Göteborg.

Finndjävlarna är inte riktigt vana.

Vid storstan.
Mamman är inte van.
Vid att jaga två ungar.
I folksamlingar.
Trånga affärer.
Svettiga köer.
Barnen vande sig dock snabbt.
Vid spårvagnarna i alla fall.
Aron skrek av förtvivlan.
Varje gång en vagn passerade.
Och han insåg att det inte var det vi skulle stiga på.
Vera lärde sig snart.
Att byten måste ibland ske.
Ska vi byta nu.
Ska vi gå av nu.
Vilken färg har denna spårvagnen.

Frågorna haglade.

En hel del fick barnen sitta i vagnen.
Säkrast så.
Enklast med.
Tråkigast tyckte kanske barnen.
Emellanåt behövde dom rastas.
Slottskogens ytor räckte till.
Djuren roade en hel del.

Här kunde till och med mamman.

Slappna av för en stund.

Fika och prata med en god vän.

Goda vänner fanns det gott om.
Mamman väldigt glad över att hunnit.
Träffa några av dom.
Om en bara för en kort lunch i parken.

Skönt att veta att folk är sig li ka.
Roligt att träffa nya små tillskott.


Fine lille Ruben.
Så oblyg.
Lekte med Vera.
Gosade med mamman.
Åt lite gräs.

I storstaden hanns även med ett Ikeabesök.
I sällan skådad trängsel.
På veckans enda regniga dag.
Viktiga inköp av varor svåra att finna i Finland.
Avklarades galant.
Runt om i stan.
Lite stressigt blir det.
Med två små stadsovana barn.
I en ganska stor stad.
Full med turister och fotbollsspelande ungdomar.
Men roligt hade vi.
Spännande var det.
Med spårvagnarna.