My life in pink.

Vera revolterar.
Inte så att hon sminkar sig, piercar sig.
Klär sig i svart.
Nej.
Hon klär sig i rosa.

Mamman och pappan.
Har hittills.
Valt Veras kläder.
Vackra oftast hyfsat könsneutrala kläder.
Tänkt att det är nog bra.
Och framför allt finare.
Än bara rosa i oändliga nyanser.
Nu har dock Vera.
Upptäckt rosa.
Inte bara så att hon vill ha rosa kläder.
Hon vill ha rosa tapeter.
Rosa cykelhjälm.
Rosa lakan.
Rosa leksaker.
Skaffar vi nån gång en katt.
Ska den också vara rosa.
Mikron med.
Vera påpekar allt rosa hon ser.
Talar om hur fint hon tycker det är.
En morgon vaknade hon skrikandes.
När mamman frågade vad drömmen handlat om.
Berättade Vera.
Hon drömde att hon skulle måla sin blåa nalle.
Rosa.
Först skulle hon skrapa bort den blå färgen.
Med saxen i doktorsväskan.
Men hon fick inte bort den blå färgen.
Därav gråten.
Helt absurt.
Tänker mamman.
Men låter henne hållas.
Det är ändå mamman och pappan.
Som köper alla hennes saker än.
Och trots rosa hysterin.
Ville hon ha en bamsetröja i affären.
En grön.