My life in pink.

Vera revolterar.
Inte så att hon sminkar sig, piercar sig.
Klär sig i svart.
Nej.
Hon klär sig i rosa.

Mamman och pappan.
Har hittills.
Valt Veras kläder.
Vackra oftast hyfsat könsneutrala kläder.
Tänkt att det är nog bra.
Och framför allt finare.
Än bara rosa i oändliga nyanser.
Nu har dock Vera.
Upptäckt rosa.
Inte bara så att hon vill ha rosa kläder.
Hon vill ha rosa tapeter.
Rosa cykelhjälm.
Rosa lakan.
Rosa leksaker.
Skaffar vi nån gång en katt.
Ska den också vara rosa.
Mikron med.
Vera påpekar allt rosa hon ser.
Talar om hur fint hon tycker det är.
En morgon vaknade hon skrikandes.
När mamman frågade vad drömmen handlat om.
Berättade Vera.
Hon drömde att hon skulle måla sin blåa nalle.
Rosa.
Först skulle hon skrapa bort den blå färgen.
Med saxen i doktorsväskan.
Men hon fick inte bort den blå färgen.
Därav gråten.
Helt absurt.
Tänker mamman.
Men låter henne hållas.
Det är ändå mamman och pappan.
Som köper alla hennes saker än.
Och trots rosa hysterin.
Ville hon ha en bamsetröja i affären.
En grön.

Nostalgi.

Fullt upp hade finndjävlarna.
I Sverige.
Helt plötsligt.
Var det dags att åka hem.
Innan det.
En tripp till barndomen.
Mammans kompis sen dagis.
Hennes nya lilla son.
Hennes stora dotter.

Alla minnen.
Det trygga.
I att veta att hit kan mamman alltid komma.
Sitta vid köksbordet.
Prata om allt.
Det trygga.
I att veta varandras historia.
Tacksamheten.
Över att vänskapen består.
En perfekt avslutning på resan.
Blev Morfars goda pannkakor.

Fulländade.
Med äppelmos.
Hallonsylt.
Vispad grädde.

Älskade av oss alla.

Sen var semestern plötsligt slut.
Färjan for tillbaka.
Hejdå Sverige.
Ses i sommar.

Kusinerna.

Efter en hektisk dag.
Med resor och bröllop.
Var det skönt med en stunds avkoppling.
På slottet Solhaga.

För trots tre ungar med spring i benen.
Hann vi med en hel del.
Åt gott.
Vistades ute i denna kalla men vackra trädgården.
Pratade om gamla hus.
Kusinerna klättrade.
Och dansade.
Mamman läste.

En hård kamp utspelades till en början.
Mellan Vera och Vide.
Som både ville läsa samma bok samtidigt.
Mamman läste högt.
Så mysigt att ha Vide i knät.
Som trots att vi ses ganska sällan.
Inte var ett dugg blyg.
Mamman fick till och med en puss.
Och smälte inombords.

Barnen fick paket.
I mängder.
Både julklappar och födelsedagspresenter.
Hade samlats på hög.
Alla mycket uppskattade.
Mössorna, böckerna, trosorna.

Vera klättrade i träd.
För första gången.
Briljerade med att samtidigt.
Blåsa såpbubblor.

Vide briljerade.
Med steppdans.
Bokstavskunskap.
Kunde alla bokstäver i alfabetet.
Nästan.
Alla färger med.
Och siffror.
Pojken ser siffror överallt.
En skiva paprika.
Blir en åtta.
Vad ska det bli av dig.
Lilla kusin.
Geni av något slag uppenbarligen.
Ligger väl i släkten.

Hejdå Videgubben.
Vi ses i sommar.
Innan dess på skype.
Där han och Aron slänger sig ur bild.
Tittar fram igen och skriker.
Buu.

Bröllop på öa.

Det tog sin tid.
Att klä alla finndjävlar fina.
Äta en snabb lunch.
Köra till Gränna.
Hinna med färjan.
Till öa.
Väl framme.
Spred öns fantastiska miljöer och natur.
Lugn.
Lagom.
Var vädret.
Sommarlikt men inte för varmt.
Barnen njöt.
Av grönt gräs.
Barn att leka med.
Stenar att stoppa i munnen.

Mamman och pappan njöt.
Av allt det vackra.
Färgerna.
Dofterna.
Brudparet.

Väntan på det stora bröllopet.
Blev för dom minsta ganska lång.
Mamman plockar fram.
Snackpack.

Till slut.
Stod dom äntligen där.
Brudparet.
Brudgummen.
Mammans trygga följeslagare under hela socionomutbildningen.
Iklädd Brudens fars bröllopskostym.
Från 70-talet, skräddad av Brudens morfar.
Satt som en smäck.
Bruden.
Iklädd den vackraste av klänningar.
Sydd av Bruden själv.
Strålade.
Vackraste fina Brudpar.

Ceremonin.
Med vackra ord och toner.
Rörde en hel del.
Efteråt blåstes såpbubblor runt Brudparet.

En uppgift hela familjen.

Tog på stort allvar.

Pappan, Vera och dom andra gästerna.
Fick lyckan att åka remmalag.
Klappa hästar.
Njuta lite extra av ön.

Aron och mamman tog bilen.
Innan det passade Aron på.
Att städa upp lite grann.

Väl i bygdegården.
Tog barnens tålamod slut.
Vägrade äta annat än kex.
Rusade runt.
Rörde allt som inte fick röras.
Öppnade luckor.

Sprang.
Gnällde.
Skrek.
Mamman och pappan.
Slängde i sig maten.
Njöt till fullo.
Den korta stund det varade.
Så otroligt gott.
Allt lagat av Brudparet.
Men det tar på krafterna.
Att gå på bröllop.
Med två småttingar.
Varav en i trotsåldern.
En med öroninflammation.
Brudparet skickade med oss.
Tårta och mat.
Öl.
Pappan drack.
Barnen sov.

Mamman körde hem.
I den ljusa försommarkvällen.
Tänkte på bröllopet.
Så lyckat.
Så trevliga familjer.
Så fina tal.
Tänkte på Brudparet.
Som nyförälskat pussats.
I vagnfärden till festen.
Vad bra att det blev ni.
Lycka till i framtiden.
Och Tack.

Öronbarn.

Förkylda.
Mamman, Vera och Aron.
På semestern.
Snor och host och nys.
Aron mest av alla.
Hängde ständigt i mammans byxben.
Blev buren runt runt av Morfar.
Gnällde och skrek.
Mamman och pappan kunde inte riktigt förstå.
Hur ledsen man kan bli.
Av en förkylning.
Efter två nätters gnäll.
En natts hysteriskt skrikande.
Fick vi tid hos doktorn.
Japp.
Öroninflammation.
Den andra på 3 månader.
Inte konstigt att lillskrutten.
Inte varit sig själv.
Kämpat sig igenom kalas.
Besök och ståhej.
Antibiotika.
Morfars mysiga famn.
Sen kändes semestern lite lättare.
För lillebror.

Nu hoppas mamman och pappan.
Innerligt.
Att det dröjer mer än 3 månader.
Innan nästa öroninflammation kommer.

Kalas.

Störst först.
Paket.
Bäst så tänkte mamman.
Då har tösen nåt att göra.

Så rätt hon fick, mamman.
Vera lekte med dockskåpet.
Hela förmiddagen.
4 timmar i sträck.

Mamman, pappan, Morfar, Moster och Aron.
Hade mycket att förbereda.
Inför kalaset.
Saker skulle inhandlas.
Det skulle damsugas.
Moppas.
Plockas undan.
Ballonger skulle blåsas.
Många ballonger.
Tårtan skulle bakas.
Aron hjälpte duktigt till.

Mamman uppfyllde Veras önskning.
Om en Stinky-tårta.
Inte helt lätt.
Men resultatet blev perfekt.


Sen kom gästerna.
Vera lyckades slita sig från dockskåpet.
Familjen Kollberg.
Carola.
Paketen flödade.

Små platta paket.
Precis som mamman önskat sig.
Sen kom tårtan fram.
Alla tre ljus.
Blåste hon ut.
Stora lilla Vera.

Det verkade smaka.
Vera gillar godis på tårtan.
Einar gillar tårta.

När barnen fått sitt.
Fick dom vuxna frossa i tårta, kaffe och te.
Papporna tog med barnen ut.
Mycket bra idé.
Mammorna, Carola, Moster.
Fick en stunds ro.
Prata om allt.
Sen hamnade alla till slut.
I vardagsrummet.
Framför en ny muminfilm.

Tack alla gäster.
Morfar och Moster.
För att Vera fick ett riktigt.
Härligt 3-års kalas.

Semester i Skara.

Låter kanske inte så spännande.
Men det är det.
För våra barn.
Här bor morfar.
Världens bästa morfar.
Det blev inte riktigt den solsemester.
Mamman hoppats på.

Spännande var det dock ändå.
Idel nya äventyr.
Vitsippsplockning i skogen.

Kosafari.
Kossor bor inte i mellersta Finland.
Mamman hade därför lovat Vera.
Att få se några livs levande.
Helst.
Hade Vera velat krama och pussa dom.

Att handla mat.
I detta numera främmande land.
Är en fröjd för hela familjen.
Mamman blir nostalgisk.
Måste ha ostkaka.
Pappan köper låtsassnus.
Vera köper nya muminfilmer.
Aron hälsar på alla han inte känner.

Trots att sommarvärmen uteblev.
Var temperaturen behaglig några dagar.
Första dagarna.
Utan mössor och jackor.
Spenderades på morfars lekplats.
Klättrandes på kullen.
Ätandes sand.
Åkandes.
I världens kanske längsta rutschkana.

Skaras längsta i alla fall.

Vera 3 år.

Vera tog god tid på sig.
Låg i mammans mage.
3 veckor extra.
Sen hade vi det svårt.
Vera och mamman.
Många timmar.
Många dagar.
Ont.
Trötthet.
Obeskrivligt.
Stackars lilla Vera.
Hade det nog inte heller lätt.
Inte mamman.
Inte pappan.
Men efter 4 dagars pinvärkar.
Igångsättning.
Morfin, lustgas, epidural.
Kom lilla skruttan ut.
Hej.
Sa mamman.
Ska ni inte se efter vad det är för kön.
Undrade sköterskan.
Mamman visste dock.
Alltsedan befruktingen.
Att det var en liten tjej.
Vår älskade Vera.
En jobbig start.
Neonatalavdelningen.
Infektion.
Trötthet.
Så bedövande hos mamman.
Pappan var hos Vera.
Matade, bytte, vaggade.
Befrielsen.
Att få komma hem.
Till vårat lilla hus.
Pappan visade Vera alla rum.
Katterna kom och hälsade.
Varje dag var som julafton.
Den lilla varelse.
I sängen bredvid mamman och pappan.
Som man fick klä i fina små kläder.
Lukten.
Av bebishud.
Stoltheten.
Över allt hon gjorde.
Världens mest fantastiska.
Mamman och pappans alldeles egna.
Glädjen.
Över allt hon lärt oss.
Sen växte hon.
Fortare än mamman och pappan ville.
Självständig har hon varit sen födseln.
Men nu är hon plötsligt så stor.
3-årsdagen.
Den 11 maj.
Hade väntats på med spänning.
Kalas skulle dock inte firas på samma dag.
Men lite firades hon.

Aron, mamman, pappan, morfar sjöng.
Aron ropade mest hurra.
En present fick hon öppna denna dag.
Den finaste av alla.


Trots att Vera nu är stor.
Kan hon nog inte förstå.
Allt jobb och all kärlek.
Som låg bakom nallen.
Men fin tyckte hon den var.

Namnet.
Nallen.

På resande fot.

Hela familjen.
For till Sverige.
Att fara.
Långt.
Är inte alltid lätt.
Med mycket packning.
Två små barn.
Viking line gör det lättare.
Hur kan man inte älska.
Bollhav.


Lekrum.


Disco.
Mysiga sovplatser.

Aron tyckte dock.
Att städningen inte alltid.
Höll högsta nivå.

Många timmar i bil.
Blir jobbigt.
Fast inte för finndjävlarna.
Mamman och pappan packar smart.
En väska för färjan.
En väska för att ta paus.
En väska med små böcker och leksaker.
Som delas ut på måfå.
Då tristessen tar vid.
Mycket bra musik.
För vuxna och barn.
Aron och Vera.
Är underbart snälla.
Resenärer.
Sover mycket.
Gnäller sällan.
Det är billigt att resa med båt.
Det är dyrt att äta på båten.
Äta bör man.
Tyvärr ändå.
För den hutlösa summan 184 kronor.
Fick familjen avnjuta det här.


En varmrätt.
En barntalrik med pommes.
Ett glas vatten.
Ett glas juice.
En oerhört snorkig servitris.
Därför.
Stannar familjen alltid på Ikea i örebro.
Det är ungefär halvvägs.
Där finns gott om barnstolar.
Leksaker för 5 kronor.
Som barnen distraheras med.
Priset är dock det som avgör.
För den ringa summan av 147 kronor.
Åt familjen det här.

Två vuxenportioner.
En barnportion.
Sallad.
Bröd.
Kaffe.
Mjölk.
Dricka.
En bit mandeltårta.
En pinnglass.
Och bäst av allt.
Ingen servitris.
Rosa skålar att äta i.