Vera morrar sig just nu genom livet.
Fräser.
Gnäller.
Skriker.
Klagar.
Kommenderar.
Beordrar.
Morrar.
Hrmph.
Argh.
Säger Vera ofta.
Hon skulle nog gärna.
Vilja kunna bestämma allt.
Försöker ihärdigt.
Bestämma över Aron.
Du får inte leka med den.
Ta bort honom.
Jag vill vara i fred.
Bestämma över mamman och pappan.
Du ska inte lägga mig.
Du får inte sitta där.
Hjälp mig inte.
Det är hårt.
Att ha föräldrar som hela tiden säger.
Nej.
Som oftast.
Följer upp sina beslut.
Som envisas med att ha samma dumma regler.
Vareviga dag.
Vera morrar sig genom dagarna.
Beordrar alla.
Främlingar med.
Kom inte hit.
Väser hon åt stackars barn på lekplatsen.
Ibland när befallningarna.
Blir för mycket.
Du får inte titta på mig.
Du får inte lyssna på min musik.
Du får inte vara i köket.
Säger mamman och pappan ifrån.
Talar om att man kan bli ledsen.
Om någon morrar åt en så.
Då morrar Vera åt annat.
Sånt som inte tar åt sig lika mycket.
Argh, dumma flygplan.
Flyg inte här.
Vinden, blås inte på mig.
Mössan, klia inte.
Morr.
Inte helt lätt.
Att morra sig genom dan.
Inte helt lätt att inte få sin vilja igenom.
Motstånd.
Tungt.
Men kanske lite nödvändigt.
En dag blir Vera.
En mycket duktig.
Advokat.
Eller förhandlare.
Förhoppningsvis inte.
Diktator.
tisdag 16 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar