Nyårsafton.

Fest.
Nyårsfest.
Får ju en liten annan betydelse.
När gästerna är små.
Men festa kan dom.
Våra små.

Vi tog med Moster och Morfar in i djupa Finlandsskogen.
Äntligen fick Morfar se riktig skog.
Och världens vackraste tomt och stuga.
Äntligen fick Moster mysa ute på landet.
Fundera över mörkrädsla och nytt år.
Alla åt vi gott.
Mamman och pappan badade som alltid.
Bastu.
Barnens farbror kom också.
Efter mat och lek och godis.

Trotsades kylan.
Pappan och farfar sköt raketer från sjön.
Vera, Virva och Moster stod och tittade på altanen.
Farbror hängde vackra tomtebloss i trädet.
Det gnistrade och sprakade.
Vera njöt.
Av himlen som lystes upp.
Av de vackra färgerna.
Men mest av allt av att det sa pang.
Raketerna sa pang.
Sa Vera.
Vad sa raketerna.
Pang, sa mamman.

Vera sa att raketerna sen åkte hem.
Dom bodde där på sjön, sa hon.
Men nån timme före midnatt.
Började orken ta slut.

För att klara bilresan hem.
Beslöt vi oss för att åka.
Vi hann hem precis innan tolvslaget.
Vi hann säga gott nytt år.
Vera hann se fyrverkerier.
Och somnande medan det smällde utanför.
Hela hennes rum upplyst av rött, grönt, blått sken.

Dom vuxna åt ett äpple.
För god hälsa och gick sedan och la sig.

2010.
Vi hade glömt att stöpa tenn.
På nyårsaftonen.
Gjorde det istället på årets första dag.

Pappan hade köpt en tennbit till alla.
Vi smälte den och slängde sen i en skål med vatten.
Sen tolkades den figur som bildades.
Mycket svårtolkat var det.
Pappan var väldigt nöjd med sin.
Han tyckte det fanns något falliskt över den.
Vad det nu kan betyda.