Finndjävlarna firar Valborg. Vappu. Mer än svennarna. Hela helgen ska det firas. Det ska inhandlas en massa alkohol. Och drickas sima. Det är en sorts hemmagjord mjöd. Inte god enligt barnen och mamman. Mycket god enligt pappan. Sen ska hemmet prydas. Med ballonger och serpentiner. Och i affären säljs heliumballonger i olika modeller. Som alla barn ska få. Utom Aron och Vera. Sen ska det ätas en massa gott. Grillas. Göras hemmagjorda munkar. På dagis och i skolor. Är det maskerad. Hjälp tänkte mamman. Vad ska man nu hitta på. Men Vera visste direkt. Att hon skulle vara prinsessa.
Inte så svårt för mamman att fixa. Aron. Ville bestämt också vara. Prinsessa.
Men väl på dagis. Skippade han klänningen. Två mycket nöjda prinsessor. Lekte hela dan på dagis. Åt glass, kex och popcorn. En mindre nöjd prinsessa.
Det finns en hel del. Att göra på tomten. Inte bara såna saker. Som barnen kan hjälpa till med. Då är det bra. Väldigt bra att bo så här.
När barnen tröttnar. Trollar mamman fram lite fika. Dukar fint.
I pappans nybyggda koja.
Ibland får man dra nytta. Av högarna med grenar. Och av skogen. Som just nu är otroligt vacker. När barnen sen tröttnar på kojan.
Kommer grannarna till undsättning. Här finns två hus nära. I ett bor en pojke i Arons ålder. I andra huset bor två pojkar. En i Veras ålder. En lite yngre än Aron. Lite som Bullerbyn. Ganska mycket faktiskt. Igår lekte barnen hela dan. Sprang hem till varandra. Tvärs över tomtgränserna. Grushögen hos oss. Var ganska populär. Men få saker slår. Ett berg av sand.
Mamman och pappan. Är väldigt tacksamma. Över att ha världens bästa grannar.
Så här såg det ut. I början av veckan. Men mycket händer varje dag.
Nu finns det knappt ett spår. Av snöspår. Desto mer finns det av vatten. I rännilar längs stigen ner från huset.
Framsidan av tomten. Är täckt av lervälling. Trampar man ner. Försvinner lätt skon.
Mamman tar desperat. Fram spaden och skottkärra. Börjar omfördela gruset. Som skulle sparas till dränering. Över delarna av tomten.
Där det promeneras som mest. Blev mycket nöjd mer resultatet. För även om det inte är världens. Vackraste. Håller det skorna torra. Hela vägen till bilen.
Barnen har dock lite svårt. Att hålla sig på gruset.
Lycklig ser mamman. Att gräset överlevt. Både vinter och snösmältning. Frågan är om denna sköra matta. Överlever barnen.
Mamman är inte finsk medborgare. Röstade med andra ord inte i valet. Såsom många andra invandrare och flyktingar. Mamman har tidigt lärt sig. Om och om igen har det upprepats. Att i Finland är det tabu. Att prata politik. Därför har mamman varit så otroligt glad. Över att få vara på en arbetsplats. Där det hela tiden pratas politik. Beror det på en högre andel invandrare. Bland personalen. Eller på ett mammans kollega själv är politiker. Vet inte. Men skönt har det varit. Uppfriskande och underhållande. På mammans jobb arbetar dom. Och finns dom klienter. Som påverkas mest av detta valet. Därför var det inte konstigt. Att måndagsmorgonen var dyster. Valet blev avslutet på en tung vecka. Där en klient utsatts för ett hatbrott. Misshandlats svårt. Av män som skrikit att dom. Ska döda alla svarta. Polisen. Utredde fallet till en början som en olycka. Trodde att hon cyklat in i ett träd. Mamman hoppas innerligt. Att dom kommer på bättre tankar. Men måndagen gick. Verkligheten började sjunka in. Rösterna höjdes. Det sattes ord på chocken. På ilskan. Dom enda som var tysta denna dag. Var dom från andra enheter i korridoren. Som röstat på sannfinländarna. Detta parti som är öppet invandrarfientliga. Nationellt och kristet sinnade och försvarsvänliga. Mamman hade på måndagen. Första lektionen med en ny grupp. Flyktingar. Frågade dom om dom visste vad som hänt. I Finland på söndagen. Nån hade hört att det varit val. Mamman bekräftade. Sa också att sannfinländarna fått många röster. Hade tänkt att fortsätta. Men kom av sig. För hur förklarar man. För dom som bor i detta land som flyktingar. Som är så tacksamma över att nu. Äntligen få ett liv i trygghet. Hur förklarar man för dom. Att det finska folket. Röstat fram ett parti som kommer att kämpa. För att just dessa människor. Och deras familjer som fortfarande. Lever på flykt. Kommer att få ett helvete. Mamman kan förstå att folk vill ha förändring. Är trötta på det gamla vanliga. Men mamman kan inte förstå. Överhuvudtaget. Att man vill minska på invandringen. Det finns plats i Finland. Tro mig. Det finns plats för dom som behöver komma hit. Mamman tar gärna emot dom. Har dom gärna som grannar. Har dom gärna som arbetskamrater. Vill att det finns olika sorters barn. På barnens dagis. Mamman vill däremot inte. Bo granne med. Dom som inte kan tänka på andra än sig själva. Mamman kan inte acceptera den inskränkta. Ignoranta inställningen. Framförallt kan mamman inte förstå. Hur någon. Kan rösta på den här mannen.
"Vilka sånger sjöng ni idag på dagis?" frågar mamman. "Hjulen på bussen." svarar Vera. "Vad bra den kan ju du så kunde du sjunga med." säger mamman. "Ja, men jag sjöng bara för Aron, min egen lillebror." svarar Vera.
"Vi är barn, ni är inte alls barn, ni är folk som inte leker."
"Du bara skojade med mig mamma, men jag skrattade inte."
"När jag blir stor ska jag bli valfisk."
"Jag är ett fint litet stor flicka monster."
"Mina handgubbar kan baka."
"Detta är ingen sittpizza."
"Jag är inte sovnödig, jag är vaknödig."
"Jag är pusselnödig." Det betydde att hon väldigt gärna ville pussla.
Det luktar lite fis, säger mamman, när Vera lägger av en brakare. "Nej", svarar Vera, "det luktar gott, som gammalt kaffe"
"Det här är min facebook." säger hon och håller i mammans kalender.
"Dom är lite sura." sa Vera om rönnbären.
"Jag är här, du är där." säger Vera till stackars Aron som försöker krypa till oss från andra sidan rummet.
"Jag vill till kudden." Vera kan vara lite morgontrött.
"Har han skägg i väskan?" Om pappan, Nej svarar mamman, han har skägg i ansiktet. "Har han ansikte?"
"Vart brukar Tjockis sitta?"
"Vart bor tågen?" - I ett tåggarage, svarar mamma. "Det finns ingen dörr där." -Jo, det finns det nog. "En liten dörr kanske."
"Mamma titta där kommer himlen."
"Sätt smör på min mandel." Hon menade att hon ville ha mandelsmör på äpplet.
Vera fascinerades av att en hund ute var barfota, jag förklarade att djur inte behöver kläder eller skor. Efter en stund sa hon: "Hunden har ingen snopp." Jo sa jag pojkhundar har snopp och flickhundar har snippa. Då sa hon: "Liten hund har också snopp, den har snopp faktiskt."
Jag sa till Vera att hon inte fick röra brännässlorna för då gör det ont. "Då blir man ledsen, skriker." sa hon, sen efter en stund sa hon: "Snart är dom glada, då får vi röra dom." Hon trodde att det var brännässlorna som hade fått ont.
Besökare
Antal besökare totalt:
30703 Antal besökare denna vecka:
47 Antal besökare i dag:
11