På riktigt.
Inga mer sovmornar.
Mamman väcker två trötta skruttar.
Klockan 6.15 varje morgon.
Dom har ganska svårt att vakna.
Vera protesterar högljutt.
Aron försöker klättra tillbaka i sängen.
Men efter en stund.Tar hungern över.
Aron kräver gröt.
Omedelbums.
Vera tuggar trött på en macka.
Vaknar knappt förrän vi kommit.
Till dagis.
Dagis.Vera springer alltid dit.
Och springer alltid hem.
Aron klänger i mammans famn.
Både dit och hem.
Vera hinner knappt klä av sig skorna.
Tvätta händerna.
Aron hinner knappt leka.
Vill bara tvätta händerna.
Dagistanterna säger att Aron agerar.
Som om han gått på dagis hela livet.
Kommer springande till matbordet.
Går snällt och lägger sig.
Trots att det inte finns någon napp.
Sitter på pottan.
Busar med kompisarna.
Tax och Pom.
Han kommer i alla fall ihåg vad dom heter.
Även om uttalet inte är helt korrekt.
Aron gråter oftast när mamman.
Kramar hårt.
Pussar snabbt.
Stressar ut.
Vinkar.
Men bara en liten stund.
Mest för syns skull.
När mamman kommer och hämtar.
Är båda barnen glada.
Trötta.
Aron vill gärna säga hejdå.
Till barn och fröknar.
Helst skulle han vilja.
Pussa alla barnen.
Innan han går hem.
Mamman försöker förklara.
Att just på dagis.
Är det ingen bra idé.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar