Lund.

Efter det hektiska storstadslivet.
For mamman och barnen till Lund.
Äntligen.
Kunde mamman släppa barnen fria.
På Saras, Andreas och Agnes kolonilott.
Vet inte vem som njöt mest.
Mamman eller barnen.
Skönt var det i alla fall.

Hängmatta.
Bassäng.
Trehjuling.
Grillkväll med eget bord till barnen.

Myspys i stugan.
Så fin och mysigt inredd.
Fullt med barbapapa-böcker.

Mamman tog av barnen kläderna.
Blöjan.
Satte sig på en filt på gräsmattan.
Slappande av.
Medan barnen levde rövare.
Vera och Agnes hade ibland svårt.
Att samsas om sakerna.
Smaken hos dom har alltid varit lika.
När båda är i trotsåldern.
Blir det ibland lite gnäll.
Med dom njöt nog också av varandras sällskap.
Aron hade ibland svårt.
Att hålla tätt.
Gödslade således både gräsmattan och stenplattorna.
Mamman hade ibland svårt.
Att inte inspireras.
Tänka på egna huset.
Egna tomten.
Förutom kolonilottsbesök.
Hanns det med bad.
Glassätning.
Fårpussning.

Lång och härlig frukost.

Nästan två hela dagar.
Fick vi njuta i Lund.
Mamman så otroligt glad att resan blev av.
Träffa kära kära gamla vänner.
Lite stressigt var det dock.
Att åka tåg tre timmar med två ungar.
Efter deras läggdags.
Vera höll sig vaken hela vägen hem.
Så nöjd och glad.
Läste böcker.
Lekte med sina gubbar.

En övertrött och gnällig Aron.
Lyckades mamman till slut söva i vagnen.
Allt var frid och fröjd.
Tills en mycket otrevlig konduktör.
Påpekade att det var farligt.
Och dessutom otillåtet.
Att ha barn sovandes i vagnen.
Mamman tycker dock inte.
Att det var mycket säkrare så här.

Speciellt inte.
När mamman var tvungen att ta med Vera på toaletten.
Tur att vänliga medpassagerare.
Kunde vakta pojken en stund.
Och tur att vi kom hem.
Helskinnade.
Förutom det skärsår under foten.
Dom skrapsår på knäna.
Och blåtiran.
Som Aron lyckades samla på sig.
Under vår korta vistelse.
Men några minnen ska man ju ta med sig.