Hemma bra men borta bäst

Blir lite nostalgisk så här när hösten närmar sig med stormsteg och tänkte att en liten tillbakablick över sommaren som varit kunde passa.
Jag tar en vecka i taget eftersom varje vecka var ganska händelserik. Sommaren började egentligen med att Rebecca kom på besök från Seattle. Men jag skriver bara om Sverigevistelsen eftersom det är Sverige som är borta.

Kristina var hos oss en vecka och efter det åkte jag, hon och barnen till Sverige tillsammans.


Resan gick väldigt bra, det började med en 16 timmars färjetur där Vera och Marit röjde på discot tills det var läggdags.
Vi var tre vuxna och tre barn som delade en 4-bäddshytt.
Det tog av förklarliga skäl en tag innan alla somnat. Veras resesäng fick inte plats så hon fick sova på golvet, med resultatet att jag fick dra fram henne från under sängen flera gånger under natten.
Hon är rätt livlig när hon sover och det kändes inte så bra att hon skull ligga på den inte alltför fräscha heltäckningsmattan...

Resterande resande med bil från Stockholm gick otroligt bra, barnen sov den mesta delen av tiden och när dom var vakna var dom nöjda. När Aron nån gång var hysterisk satte vi på hans favvoskiva och han blev tyst.
Men det hade aldrig gått utan Kristina.
Eller utan hennes förmåga att älta.
Eller utan Frank Turner.

Sen bar det av till Småland och trakterna kring Värmano där gammelmoster bor.
Där njöt vi av sol och värme och god mat hela dagarna. Det kändes otroligt lyxigt att äta mat som man inte tillagat själv, och dessa pajer och desserter som hon skämde bort oss med.

Höjdpunkterna förutom maten var simbassängen till Vera, som hon lyckades bajsa i ett par gånger så att allt vatten fick hällas ut och fyllas på igen. Till hennes stora nöje förstås.
Det var skönt att kunna gå runt och se på hästar, kossor och får.
Det var varmt.
En dag åkte vi till en liten sjö och badade.
Det var så varmt ute att folk inte brydde sig om att komma upp ur vattnet. Dom bara satt ute i sjön och jäste. Roligast var två äkta smålandsbönder i 80-års åldern som badade i kalsongerna.
En liten miss var att vi la Arons filt på ett pissmyrebo.
Tyvärr blev det nästan för mycket av det goda för både mig och Aron, jag fick nästan värmeslag och han trivdes inte i hettan. Men i gräset var det mysigt.














Sen åkte vi till våran bror och hans familj och fick se deras "nya" hus för första gången.
Det var väldigt kul, och det är roligt att han bloggar om deras renoveringsarbete, det kommer bli otroligt fint när allt är klart. http://solhaga.blogspot.com/ Kul var det också att få träffa en del av deras tjocka släkt.

Sen åkte vi vidare till morfar i Skara.
Där var den största höjdpunkten, enligt Vera i alla fall, den dockvagn som hon fick av morfars granne som rensat ut sitt förråd. Den orkade hon köra väldigt långa sträckor med.
Vilket gjorde att promenaderna till Munken tog otroligt mycket längre tid än nödvändigt.

Hos morfar är det alltid roligt, lekplatsen är bra och morfar ger sig in i leken med hull och hår.
Här började Vera prata svenska på riktigt.
Under den tiden vi var i Sverige fördubblade hon nog sitt ordförråd och det var så roligt att alla vi hälsade på kunde förstå henne.
För det mesta i alla fall.


Tyvärr hände det lite mindre roliga saker första veckan också. Bland annat blev översvämning i morfars källare där jag förvarar en del grejer och en hel hög av mina gamla tavlor blev förstörda och en del annat. Och vi fick reda på att kusinen har en allvarlig sjukdom.

Bilen gick sönder också. Men det fixade Tore. Herregud vilken karl.