Allra gladast.
Blir barnen.
På denna lekplatsen.
Där klätterställningarna.
Är lite svårare.
Lite roligare.
Och här finns parkour-parken.
Parkour.
Är en livsstil.
Att ta sig fram.
Över hinder.
Och klättra, hoppa, hänga.
Hela tiden.
Stämmer ganska bra in.
På Aron och Vera.
Speciellt Aron.
Det går inte en dag.
Utan att han hoppar.
Från soffan.
Toalettstolen.
Pallar.
Trappan.
Stenar.
Sängen.
Och helst från hög höjd.
Ju högre höjd desto bättre.
En naturbegåvning.
I parkour.
Snart är dock utesäsongen över.
Då får det räcka med jympan.
onsdag 23 oktober 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om du får honom att hoppa upp först också kan han ju bli en mycket duktig höjdhoppare också. Fast jag kan intyga vilken duktig hoppare han är. Hälsningar från den som låg på golvet...
SvaraRadera