De tusen korvarnas land

Visst.
Det finns mycket sjöar i Finland.
Men det finns mycket korv också.
Jävligt mycket korv.

Detta är en helt vanlig mataffär.
Allt detta är korv.
Som om det inte var tillräckligt så finns det ännu en rad.
Med påläggskorv.

Korv klassas nog inte som en nationalrätt.
Men det äts mycket korv.
I olika varianter; grillkorv, korvsoppa, tjocka korvar, tunna korvar osv.
I olika situationer; vid korvgrillning, i soppan på lunchen, i bastun.
För olika personer; korv av kött, kyckling, osv för köttätarna, tofukorv för vegetarianerna.

Åh tofukorv.
Tofugrilleri. Som den heter här.
Så gott.
Som vanligt när man gör korv är innehållsförteckningen lång, till exempel innehåller den vatten och sojaprotein, och kryddor.
Listan på kryddor är lång; Koriander, ingefära, curry, lök, vitlök, kokos, chili, paprika, vattenmelon, citron och apelsin!
Låter kanske märkligt.
Men det smakar väldigt gott.

Bastukorv.
Det var ett helt nytt koncept för mig när jag träffade pappan. Nu känns det som en del av vardagen.
När bastuaggregatet är varmt lägger man kôrven i en för ändamålet avsedd panna, som sedan hängs upp över stenarna. Sen grillas korvarna av vattenångan som blir när man kastar vatten på aggregatet.

Det färdiggrillade korven avnjuts sedan när man tar sig lite luft mellan bastuvarven. Till exempel som här på en pappersservett med en klick senap.
Den bästa senapen i världen.
Det finns dom som dricker öl.
Bastuöl.
Det är inget jag rekommenderar.
Jag rekommenderar däremot repect.
Denna soppan är enkel och god.

KORVSOPPA:

(4 port)

1l vatten
1 grönsaksbuljong
5-6 potatisar
3 morötter
1 bit purjolök
ca 250 gr korv
1 msk tomatpuré
1 msk sweet chili-sås
1 tsk oregano

Här bor vi - hit vill vi

Här bor vi nu. I lägenhet.










Vi har en dröm om att bo i hus.
Helst på landet.
Drömmen känns ganska långt borta.

I Finland är allting lite dyrare.
Speciellt bostäderna.
Vi bor i Finlands sjunde största stad.
Vi vill bo en bit ut.
Kanske 20-30 km.
Vi inbillade oss att det skulle gå att hitta
ett hus för 1,2 miljoner.
Det verkar omöjligt.

För ett tag sedan var vi och tittade på ett hus som låg otroligt vackert med en jättefin trädgård, gamla utebyggnader osv.
Det var så fuktskadat att det inte ens skulle brinna om man försökte elda upp det.
Det kostade 1,1 miljoner.

Om ett hus ligger i vår prisklass är det oftast jättefult, pyttelitet, byggt på och inte renoverat sen 50-talet.
Det känns hopplöst.

Men vi har ett alternativ.
Pappans mormor och morfars hus.
Det är inte det vackraste huset i världen.
Men det har en massa fördelar.

FÖRDELAR:

- Pappans morfar har byggt huset. Med andra ord vet vi allt om huset och riskerar inte att åka på några överraskningar. Dom har skött det bra.

- Det finns en hyfsat stor trädgård, 1300kvm, med bärbuskar och trädgårdsland. Vi skulle även få plats med lekstuga, växthus osv.

- Planlösningen. Det är precis lagom stort för oss. Det finns tre rum, toalett och kök på bottenvåningen. Och ett litet sovrum och kallvind där uppe, men vi skulle kunna bygga ett sovrum till där. I källaren finns garage, pannrum, världens bästa bastu, dusch, tvättstuga, matkällare. Med andra ord skulle vi kunna ha vardagsrum, 2 sovrum, ett lekrum, och ett gästrum/kontor!

- Vi måste inte renovera nånting, men gör vi det blir det säkert jättefint. Jo, förresten byta rör skulle behöva göras.

- Läget. Det ligger mitt i en förort till Jyväskylä, ca 8 km från stan. Vi skulle ha gångavstånd till allt, mataffär, dagis, ett köpcentrum, de flesta av pappans släktingar, två fina badstränder.
Vi skulle knappt behöva använda bilen alls.
Mamman skulle inte vara mörkrädd.
Pappan skulle få väldigt nära till jobbet.

- Vi vet vilka grannar vi skulle få, och att de är trevliga.

- Priset. Vi kan inte betala marknadsvärdet för huset, även om vi inte vet exakt vad det blir. Skulle vi få huset för ett pris vi klarar av skulle vi garanterat gå med vinst om vi nån dag vill sälja det.

- Känslan. Vi vet hur det känns att vara i huset. Det är så otroligt bra känsla där.


NACKDELAR:

- Vi vet inte när dom planerar att flytta, men dom har pratat om det i flera år.

- Det finns bara oljepanna som uppvärmning, men den skulle Farfar kunna byta ut till pelletspanna.

- Dusch och tvättstuga i källaren. Kanske går det att bygga ett badrum på vinden.

- Det ligger bara 150 m från motorvägen. Ljudnivån är inte så hög, jag är mest orolig för avgaser om man vill odla etc.

- Det ligger inte på landet.


Sen kan man drömma.
Då drömmer vi om att bo så här.

Här bor barnens farfar och hans fru.
Tomten med egen brygga är på ca 6000kvm, mitt i skogen.
Farfars fru har rensat i sjökanten och gjort en liten strand åt barnen.
Dom har byggt det otroligt fina huset själva.
Nu finns där även garage, förråd, och ett litet grillhus vid vattnet.
Det planeras en gäst/lekstuga nästa sommar.

Det finns ett så otroligt lugn här ute.
Alla årstider är vackra på sitt sätt.


På sommaren badar vi.
Sitter ute på nån av altanerna
som går runt hela huset.
Grillar.
Tittar på svanfamiljen med kikare.




På hösten plockar jag lingon.
Det finns fullt i hela trädgården.
Vi sitter inne framför kaminen.
Det brukar vara kallt på golven.
Vera vill klättra upp på sovloftet.





På vintern älskar Vera att gå på isen.
Kanske farfar pimplar.
Pappan åker skridskor.
Vi badar bastu.
Tre katter ligger hopkurade nånstans.






När våren kommer äter vi ute.
Farfars fru steker pannkakor
på altanen.
Farfar grillar i grillhuset.
Katterna fösvinner bort.



Men vi kommer alltid tillbaka.
Så ofta vi kan.

Hat

Tjockis är en väldigt snäll katt.
Hon slåss aldrig.
Mamman kammar henne hårdhänt så tussarna flyger. Tjockis säger ingenting.
Mamman tvingar i henne äcklig medicin varje dag med spruta. Tjockis säger ingenting.
Veterinären stack hål på ett infekterat hundbett på magen. Tjockis sa ingenting.

Men det handlade nog om värdighet.
Och respekt.
Eller bristen på sådan.

Aron är väldigt förtjust i Tjockis.
Väldigt förtjust.
Han kryper efter henne så fort han kan.
Ligger hon i sängen är det svårt att få honom att koncentrera sig på amningen.

En dag låg hon i sängen. Aron med.
Han tyckte hon såg så mjuk och go ut.
Ville bara känna lite.
Oj, vad mjuk hon var.
Mysig att grabba tag i.
Han ville liksom inte släppa taget.

Då tyckte Tjockis att det räckte.
Mycket tål hon, men att bli behandlad så av familjens minsting tålde hon inte.
Hon klippte till.

Kärlek

Hemma bra men borta bäst - del 5

Sista veckan återvände vi till Skara.
Besökte N och K utanför Falköping. Fika, prat, musik och en väldig massa matruschkor.
Så otroligt gott fika. Så otroligt lågt i tak på övervåningen.
Nähdään Suomessa!

För att vidare turista i Skaraborg for vi till Götene.
Där välkomnades vi av C http://carolasblogg.blogspot.com/.



Fika, hundar, grannar och långväga besök.
Tacos.
Always.
Dottern åt mest majs.
Sonen åt mest gräs.
Einar och Hilda älskade pippihuset.
Mamman älskade glasstårtan. Verkligen. Älskade.

Stackars Buffy var inlåst. Fick följa festen från fönstret. Inte alltid lätt att vara hund. Sorgsna skall hördes inifrån. We love you, Buffy.
Vera kallar alla hundar för Buffy.
That's how much she loves you.

Hildas tröja säger allt. Born to dance, love to party. Det sammanfattar våran sammankomst. Och mycket av våra tidigare sammankomster. Innan männen och barnen.


I Skara fick vi sedan celebert besök från USA. Nämligen Brian och hans fru Loanne. Brian har varit mammans elev. När hon bodde i Seattle träffades dom en gång i veckan på ett bibliotek och hon lärde Brian svenska.
Han är en duktig elev. Och han lär sig fortfarande.
Fikade världens största vaniljbullar, besökte museiparken, förundrades över vilka konstiga människor det finns. I Uppsala till exempel.
See you in California!



Sen kom hon en sväng.
Sagotanten.
När hon som mest behövdes.
För att muntra upp griniga mamman.
Och för att göra det dottern älskar mest.
Läsa en bok för henne.




Kalas, kalas, kalas.
Åh, lilla kusinen.
Redan 1 år.
Finaste tårtan hade hon bakat, mor din.

Och gick gjorde du. Flera steg. På beställning till och med. Presenter blev det. Och kompisen kom. Och vi är så glada att vi var där.



Det är roligt att vara på kalas.
Roligt att leka med andras leksaker.
Speciellt dom nya legona som kusinen hade fått.
Och med ljuståget.
Som man egentligen inte fick leka med.


Allt var kul tills Pingu drev Aron till vansinne.
Liten, mjuk och go i all ära, men oj så irriterande...




Till slut var det dags att ta farväl.
Inget mer morfarsmys på ett tag.
Det kommer att bli svårt.
Det var en av dom bästa somrarna nånsin. Tack till alla vi hann träffa. För god mat och gott sällskap och välbehövd hjälp med barnen.

Resan tillbaka gick bra. Disco på färjan så klart. Vera dansade på dansgolvet där dansbandet spelade. Det applåderades glatt åt den lilla dansösen.
Väl hemma infann sig en konstig känsla av att inte vara riktigt hemma.
Någonstans.

Hemma bra men borta bäst - del 4

Mamman och barnen åkte till Göteborg.
Där fanns lillplutten.
Och spårvagnar.
Vera blev väldigt förtjust i "tuff-tuff-tågen".
Mamman blev väldigt förtjust i lillplutten.


Vi bodde hos systern. Hon jobbade men på eftermiddagarna hann vi med mycket. Den första kvällen var vi på IKEA.
Vi shoppade bäst vi kunde.
Sen släckte dom lamporna.
Då köpte vi en pizzaslice och åkte till Coop. Dom hade öppet längre.

Sen for mamman och barnen till flygplatsen. Där blev det ett kärt och lite förvirrat återseende.
Aron undrade nog först vem den där karlen var.
Vera kunde inte förstå att hon somnade i bilen och när hon vaknade var pappan där.
Mamman och pappan spenderade ytterligare ett par dagar i storstaden och försökte shoppa loss än mer. Mamman lyckades lite bättre än pappan som endast hittade ett par byxor.
Dom kostade 30kr.
Vi hann med god mat och fika också. Och mycket trevligt sällskap under falafellunchen.




Vera upptäckte nöjet med provrum. Hon sprang runt på Stadium och sjöng "stay with me" eftersom den spelades i butiken och klädde av sig till bara blöjan.






Sen åkte vi till Lund.
Där bor Agnes.
Agnes och Vera är bästisar.
Trots att dom bara träffats tre gånger i sina ganska korta liv.

Det skiljer 8 månader mellan dom. En ålderskillnad som ännu borde påverka lite grann.
Men det gör den inte.
Dom har samma humor, samma intressen, tycker om att leka med likadana leksaker.
Dom är även lika långa och har samma frisyrer.
När vi var där gjorde dom allt tillsammans.
Det blev mycket dans och mycket bad.

Vi fick träffa fåren också. Vera tyckte att fårbajset var väldigt roligt.


Mamman och pappan tyckte att det var väldigt roligt att träffa Agnes mamma och pappa. Och Agnes.
Och att prata om allt.


Det blev en sväng till Malmö också.
Möllevångsfestivalen.
Där fanns det mycket att se på.
Där fanns också Anita. Hon är mammans gamla bekant.
Hon är barnmorska. När mamman föddes var det hon som hjälpte mormodern att krysta fram henne.
Hon är från Finland.
Hon är pensionerad nu. Hon målar, är vittnesstöd, frivillig på akuten, har dansat mycket squaredance. Är världens kanske coolaste 75-åring.

I Malmö finns det tivoli också.
Det tycker Vera om. Hon åkte ett tåg alldeles själv, och gungan. Och pariserhjulet med pappan.
När dom stannade högst uppe på toppen ville hon gå till kanten och titta. Nej, sa pappan. Och höll i. Hårt.

Sen lekte vi lite till. Och sydde. Och åt gott. Och pratade. Och njöt.
Sen var dagarna slut. Vi sa till barnen att nu var det dags att åka och nu får ni säga hejdå. Det kramades och pussades.
I bilen sa Vera:
"Snart kommer vi tillbaka."
Mamman sa "Ja, snart kommer vi tillbaka." och hoppas att det blir så.

Hemma bra men borta bäst - del 3

Systern fyller år.
Inte mindre än 30.
Vi gick en alldeles för lång promenad. Till Kupan, som sig bör när man är på besök i Skara.
Vi bakade och köpte tårtor. Och åt mycket tårtor, i flera dagar.
Och löste korsord, tittade på allsången, var på slöjddetaljer.

Gjorde en utflykt till Bollebygd och fick träffa denna lilla krabaten och hans familj.
Helt plötsligt verkade Aron så stor. Ebbe sov mest och kräktes lite.
Och vi beundrade.
Kände mig lite som en dammsugarförsäljare när jag demonstrerade bärsjalen. Men jag gillar den. Har använt den så otroligt mycket med båda skruttarna.
Vera och Frans blåste såpbubblor, lekte på lekplatsen, hoppade, åt äpple, skrek i högan sky och hade väldigt roligt.


Sen skulle brodern och familjen komma på besök. Jag föreslog att morfar skulle steka pannkakor. Eftersom dom är världens godaste pannkakor.
Till pannkakor måste man ha rårörda blåbär, anser han.
Ut i skogen bar det av.

Närmare bestämt Hornborgasjöns utlopp.
Väldigt vackert.
Vera plockade flera stycken.
Som hon sen åt upp.
Morfar plockade många.
Som vi tog med hem.

Hade glömt bärsjalen.
Aron ville inte plocka blåbär.
Han ville ligga här.
Och lukta på blommorna.
Men det blev pannkakor till slut. Och rårörda blåbär. Och mer tårta. Och en liten kusin som inte hade så kul. Tänderna kom sen ut. Två på en gång.

Sen for systrarna på nostalgitripp.
Till Öttum och Kvänum bar det av.
Vi körde förbi barndomshemmet och förundrades över mammas äppelträd som vuxit sig enormt. Och min och broderns tall och gran. Inte mer är en par decimeter när vi planterade dom i barndomen. Minst 10 meter höga nu.
Trots att vi planterade dom på en inte alltför bördig stenmur.

Öttum centrum är en av de mest tragiska platser vi sett. Det finns lägenheter att hyra om nån vill flytta dit.
Var vid mammas grav.

Kvänum centrum var inte mycket bättre än Öttum.
Körde förbi skolan, mormors gamla radhus, simhallen, kvarteren man lekte i som barn.
Kändes lite märkligt.
Allt såg mindre ut nu. Alla avstånd kortare.
Det som man mindes som höghus, visade sig vara lägenhetsbyggnader med bara två våningar.

Sen blev det kära återseenden. Och nya bekantskaper. Och världens absolut godaste smultron och jordgubbar.

Hemma bra men borta bäst - del 2

Fyra barn och två mammor.
Det började med att jag sa att jag inte visste hur länge vi skulle stanna.
Vera njöt av att ha andra barn att leka med, och andra leksaker! Aron njöt av allt som fanns att titta på.
Jag njöt av trevligt sällskap, pyssel och god mat.
Vi stannade ganska länge.
Under tiden hann vi med det här:
Promenader och lekplatsbesök.

Bröd och bullbak.

Hos Einar och Hilda bakas det ofta. Under tiden vi var där hann vi med både bröd, kanel och vaniljbullar. Vera har nog aldrig ätit så mycket deg.
Hilda och Einars mamma är bakexpert. Om man inte gör brödbullarna riktigt runda och fina får man göra om.
Hon är inte lika hård mot barnen.

Vera blev sjuk.
En natt hade hon 39,5 en timme efter alvedonen. Det var inte så kul.
Tur att det finns kontakter i familjen. Vi åkte till doktorn dan efter och sen blev hon frisk. Det var en duktig doktor.

Vi hann med en shoppingtur till Kortmakaren också och mamman lyckades trötta ut båda barnen och spendera en väldig massa pengar på papper.




Mammorna försökte även shoppa på Allum.
Det var ganska spännande.
För alla inblandade.
Barnen tyckte att det var kul att få äta pommes och springa fritt och störa ordningen.
Mammorna tyckte att det var mindre kul att barnen ideligen sprang på toaletten eller blev som galna inne på Stadium.
Sen var det kanske inte så taktiskt att båda mammorna provade bikinis samtidigt när man har med sig tre barn i trotsåldern och en spädis.
Men men... det blev varsin bikini i alla fall.

Vi åt mycket bär också. Blåbär, jordgubbar, körsbär. Jag fick lära mig att världen verkligen är full av onödiga prylar när körsbärsurkärnaren kom fram.
Men den var praktisk.


Aron tyckte om att kramas och han tyckte väldigt mycket om Hilda och Einar. Speciellt när dom sprang runt runt i huset åt varsitt håll och skrek fel håll varje gång dom mötte varandra.
När dom sen började springa fram till Aron, som satt i en stol, och skrika fel håll åt honom blev det ännu roligare.



Vera tyckte väldigt mycket om "Einars pappa". Hon hade nog lite abstinens efter den egna pappan i Finland.
Einars pappa jobbade ju hela dagarna, men när han var hemma följde hon efter honom som en hund.
När han var hemma men försvann in i garaget sa hon "snart Einars pappa kommer tillbaka".


Till slut så blev det i alla fall dags att åka vidare.
Det var en väldigt rolig vecka.