Tarzan och Jane.

Heter Aron och Veras jympa.
Varsin dag i veckan.
Jympas det.

Och alla andra dagar.

Tränas det hemma.

Onekligen.

Börjar det ge resultat.

Parkour.

Allra gladast.

Blir barnen.
På denna lekplatsen.
Där klätterställningarna.
Är lite svårare.
Lite roligare.

Och här finns parkour-parken.
Parkour.
Är en livsstil.

Att ta sig fram.
Över hinder.
Och klättra, hoppa, hänga.
Hela tiden.
Stämmer ganska bra in.
På Aron och Vera.

Speciellt Aron.
Det går inte en dag.
Utan att han hoppar.
Från soffan.
Toalettstolen.
Pallar.
Trappan.
Stenar.
Sängen.
Och helst från hög höjd.

Ju högre höjd desto bättre.
En naturbegåvning.
I parkour.
Snart är dock utesäsongen över.
Då får det räcka med jympan.

Lyckan är kort.

Första snön.
Kom som tur var.
Dan efter vinterdäcken.

Alltid lika uppskattad.
Av barnen.
Och till och med mamman. 
Fick inspiration.

Till denna ståtliga gubbe.
Ganska snabbt.
Blev han dock lite trött.
I plusgraderna.

Stod på svaj.
En tag.
Men sen kom minusgraderna.
Höll honom på plats.
Tills grannpojkarna.

I ett oövervakat ögonblick.
Förintade honom. 
Lyckan är kort.
Och förhoppningsvis.
Vintern med.

Höstlöv.

Det var inte bara mamman.
Som drog ut på sensommaren.
In i det sista.
Lupiner som blommar.
I mitten av oktober. 

Klätterväxter som.
Växter och sprider glädje. 

Men denna veckan.
Har minusgraderna.
Fått finndjävlarna att inse.
Att det är dags.
Att sätta på vinterdäcken.
Plocka undan allt som man inte vill.
Ska frysa fast i marken.
Och njuta av höstlöv.
Och höstlov.
 

Barnen är lediga hela veckan.
Mamman likaså.
Lite förkylning dras det med.
Men mest.
Leks det med kompisar.
Väntas på bebisar som äntligen kom ut.
Målas lite.
Beställs foton.
Plockas lingon.
Planeras lite.
Bakas lite godis.
Och njuts av varenda.
Underbara sovmorgon.

Pinsamt.

Det händer.
Att han skämmer ut sig.
Harmikki.
Denna minsta sagt knasiga katt.
För det är onekligen.
Lite pinsamt.
Att han måste hämtas hem.
Från samma granne.
3 gånger.
Grannen bor minst 2 kilometer bort.
Där hänger våran katt.
Jagar möss på åkrarna.
Tills grannarna hör av sig.
Och han hämtas hem.
Sen vilar han upp sig hemma.
Tar plats.
Vräker ut sig.

Och det är inte lätt att veta.
Om man ska bli arg.
Eller smickrad.
När han följer mamman till bussen.
Vägrar gå hem.
Trots mammans otaliga försök.
Att mota bort honom.
Lite pinsamt är det.
När tanten som också väntar.
På bussen.
Frågar om det är mammans katt.

Som hoppar upp på bänken.
Vid busshållplatsen.
Som vilken vanlig resenär.
Som helst.

Helgnatt.

Pappan jobbar natt.
Denna helgen.
Inte bra.
Inte lätt att få ro att sova.
Trots öronproppar.
Mörkläggningsgardiner. 
Det blev för mamman och barnen.
Att fly fältet.
Ut i vida världen.
Först till favoritlekplatsen.

Lek.
Hopp.
Klättrande.
Och en promenad runt sjöng senare.
Stillades hungern.
Med mat på stan.

Efterrätten.
I forma av tusentals kakor.
Intogs hos gammelmormor och gammelmorfar.

Där fördrevs tiden.
Med modellera.
Och trevligt sällskap.
7 timmar senare.
Vågade vi oss hem igen.
Dags för pappan att vakna.
En underbart trevlig dag.
Med enda nackdelen.
Att Veras förkylning bröt ut på riktigt.
Nu botas den med.
Film och innelek.

Fullspäckat schema.

Barnen orkar.
Både vara på lekland.
Med teater och lekplats. 

Och åka till simhallen.
Bara det tankas.
Med munkar och kakor. 

Barnen orkar simma en och halv timme.
Vera vågar simma helt själv.
Med bara armpuffar som hjälp.
Aron simmar utan.
På mammans eller pappans rygg.
Barnen orkar efter det.
Leka hela dan.
Och sova över.
Hos Farmor.
Mamman och pappan.
Är helt slut.
Efter att ha satt upp.
Taklister i ett enda rum.

Det är inte roligt.
Att sätta upp taklister.
Men nu är i alla fall.
Ett rum i huset.
Färdigt.