Jahapp.

När mamman imorse.
Hade klätt på sig.
Packat dagisväskan.
Väckt och gett frukost.
Åt Aron.
Var hon så klart inställd.
På att barnen skulle till dagis.
Aron har varit hemma en vecka.
Båda var feberfria igår.
När Vera till slut vaknade.
Började mamman ana oråd.
En apatisk dotter.
Satt vid bordet.
Vägrade röra gröten.
Fram med termometern.
38 graders feber.
Jahapp.
Då var det bara att vänta.
På att tiden ska gå.
Vad gör man annars.
6.45.
När man inte ska till jobbet eller dagis.
Febern gick över.
Aron verkade pigg.
Vera ville inte äta eller dricka.
Mamman tog med skruttarna.
Till doktorn.
För att få läkarintyg till jobbet.
Sköterskan där.
Konstaterade snabbt.
Att det var nog bäst att doktorn.
Också tog sig en titt.
På Veras svullna mandlar.
Ilsket röda hals.
På Arons röda öra.
Lyssna lite på bådas hosta.
Jahapp.
En stackars Vera har väldigt ont.
En stackars Aron har öroninflammation.
En stackars mamma har dåligt samvete.
För att hon trodde att Vera bara var.
Lite trött.
Och därför inte ville äta.
För att hon trodde att Aron bara var.
Trotsig.
När han skrikit och kastat grejer omkring sig.
Efter en tröstande eftermiddag hos.
Gammelmormor och gammelmorfar.
Med glass.
Kex och film.


Såg Vera ut så här.
Termometern visar 39.
Orkade inte röra sig.
Mamman kurerar.
Sjuka små barn.
Hostmedicin.
Vitaminer.
Mjölksyrebakterier.
Antibiotika.
Smärtstillande.
Febernedsättande.
Glass.
Jahapp.
Inget annat att göra.
Än att hoppas på en lugn natt.
Förbereda sig på en dag.
Borta från jobbet.