Intet ont anande.
Kryper två nyfikna katter.
In i transportburen.
Intet ont anande.
Drogas dom sedan av veterinären.
Sprättas upp.
Blir av med både livmoder och äggstockar.
Proppas med smärtstillande.
För att intet ont anande.
Vakna upp till det här.
Paniken grodde.
Ju mer dom piggnade till.
Mamman och pappan märkte genast.
Att trattar inte var nåt för Pussel och Bus.
Bus hade sin tratt på sig endast en kort stund.
Spelade ingen roll.
Hur hårt den knöts åt.
På en minut.
Hade hon fått av den igen.
Pussel hade sin över natten.
Och igen över dan.
När familjen inte var hemma.
Mamman och pappan tänkte att det var bäst.
Att katterna fick hållas i källaren.
Där det inte finns lika många ställen.
Att hoppa upp på.
När arbetsdagen var slut.
Möts mamman och pappan.
Av ett jamande skrik.
Pappan öppnar dörren till källaren.
Där hade Pussel fastnat.
Med ena benet i tratten.
Och tratten i dörren.
Vet inte hur länge hon suttit fast.
Men hon hade hunnit klösa bort en hel del färg.
Från dörrkarmen.
Då bestämde mamman och pappan.
Att trattar är verkligen inget.
För Pussel och Bus.
10 dagar.
Tyckte veterinären att dom skulle vara på.
Mamman och pappan.
Hoppas att det räcker med 2.
Och hittills har dom knappt slickat sig alls.
Såren läker fint.
Smärtan lindras med medicin.
Och snart när allt är läkt.
Kattungerisken eliminerad.
Ska dom få komma ut i vårsolen.
lördag 9 april 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar