
Glad över att slippa.
Allt jobb som pappan lagt ner.
Stolt över pappan som kämpat.
Svettats.
I konstant 30 gradig värme.
Varit tvungen att cykla till huset.
Stackars.