Samma visa.

Varje år.
En uppsjö av lampor.
Arrangerade för att ge ljus.
Som utomhus inte finns.
Mamman planerar.
Med kläder och bakgrund.
Sen gäller det.
Att få båda barnen.
Att sitta still.

På samma gång.
På samma ställe.
Tillräckligt nära varann.
Få barnen att skratta.
Helst samtidigt.

Men inte för mycket.

Tålamod.
Krävs av alla iblandade.
Av barnen för att orka.
Sitta still.
Se glada ut.
Skratta åt mammans och pappans.
Dåliga vitsar.
Tålamod.
Krävs av mamman och pappan.
För att orka.
Hitta på dåliga vitsar.
Hitta rätt vinklar.
Mutor.
Sen finns det andra.

Som är som gjorda.
För en modellkarriär.

I finkan.

Luktar det illa.
Tyckte både Vera och Aron.
Och nog lite otäckt.

Med fylleceller.
Häktet.
Tunga gråa dörrar.
Tomma fula rum. 

I bak på piketen. 
Var det också halvkul.
Men.
Helkul var det.
Med riktiga poliser.
Med poliskläder.
Pistoler.
Bestämda steg.
Och polisbilar. 

I olika storlekar.
Olika modeller.
Alla snygga.
Tyckte båda barnen. 

Polismotorcyklar.
I rader.
Vilken dröm.
Så roligt.
Att besöka farbror på jobbet.
Få guidad tur.
Se så fina fordon.
Få så fina presenter.
Och bäst av allt.
Var nog dom snälla poliserna.
Som blinkade med blåljusen.
Tutade med sirenerna.
Ropade tjena i megafonen.
Allt för Vera och Arons skull.
Aron ska bli polis när han blir stor.
Efter detta besök.
Ska Vera det med.

Om det skulle bli.

Kallt.
Så är finndjävlarna.
Väl förberedda.

I källaren lådor staplade.
Med ved.
För dom dagar.
När minusgraderna och snön.
Gör att besöket.
I vedförrådet. 

Utomhus.
Känns jobbigt.
Skulle den veden.
Ta slut.
Finns det mer att ta av. 

I burarna.
Ett antal kubik.
Tillräckligt för att räcka.
Ett bra tag.
Tillräckligt för att finndjävlarna. 
Med gott samvete.
Kan sälja en del billigt.
Till släktingarna. 

Ved.
Går också åt i vedspisen.
I köket.
Mamman snickar. 

En snygg och praktisk.
Vedlåda.
Av gammal överbliven panel. 

Med lite oljevax på.
Blev det riktigt snyggt.

Och skulle all denna evinnerliga ved.
Mot alla odds.
Ta slut.
Är det bara för pappan.
Att klyva mer. 

Papporna.

Firades hos farfar.
Barn och barnbarn.
På besök.

Tårta och uppståndelse.
Denna gråa novemberdag.
Lyste upp rejält.

Barnbarnen.
Bjöd som avslutning.
På trumkonsert.

Finlir.

Nu var det dags.
För att få bukt med.
Skämströskeln.

Där ytterdörren suttit tidigare.
Fanns den hemska röda.
Tröskeln.
Den håliga dörrkarmen.

Blev så här snygg.
Nu är den sista.
Skamfläcken borta.

Inget mer gubbsunk.
Bara fint fint fint.

Verandan fick sina fönsterfoder.
Och hörn lister.

Och golvlister.
Och bänklister.

Och nu ser bänken härligt.
Inbyggd ut.
Som om den alltid funnits där.

Vinter.

Många gladdes.
Åt ljuset.
Marken täckt av snö.

Pulkorna kom fram.
Stjärtlapparna.
Snowracern.

Finndjävlarnas lilla backe.
Utnyttjades flitigt.
Av både oss och grannarna.

 Hela dan.
I solens sken.
Åktes pulka.
Tills gräset lyste igenom under snön.
Men mamman.
Blev ändå glad.
Åt det här.

Ett litet tag till.
Slipper mamman gärna.
Snöskottning.
Blixthalka.
Backen upp till huset.
I omöjligt tillstånd.
Med vetskapen om.
Att det kommer vara snö.
I alla fall i 6 månader.
Lägger mamman gärna.

Pulkorna på hyllan.