Bröllop på öa.

Det tog sin tid.
Att klä alla finndjävlar fina.
Äta en snabb lunch.
Köra till Gränna.
Hinna med färjan.
Till öa.
Väl framme.
Spred öns fantastiska miljöer och natur.
Lugn.
Lagom.
Var vädret.
Sommarlikt men inte för varmt.
Barnen njöt.
Av grönt gräs.
Barn att leka med.
Stenar att stoppa i munnen.

Mamman och pappan njöt.
Av allt det vackra.
Färgerna.
Dofterna.
Brudparet.

Väntan på det stora bröllopet.
Blev för dom minsta ganska lång.
Mamman plockar fram.
Snackpack.

Till slut.
Stod dom äntligen där.
Brudparet.
Brudgummen.
Mammans trygga följeslagare under hela socionomutbildningen.
Iklädd Brudens fars bröllopskostym.
Från 70-talet, skräddad av Brudens morfar.
Satt som en smäck.
Bruden.
Iklädd den vackraste av klänningar.
Sydd av Bruden själv.
Strålade.
Vackraste fina Brudpar.

Ceremonin.
Med vackra ord och toner.
Rörde en hel del.
Efteråt blåstes såpbubblor runt Brudparet.

En uppgift hela familjen.

Tog på stort allvar.

Pappan, Vera och dom andra gästerna.
Fick lyckan att åka remmalag.
Klappa hästar.
Njuta lite extra av ön.

Aron och mamman tog bilen.
Innan det passade Aron på.
Att städa upp lite grann.

Väl i bygdegården.
Tog barnens tålamod slut.
Vägrade äta annat än kex.
Rusade runt.
Rörde allt som inte fick röras.
Öppnade luckor.

Sprang.
Gnällde.
Skrek.
Mamman och pappan.
Slängde i sig maten.
Njöt till fullo.
Den korta stund det varade.
Så otroligt gott.
Allt lagat av Brudparet.
Men det tar på krafterna.
Att gå på bröllop.
Med två småttingar.
Varav en i trotsåldern.
En med öroninflammation.
Brudparet skickade med oss.
Tårta och mat.
Öl.
Pappan drack.
Barnen sov.

Mamman körde hem.
I den ljusa försommarkvällen.
Tänkte på bröllopet.
Så lyckat.
Så trevliga familjer.
Så fina tal.
Tänkte på Brudparet.
Som nyförälskat pussats.
I vagnfärden till festen.
Vad bra att det blev ni.
Lycka till i framtiden.
Och Tack.