onsdag 27 januari 2010

Aron

Aron har blivit stor.
Större.
Han går nu.

Hela tiden.
Kryper bara när han har väldigt bråttom.
Som när det ska bytas blöja.
Och han behöver komma undan fort.
Eller när någon jagar honom.
Det är lite konstigt.
Att helt plötsligt ha ännu ett barn som går.
Det är som att ha en liten minivuxen i huset.
Som liksom vaggar fram.

Som tittar in i det rum man befinner sig.
Och säger Hej.
Stora små pojkar äter själva.

Det har Aron förstått.
Vägrar därför att bli matad.
När det är matdags får han en egen tallrik och sked.
Sen har mamman eller pappan en som
dom matar ur.
Ibland kan han äta en hel måltid själv.
Om mamman eller pappan lägger maten på hans sked.
Mycket går ju att äta med fingarna också.
Ibland blir Aron arg.
När han inte får samma mat som alla andra.
Försöker man mata honom då.
Säger han nej.
Skakar på huvudet.

Och pekar på den mat han vill ha.

Han skakar ganska ofta på huvudet.
Och säger nej.
Även när han gör saker som han vet att han inte får.
Öppna skåp och lådor i köket.
Får han inte.
Men gör det varje dag.

Åh.
Kunde man öppna den här.
Kanske ta ut lite bakplåtspapper.
Kanske smaka lite aluminiumfolie.


Även i andra rum finns skåp att utforska.

Ett minihus.
Dagens bästa upptäckt.
Speciellt eftersom det innehöll tejp, pennor och annat kul.

Aron älskar att kramas.
Länge.
Och gosa och mysa.
Med mamman och pappan och Vera.
Han tycker om att sitta i knät.
Och busa i mammans och pappans säng.

Aron har tidigare haft.
Ett lite komplicerat förhållande.
Till damsugaren.
Nu har dom blivit vänner.
Fast det händer att Aron måste gömma sig.
När den morrar för högt.

Aron har en storasyster.
Som läser varje dag.
Det smittar.
Precis som Vera.

Sitter han nu länge.
Tittandes i bok efter bok.
I lugn och ro.

Aron tycker om att det ibland.
Inte är lugn och ro.
Som på Veras dagis.
Eller när han träffar andra barn.
Ju fler desto bättre tycker Aron.

Aron älskar att borsta tänderna.
Verkligen älskar det.
När tandborstningen är över.
Gråter han högt och länge.

Bada är också väldigt roligt.
Speciellt om man blir stylad efteråt.

Aron pratar en del.
Säger mamma och pappa.
Tack tack.
När han ätit färdigt och drar av sig haklappen.
Det händer ibland innan han ätit färdigt.
Han säger nej.
Han säger hej.
Vädligt ofta säger han hej.
När han pratar med morfar på skype.
Säger han hej hela tiden.
HÄÄÄJJJ.
HÄJJJ.
Häj Häj.
Hej hej hej hej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar