Systern fyller år.
Inte mindre än 30.
Vi gick en alldeles för lång promenad. Till Kupan, som sig bör när man är på besök i Skara.
Vi bakade och köpte tårtor. Och åt mycket tårtor, i flera dagar.
Och löste korsord, tittade på allsången, var på slöjddetaljer.
Gjorde en utflykt till Bollebygd och fick träffa denna lilla krabaten och hans familj.
Helt plötsligt verkade Aron så stor. Ebbe sov mest och kräktes lite.
Och vi beundrade.
Kände mig lite som en dammsugarförsäljare när jag demonstrerade bärsjalen. Men jag gillar den. Har använt den så otroligt mycket med båda skruttarna.
Vera och Frans blåste såpbubblor, lekte på lekplatsen, hoppade, åt äpple, skrek i högan sky och hade väldigt roligt.
Sen skulle brodern och familjen komma på besök. Jag föreslog att morfar skulle steka pannkakor. Eftersom dom är världens godaste pannkakor.
Till pannkakor måste man ha rårörda blåbär, anser han.
Ut i skogen bar det av.
Närmare bestämt Hornborgasjöns utlopp.
Väldigt vackert.
Vera plockade flera stycken.
Som hon sen åt upp.
Morfar plockade många.
Som vi tog med hem.
Hade glömt bärsjalen.
Aron ville inte plocka blåbär.
Han ville ligga här.
Och lukta på blommorna.
Men det blev pannkakor till slut. Och rårörda blåbär. Och mer tårta. Och en liten kusin som inte hade så kul. Tänderna kom sen ut. Två på en gång.
Sen for systrarna på nostalgitripp.
Till Öttum och Kvänum bar det av.
Vi körde förbi barndomshemmet och förundrades över mammas äppelträd som vuxit sig enormt. Och min och broderns tall och gran. Inte mer är en par decimeter när vi planterade dom i barndomen. Minst 10 meter höga nu.
Trots att vi planterade dom på en inte alltför bördig stenmur.
Öttum centrum är en av de mest tragiska platser vi sett. Det finns lägenheter att hyra om nån vill flytta dit.
Var vid mammas grav.
Kvänum centrum var inte mycket bättre än Öttum.
Körde förbi skolan, mormors gamla radhus, simhallen, kvarteren man lekte i som barn.
Kändes lite märkligt.
Allt såg mindre ut nu. Alla avstånd kortare.
Det som man mindes som höghus, visade sig vara lägenhetsbyggnader med bara två våningar.
Sen blev det kära återseenden. Och nya bekantskaper. Och världens absolut godaste smultron och jordgubbar.
fredag 21 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bärsjal is the shit! Grymma grejer helt enkelt.
SvaraRaderaVera verkar helt klart vara några av livets mysterier på spåren :-)
Rårörda blåbär... varför gjorde inte vi det till alla hundratals plättar?
SvaraRadera