Aron 4 år.

När man är 4 år.

Kan man klippa upp snören på paket.
Orkar man spela spel.
Med hela familjen från början till slut.
När man är 4 år.
Hjälper man till.
Att förbereda för sitt eget kalas.
Kan man skära köttbullar med kniv.
Och slicka tårtsmet.

När man är 4 år.
Vet man att man är huvudpersonen.
På kalaset.
Då vet man.
Att det gäller att underhålla gästerna.
Och bjuda på godsaker.
Och tacka för presenterna. 

När Aron är 4 år.
Är han en stor pojke.
Som gärna kramas och pussas.
Och sitter i "fangnen".
Aron 4 år.
Har åkt skidor på dagis.
Vägrar åka skridskor.
Men spelar gärna ishockey med skor.
Aron 4 år.
Smakar på salladen på dagis.
Men äter helst risgrynsgröt.
Varje dag.
Han älskar att dansa och brottas.
Han leker att playmobilgubbarna slåss.
Och njuter av alla detaljer.
Han har börjat rita och pyssla.
Och gillar filmer.
Ibland blir han lite rädd.
Och ibland.
Eller nästan jämt.
Vill han på kvällen.
Somna i storasysters säng.
Grattis Aron 4 år.

Barnkalas.

Var kanske lite korkat.
Av mamman och pappan.
Att bjuda 13 barn till barnkalaset.
Tänkte att många skulle tacka nej.
Helgen innan sportlovet.
Men nepp.
Alla kom utom ett.
Barnen vällde in.
Paketen lika så.
Aron vrålade artigt tack.
Och rev upp paketen.
När barnen började blir för.
Intresserade av alla leksaker.
Skrek mamman. 
Till bords.

Med tolv barn på kalas.
I ett hus på 70kvm.
Blev det till att delas upp.
Traditionsenligt efter kön.

För att få två timmar.
Att gå så snabbt.
Och smärtfritt som möjligt.
Bjöds det på mycket gott.
Bara säkra kort.
Köttbullar på tandpetare.
Bilkex.
Popcorn.
Blandsaft.
Gitarrtårta.

Tårtan gick åt.
Fast då hjälpte dom vuxna till lite också.
Efter ätandet släpptes flocken fri.
När det började kännas lite lagom.
Svettigt.
Och springas runt runt.
Tog mamman och pappan kommandot.

Ett gäng ungar.
Fick kasta mjuka bollar i källaren.
Försökte träffa ett plastbadkar.
Ett annat gäng fick uppe på vinden.
Hoppa säck i örngott.
Och krypa under snedtak.
Sen byttes dom av.
Inte så avancerat kanske.
Men energi gick det åt.
Sen fick alla pris.
Godispåse.
Som tar tid att äta.
I lugn och ro.
Sen var kalaset slut.
Ingen kom till skada.
Inget gick sönder.
Ingen kom bort.
Ingen grät.
Förutom Aron.
När han insåg att tårtan var slut.
Bara till att baka ny imorgon.
Då kommer släkten.

Livet är en fest.

Denna helgen.
Fylldes och förgylldes.
Av barnkalas.
Den klassiska varianten.
Hos grannpojken.
Som bjöd Vera som enda tjej.
Han är nämligen kär.
Deklarerade han.
Frågan är om det är besvarat.
Idag var det dags igen.
Denna gången var kalaset.
På ett äventyrsland.

För det är mycket.
Som ska fixas.
När 13 barn.
Mellan 0 och 6 år.
Ska äta och leka. 

Här fanns dock plats.
För alla.
Och allt sockerrus.
Kunde barnen springa av sig.
I nästan två timmar. 

Nästa helg är det Arons tur.
Att ha kalas.
Mamman blir lite nervös.
Av tanken på att.
Ingen av dom 13.
4 till 6 åringarna som är bjudna.
Tackat nej.
 

Firad.

Denna kvällsmat.
Valdes av stolta barn.
När mamman skulle firas.
En nytt jobb införskaffades.
Snabbt och lätt.
Numera kan mamman titulera sig.
Anställd på Rädda Barnen.
Inget mer slit.
För en kommun som inte bryr sig.
Ingen mer stress.
Inga mer sömnlösa nätter.
Inga mer munsår.
Inga mer raseriutbrott.
Hädanefter bara jobb.
Under helt andra förhållanden.
En nästan utbränd soctant.
Firades.
Efter en tretton timmars arbetsdag.
Varav nio spenderades i bil.
Med gratulationer och kramar.
Mamman själv.
Firade med.
Inredningstidning.
Glädjefnatt.
Småtrallande för sig själv i bilen.
Fånflin på läpparna.
Hela kvällen lång.
Slötittande på TV.
Avslappning.
Lättnad.
Och en god god god.
Hel natts sömn.

Impulsköp.

Helt plötsligt.
Blev mamman vansinnigt.
Trött på ett köksbord.
Som ständigt fungerar som.
Kombinerat skrivbord.
Pysselbord.
Lekbord.
Åtminstone datorn.
Måste bort.
Mamman drog till loppis.
Hittade fantastiskt nog.
Ett perfekt.

Lagom gulligt.
Praktiskt sido/soffbord.
Nu är datorn i vardagsrummet.
Köksbordet är köksbord.
Ingen blir distraherad.
Av fejjan vid mellanmålet.

Och när det inte används.
Rullas det bara åt sidan.
Mycket mycket praktiskt.

Framför allt vid spel på datorn.

Kompisträff.

Vera tyckte nog det var.
Kul.
Med en kompis på besök.
Slapp hon lillebrorsan ett tag. 

För Aron fick inte.
Vara med.
När Vera och Iris lekte.
Var nog inte intresserad heller.
För den delen.
Desto intressantare.
Var bullbaket.

Tre glada barn.
Hjälpte mamman med bullbak.
Smakade på degen.
Pärlsockret.
Strösockret.
Vetemjölet.
Allt var ok.
Till och med bullarna.
Gick att äta.

Rally.

Kan det bli bra.
Dagis.
Av en före detta rallybilsfabrik.
Enligt Vera och Aron.
Kan det bli bra.
Vera börjar förskolan till hösten.
Mamman och pappan tänkte.
Att det blir bäst.
För Vera att gå i skolan.
Med grannarna.
Nära hemifrån.
Därför får hon börja.
Förskolan i samma område.
För att hinna få lite.
Kompisar.
Förskolan är i samma byggnad.
Som rallydagiset.
Dit kommer Aron också byta.
Till hösten.
Finndjävlarna gjorde studiebesök.
Till rallyfabriken.
Massor av barn går det där.
Men med ännu mer kvadratmeter. 
Gör det inte så mycket.
Aldrig förr har det skådats.
Ett så snyggt dagis.
Med hur mycket utrymme som helst.
Egen gympasal.
Pysselrum.
Lekrum.
Rum för smågrupper.
Nytt.
Fräsch.
Gården är också fin.
Gränsar till skogen.
Resvägen till dagis kortas.
Med en timme varje dag.
En halvtimme längre att sova.
En halvtimme tidigare hemma.
Är värt mycket.
Barnen förstår inte riktigt.
Att dom kanske kommer sakna.
Sina nuvarande dagiskompisar.
Frågar bara varje dag.
Hur långt är det till hösten.
 

Nu var det klippt.

En intet ont anande.
Hankatt.
Gick frivilligt in i buren.
Åkte sedan sin första bilfärd.
Till veterinären.
Han var tyst och snäll.
Och lugn.
Så otroligt lugn.
La sig ner och kikade ut.
Trots att folk och hundar.
Gick förbi.
Mamman frågade.
Med veterinären sa.
Att han inte är för tjock.
Han är bara en stor katt.
6,2 kilo.
15 minuter senare.
Nyopererad och groggy.
Men förvånansvärt nöjd.
Gick in i buren igen hemma.
Frivilligt.
Bet ihjäl en filt som luktade.
Djursjukhus.
Men han är tyst.
Innan operationen har mamman och pappan.
Hållit honom inne hela dagarna.
Efter att han börjat springa ute.
Hela nätterna.
I 28 minusgrader.
Och kom hem med märken efter slagsmål.
Inne ville han ut.
Skrek och ylade.
Kisset luktade.
Han slogs med honkatterna.
Attackerade mamman i soffan.
Var allmänt odräglig.
Nu.
Utan testiklar.
Är han kolugn.
Tyst.
Snäll.
Sover hela dagarna.
Attackerar ingen i onödan.
Nästan så att mamman hoppas.
Att han rycker upp sig lite.
Åtminstone möss.
Kan bör ju attackeras.