Vi som bor här del 1 - Djuret

Detta är Tjockis Olsson, även kallad puupää (träskalle) av somliga familjemedlemmar. Hon är en fjärdedels perser och räknar sig själv därigenom som raskatt. Hon fyllde 12 år den 1 maj, men har bara bott hos oss i ca 7 år.

Tjockis är innekatt, men har varit ute då vi bott så det varit möjligt. En gång var hon ute och var borta i 12 dygn, sen dess funkar inte magen riktigt som den ska. Hon anser sig själv vara sjukpensionär och gör därför inget annat än sover hela dagarna, och mesta delen av nätterna. Det händer att hon byter plats ibland.

På nätterna sover hon i husses och mattes säng, inte nödvändigtvis för att det är bekvämt utan för att hon vet att det är hennes enda chans att få lite egen tid med matte och bli klappad på magen. Tjockis äter specialmat som kostar 100kr kilot och som ändå inte håller magen i ordning, därför måste matte tvinga i henne laktulos med en spruta varje dag. Det är sällan hon protesterar. Tjockis vet när något är för hennes eget bästa.

Hon vet också att hon som katt och som den äldste i familjen har vissa rättigheter. Som rätten att bajsa var hon vill, det vill säga inte i lådan. Nu under sommaren fungerar balkongen bra, annars kan det bli i hallen eller på mattan i badrummet.

Hon anser sig även ha rätten att tala om när familjen ska gå och lägga sig och gå upp på morgonen. Detta gör hon genom att jama (hon låter mer som ett får) ihärdigt vid samma tidpunkt varje kväll. Hur länge vi ska sova på morgonen varierar lite mer.
Ibland vill hon att matte ska gå upp mitt i natten och följa med ut i köket och titta på när hon äter två tuggor mat, sen går vi och lägger oss igen.

När barnen skall somna tycker hon att det passar att gå utanför sovrumsdörren och jama högljutt för att poängtera hur onödigt det var att skaffa en massa barn som stjäl uppmärksamheten.
Ibland kräver hon rätten till annan mat än torrfodret, då tigger hon smörgåsar. Om hon skulle få en liten bit blir hon glad, skulle biten ramla ner på golvet vägrar hon att äta upp den.

Det händer att Tjockis leker, då oftast med ett snöre, eller nån liten smulbit på golvet. Eftersom hon är ovan ser det lite roligt ut och ibland skäms hon efteråt. Hon måste även vara försiktig så att hon inte sträcker sig.

När vi bodde i hus och hon var ute hände det en del olyckor, både med katter och grannens hund. Hundfan bet henne två gånger (hon är inte så snabb), den ena gången så illa att höften gick ur led och hon fick operera bort höftkulan. Inte så konstigt om man då är lite bitter.

Tjockis anser sig även ha rätten att vara i sängen även då matte och husse helst skulle vilja vara ifred. Hon vänder ryggen till men rör sig inte ur fläcken trots påtryckningar.

Men trots detta, eller kanske på grund av det är hon den bästa katten i hela världen och vi älskar henne så. (i alla fall matte)