Mamman har slutat räkna.
För hur hon än försöker.
Går det inte ihop.
Drömmen om en egen tomt.
Ett eget nytt fint hus.
Slutar här.
Hur billigt bygget än skulle bli.
Är mamman och pappans löner.
Ändå för låga.
Även om båda en dag jobbar som socialarbetare.
I flera års tid.
Har slantarna vänts på.
Mamman vill inte fortsätta så.
I 30 år till.
Mamman ville så gärna.
Ha nånstans.
Där barnen kan springa rakt ut.
I en egen trädgård.
Odla lite morötter.
Men räcker inte pengarna till.
Finns det inte mycket att göra.
Plan b.
Har mamman inte än.
Sörjer nu att det inte blev som det var tänkt.
Vet att alternativen är få.
För 1 miljon kronor.
Får man i Sverige det här.
För 100 000 euro.
Får man i Finland det här.
Mamman ville så gärna.
Bygga ett eget hus.
Med varsitt rum till barnen.
Ett gästrum.
Plats för folk att hälsa på.
Ett nytt fint kök.
Nu blir det inte så.
Om det nånsin blir nåt hus.
Gammalt eller nytt.
Vet mamman inte.
Vet bara.
Att det känns tungt.
Long time, no see
1 år sedan
:(
SvaraRaderaSå synd...
Nä vad ledsen jag blir :-(
SvaraRaderaJag går själv och längtar efter ett hus till mig och min familj och jag vet hur mycket man drömmer om trädgården som barnen bara kan springa rätt ut i.
Kommer det inte att kunna gå igenom på ett par års sikt då?
Jag förstår att du är vansinnigt besviken. När jag var liten så var att bo i hus det värsta jag kunde tänka mig. Jag ville ha alla mina kompisar i samma trapp och rätt över gården. Vem vet, så kanske dina barn också kommer att resonera? Jag älskade lägenheten och saknade aldrig en trädgård med äckliga småkryp i. ;-) det enda jag ville göra var att sitta inne och läsa mina böcker.
Kram!