Kusinerna.

Efter en hektisk dag.
Med resor och bröllop.
Var det skönt med en stunds avkoppling.
På slottet Solhaga.

För trots tre ungar med spring i benen.
Hann vi med en hel del.
Åt gott.
Vistades ute i denna kalla men vackra trädgården.
Pratade om gamla hus.
Kusinerna klättrade.
Och dansade.
Mamman läste.

En hård kamp utspelades till en början.
Mellan Vera och Vide.
Som både ville läsa samma bok samtidigt.
Mamman läste högt.
Så mysigt att ha Vide i knät.
Som trots att vi ses ganska sällan.
Inte var ett dugg blyg.
Mamman fick till och med en puss.
Och smälte inombords.

Barnen fick paket.
I mängder.
Både julklappar och födelsedagspresenter.
Hade samlats på hög.
Alla mycket uppskattade.
Mössorna, böckerna, trosorna.

Vera klättrade i träd.
För första gången.
Briljerade med att samtidigt.
Blåsa såpbubblor.

Vide briljerade.
Med steppdans.
Bokstavskunskap.
Kunde alla bokstäver i alfabetet.
Nästan.
Alla färger med.
Och siffror.
Pojken ser siffror överallt.
En skiva paprika.
Blir en åtta.
Vad ska det bli av dig.
Lilla kusin.
Geni av något slag uppenbarligen.
Ligger väl i släkten.

Hejdå Videgubben.
Vi ses i sommar.
Innan dess på skype.
Där han och Aron slänger sig ur bild.
Tittar fram igen och skriker.
Buu.