söndag 31 juli 2011

Välkomna.

Vera kan ta emot bokningar.
Ni är välkomna hit.
För nu vet vi.

Att trots att inte vinden är klar.
Finns här gott om plats.
För gäster.
Luftmadrasser i källaren.
En hyfsat bekväm soffa.

Huset är litet.
Men det finns både hjärterum.
Och stjärterum.
Och både med och utan el.
Fixas festmåltider.

Här bor även ett gäng äkta.
Livsnjutare.

För vad kan vara bättre.
Än favoritmaten.
Intagen liggandes.


I gröngräset.
Med solens varma strålar mot huden.
Möjligen det här.

Spänning.

Självklart.
Fixar fnndjävlarna.
Fint väder när besök kommer.
Med varmt sommarväder.
Följer dock.
En viss ostadighet.
Som vid ett par tillfällen.
Ledde till.
Lite regn.


Och en hel del åska.
Åska med blåst.
Blixtnedslag.
Muller.
Och strömavbrott.

I över sju timmar.
Men var gör väl det.
När det finns allt man behöver.
Strömlöst.
Underhållning.

I form av teater.
Sånguppträdanden.
Av stor talang.
Mat.
Tillagad på grillen.

För med lite god vilja.
Kan man få till en festmåltid.
Utan ström.
En ljummen sallad.
Korv och pommes frites.
Tillagade på grillen.


Spännande.
Gott.
Och väldigt väldigt mysigt.
Som tur var.
Hann strömmen tillbaka.
Innan allt i frysen hann tina.

torsdag 28 juli 2011

Avgudande.

Vera och Aron.
Tycker precis som Alfons.
Att det roligaste som finns.
Är när vuxna leker.
Inte vilka vuxna som helst.
Moster och Jonas.

I en veckas tid.
Hade barnen trogna lekkamrater.
Som gjorde allt.
För Aron och Vera.
Följde med på lördagsgodispromenad.

Bakade pajer.
Läste sagor.
Spelade barnvisor på gitarren.
Applåderade outtröttligt.
Vid barnens uppträdanden.
Och skönsång.
Följde med till stranden.
Busade i vattnet.
Grävde ner små fötter i sanden.

Lekte.
Ute och inne.
Med låtsaskompisar.
Stor fantasi.
Oavbrutet engagemang.
Och mest fantastiskt av allt.
Tog Moster och Jonas.
Med barnen till fårahagen.


En hage som till en början var tom.
Men efter Mosters och Jonas.
Övertalning av finsk bonde.
Fylldes hagen av.
Mjuka.
Kramgoa.
Pussvänliga.
Lammungar.


Besöket var mycket uppskattat.
Av alla parter.


Tomt blir det.
Utan konstanta lekkamrater.
Utan extra vuxna att krama godnatt.
Som mycket bättre än mamman.
Knackar med mjukdjuren.
Saknaden är stor.

Arbete.

Av olika slag.
Mamman och pappan kan hitta på.
Uppgifter åt alla.
Och den som erbjudit sig.
Får skylla sig själv.

För mamman och pappan.
Tackar inte nej till hjälp.
Och hjälp fanns att få.
Av världens piggaste Morfar.

Hög ålder och värkande leder.
Sätter minsann inte stopp.
För denna gubbstrutten.
Inte en sekund.
Vilade han.
Först upp av alla.
En talrik gröt.
En kopp pulverkaffe.
Sen kan inget stoppa honom.

Varje dag.
Kämpade pappan och Morfar på vinden.
Satte in nya fönster.
Mätte.
Sågade.
Fäste.
Vindskyddsskivor och isolering.

På en vind utan trappa.
Bland damm och sågspån.
I trettio graders värme.


Förutom renovering.
Hann Morfar också med.
Barnvaktning.
Diskning.
Grötkokning.
Uppfostring av grannhundar.
Promenader.
Bärplockning.


Så mycket semester var det kanske inte.
Men har man en stålmorfar.
Lite av en arbetsnarkoman.
Får arbetskraften utnyttjas till det bästa.
Nu undrar mamman bara.
Hur ska finndjävlarna klara sig utan dig.

Solsemester.

Självklart.
Fixar finndjävlarna fint väder.
När besöket kommer långväga.

30 grader.
Är väl lagom.
Så att det är ljummet och skönt.
Att bada.

Både en och två gånger om dan.
Blir man sen lite trött.
Är det skönt.
Att njuta av kvällssolen.


I hammocken.
Eller den traditionella.

Finska trädgårdsgungan.
Hos gammelmormor och gammelmorfar.
Ta det bara lugnt.
Gungeligung.
Njut.
Av sol och bad.


Välkomna hit.
Ärade gäster.

lördag 23 juli 2011

Att se.

Allt klart och tydligt.
Tas ju i allmänhet.
För givet.
Nu var det äntligen dags.
För Vera att också.
Få kunna se.
Mamman scannade butikerna.
Efter små bågar.
Mycket litet utbud.
Vera tyckte inte.
Att det var roligt.

Att prova glasögon.
Som ändå inte fungerade.
Med med glassmuta.

Blev beställningen till slut klar.
När kommer glasögonen.
Frågade Vera.
Varje dag.
Så äntligen.
Kunde dom hämtas.
Äntligen kunde Vera se.

Och först då.
Gick det riktigt upp för mamman och pappan.
Hur dåligt Vera sett.
Hon kunde inte få nog.
Av alla byggnader i stan.
Alla skyltar.
Alla bilder.
Att hon blev snurrig.
Var bara roligt.
Hon har haft dom på sig.
Sen dess.
Behövs knappast tjatas.
Om nåt som är så fantastiskt.
Stackars lilla Vera.
Som inte sett förrän nu.
Lyckliga lilla Vera.
Som från och med nu ser allt.
Och äntligen.
Kom även det efterlängtade besöket.

Äntligen.
En morfar att äta gröt med.

Äntligen.
En moster och Jonas.
Som läser.
Lyssnar.
Leker.
Äntligen.

söndag 17 juli 2011

Latsidan.

Liggs det inte på.
Istället.
Är det full fart.
Semestern är slut.
Full renoveringsrulle igen.

Pappa sågar.
Mäter.
Bankar.
Fast alla stödpelare.
Nya fina.
Stabila.
Med hjälp av goda grannar och släkt.


Händer det grejer.
På vinden.
Ett rum börjar ta form.
Nästan alla vindskyddsskivor på plats.
Alla pelare.
Snart kanske golvet kan läggas.
Sågspånen gömmas.
Och det går att andas fritt.
Och klampa friskt.
Snart.

Fina minnen.

Det är inte bara mamman.
Som kan ta vara på.
Fina soliga dagar.

Kusin Vide kan.
Njuta av att gå med rumpan bar.
Ha fastrar och farfar att leka med.
Bär att smaska på.
Mosa sönder.
Gnugga in sig med.
En liten bassäng att tvättas i.
En nästan färdig.
Lekstuga.
Och en alldeles färsk.
Lillasyster.


Tuva.
Första mötet med dig.
Helt oförglömligt.
Din blick.
Dina pyttetår och pyttefingar.
Bebisgråten.
Som mamman knappt hann höra.
För du var så nöjd.
Hela långa dan.
Gosade i mammans famn.
Somnade.
Spred en ljuvlig doft av bebis.
Tur att detta fina minne.
Förevigades.

Kusin Vide kan också.
Engelska.
I love you.
Skulle alla middagsgäster säga.
I kör.
Då var Vide nöjd.

Mer än nöjd.
Var också mamman.
Över allt som hanns med.
Alla fina möten.
Denna ack så korta semestertripp.

Vi ses.

lördag 16 juli 2011

Semesternjutaren.

Är semestern kort.
Gäller det att njuta.
Av varje minut.
Mamman är bra på det.
Och en hel del hjälp.
Fick hon av nära och kära.

Moster och pojkvän.
Välkomnade mamman.
Med ett besök på thai-restaurang.
Väldigt väldigt gott.
Väldigt mätt.
Blev mamman som hade svårt att sluta äta.
Det goda sällskapet.
Den goda maten.
Följde mamman hela semestern.
Ett besök på Falbygdens ost.
En avnjuten ostbuffé.
Ett besök hos morfar.
I goda vänner sällskap.

Bjöd på traditionsenlig.
Tacokväll.

Avslutad med mindre traditionell.
Efterrätt.
En promenad i regnet.


Känns tryggt att veta.
Att när mamman kräver kvällspromenad.
Finns det dom som ställer upp.
I vått och torrt.
Så är det med gamla goda vänner.
Som man känt större del av livet.
Än man inte känt dom.

Självklart skulle semesterns sista måltid.
Även den bli storslagen.


Grillat.
Grönt.
Världens godaste potatissallad.
Mums.
Är bara förnamnet.

Bebisturné.

Mamman tog semester.
3 dagar utan lön.
Plus två resdagar.
Mamman for hem.
Till Sverige.
Utan man och utan barn.
Hade stämt träff med vänner.
Utan barn.
Men bebisar är inte barn.


Bebisar.
Små.
Ljuvligt doftande.
Gulligt gnyende.
Mumsigt smackande.


Alla bebisarna träffade mamman.
Mer än gärna.
Gosade en stund.
Njöt av nyblivna föräldrars sällskap.
Förlossningsminnen.
Spädbarnsminer.

Alla bebisarna.
Uppförde sig exemplariskt.
Var vakna en stund.
Visade upp sig för mamman.
Men gjorde ändå mest.
Det dom är bäst på.
Sov.
Tack för titten.
Älskade små bebisar.
Bullen, Ossian, Tuva.

tisdag 5 juli 2011

Onni.

Betyder lycka.
Det är också namnet på den här.
Farligt söta valpen.

Så vackra ögon.
Så gulligt våfflad päls på öronen.
Så överdrivet stora tassar.
Så mycket extra hud.
Att gripa tag i.
Så mjuk päls.
Att man nästan inte kan sluta klappa.
Aron och Vera.
Tyckte att Onni var väldigt rolig.
Till och med.
När han slickades och bets i håret.
Och annat än lycka.
Kan man nog inte känna.
Som pappans moster.
Och ägare till denna valp.

Svett.

Finns det gott om.
Har mamman märkt.
För när det envisas med att vara.
Över 30 grader varmt ute.
Blir det ganska varmt.
Under plåttaket på vinden.


Mamman och pappan.
Jobbar hela helgen.
Med att sätta upp vindskyddsskivor.
Borra.
Skruva.
Flytta lite skräp.
Svettas.
Pappan så till den grad.
Att sikten skyms.
Det är inte skönt.
Att krypa runt.
I sågspån.
Genomsvettig.
Inte heller är det skönt.
Att lägga sig i en säng.
Där två svettiga barn.
Lämnat efter sig fuktiga lakan.

Men vad gör man.
Klagar på värmen kanske.
Knappast.

måndag 4 juli 2011

Kusinkalas.

Ett år går fort.
Verkligen.
Jättefort.
Känns som alldeles nyss.
Alla åt tårta och kakor vid detta bord.

Nu har ett år gott.
Och kusinen fyller 6 år.

6 år.
Har gått väldigt fort med.
Mamman minns det så väl.
När denna stora kusin.
Var en liten bebis.
En tjock liten bebis.
Första barnbarnsbarnet.
Och redan då.
Under mötena och gullandet.
Med pappans brorsdotter.
Föddes nog en längtan.
Efter egna barn.