Dagarna före.

Dopparedan.
Är långa.
Speciellt när trädgården.
Är täckt av ett lager is.
Med vatten på.
Då rastar finndjävlarna barnen.
Så här.

När till och med Vera.
Svettas.
Vet man att det varit kul.

Och eftersom alla förberedelser.
Är förberedda.
Så är det bara.
För mamman och pappan.
Att slappna av. 

Och det hinns med.
Att umgås.
Hälsa på släkten.
Pappan tar barnen till frisören.
Mamman småmyser lite.
På jobbet.
Ringer underbara samtal.
Till Afrika.
Och sen som grädden på moset.
Fås det främmande.
Sulo.
Med familj.
Vera får vara barnvakt.
Mamman och pappan.
Vuxensällskap.
Aron dansar disco själv i lekrummet.

Alla bra sätt.
Att fördriva tiden på.
Har nu avverkats.
Nu är det bara.
Att vänta.
På morgondagen.

Förberedelser.

Det förbereds.
För fullt.
 

Bakas.
Både finska julkakor.
Och pepparkakor. 

Och när barnen sover hos farmor.
Passar mamman på.
Att förbereda.
Det viktigaste. 

I lugn och ro.
Utan nyfikna barn.
Och Störande katter.
Två timmar tog det.
Och nästan allt blev inslaget.

Det kändes lite tidigt,

Att ta in granen.
En vecka före jul.
Men när det ska resas bort.
Redan på juldagen.
Får det börjas i tid. 

Barnen tyckte.
Att det var en väldigt bra idé.
Klädde och pyntade.
Med väldig entusiasm.
Vera frågade samtidigt mycket.
Om Jesus.
Vem var han.
Vem var hans pappa och mamma.
Hur såg han ut.
Hur dog han.
På den sista frågan.
Fegade mamman ur totalt.
Stammade fram att han blev nog gammal.
Blev han inte skjuten.
Undrade Vera.
Aron frågade inte så mycket.
Men han tyckte som Vera.
Att alla små tomtar i granen.
Nog egentligen föreställde Jesus. 

Jesus frågorna kommer sig nog av.
Sångerna på dagis.
Som sjungs om och om igen.
Och i sångerna är Jesus huvudperson.
Honom väntar alla på.
Mamman tycker nog.
Att det räcker.
Att det väntas på tomten.
Och med Jesus hjälp eller inte.
Så blev i alla fall.
Granen.
Grönast och grannast i stugan.

Lucia.

Blir bara mer.
Stämningsfull.
I strömavbrott.
Två sovande barn.
Väcktes av skönsjungande mamma.
Med luciakrona på huvudet.

Det var väldigt uppskattat.
Så var också.
Dom nya kläderna.
En äkta luciaklänning.
Med band och krona och allt.
Och pepparkaksgubbedräkten.
Satt som en smäck.
Sen lussades det hela dan.
Hemma förstås.
Först i mörkret.
I skenet av stearinljus.
Sen när strömmen kommit åter.
Dansandes till julmusik.
Lucia firas inte.
I denna delen av Finland.
Förutom hos finndjävlarna.
Och då rejält.
 
 

Födelsedag.

På samma helg.
Hade både mamman och Finland.
Långhelg och födelsedag.
Är en bra kombination.
Då hinns allt viktigt med.

Att umgås med barnen.
Lussebullebak.

Ett besök till Ikea.
Där allt väsentligt inhandlades.

Och sen själva födelsedagen.
Mamman firades stort.
Med frukost på sängen och sång.
Och fika. 
Glass och prinsessbakelser.
Fantastiska paket.
Både från när och fjärran.
Numera är mamman snyggast på jobbet.
Med nytt mobilfodral och nyckelkedja. 

Och firade sig själv.
Gjorde mamman med att.
Tapetsera om lilla toaletten.
 

Snö.

Kombineras sällan med plusgrader.
Hos finndjavlarna.
När det gör det.
Tas tillfället i akt. 

Snö som fastnar under.
Både skor och pulka.
Blir till bästa gubbfamiljen.
Tills katten gick till attack.
Snölyktan.
Får förhoppningsvis.
Stå orörd.
Tills pappan kommer hem. 
Från kvällspasset.

Snö finns det nu.
Alldeles tillräckligt.
Och kanske nästan redan.
För mycket.

Identiteten.

Mamman och pappan.
Var onekligen lite oroliga.
För hur Aron skulle.
Hantera övergången från frihet.
Till dagis.
Hela sommaren gick pojken.
Nämligen klädd i den här.

Typ varje dag.
Ute och inne.
Aron är inte ens sig själv.
När han ska sova.

Det var lite av en chock.
För spindel-batman-skelett-stålmannen-Aron.
Att inse att på dagis.
Måste man ha vanliga kläder.
Vareviga dag.
Varför måste jag ha tröja.
Vrålskrikgråter Aron.
Kan inte förstå att man inte ens.
Ibland.
Får ha den minsta lilla batman-mask på sig.
På dagis.
En svår omställning.
För en pojk.
Som oavsett vilka vanliga kläder.
Han har på sig.
Alltid innerst inne.
Känner sig så här.

1:a advent.

Hela helgen.
Gick i julens tecken.
Det började på fredagen.
Med mammans julfest på jobbet.

Den innehöll förutom spetsad glögg.
God mat.
En lektion i västgötska.
En tävling med halsduk, tärning, kniv och choklad.
Sång.
Presenter.
Framträdanden.
Och magont.
Av skratten.

På lördagen.
Kunde inte mamman och Vera.
Vänta längre.
Alla ljusstakar och stjärnor.
Åkte fram.
Och beundrades.
Hela familjen köpte julklappar på stan.
Och när pappan åkt till jobbet.
Spelades inget annat än.
Julmusik.
Söndagen.
Så efterlängtad.
Adventskalendrar.

En med bilder.
En med hevisaurus-grejer.
En till julkalendern på tv.
Och en med överraskningar.
För varje dag nåt mysigt att göra.
I väntan på julen.
Mamman och barnen var också.
På julmarknad.
Två dar i rad.
Aron hängde med en stund på lördagen.
På söndagen gick mamman och Vera.
Själva.
I tre timmar.
Där hälsade Vera på tomten.
Fikade.
Dansade en stund på en stor scen.
Fick applåder.
Och njöt.
Av väntan på julen.