Först var det barnen. Sjuka. Först den ena. Sen den andra. Hög feber och allmänt hängiga. Mamman gjorde inte annat. Än hängde på vårdcentralen. För att få sjukintyg. Sen när dom äntligen. Verkade piggna till. Var det mammans tur. Feber. Stadigt runt 38,5. Huvudvärken. Satt som en hjälm runt huvudet. Släppte inte av värktabletter. Mamman kunde inte göra annat. Än ligga ner. Blunda. Och vänta på att tiden skulle gå. Då är det inte roligt. Att pappan hade nattskift. Och sen länge inplanerad bandhelg. Men då är det tur. Att Aron och Vera. Leker dagarna i ända.
Läser för varandra. Gosar. Brottas. Tittar på film. Utan att mamman behöver lyfta ett finger. Tur att mamman också. Hade samlat på sig. Lite nya leksaker. För just såna här tillfällen. Tur att barnen. Nöjer sig med. Färdiglagad pizza och yoghurt. Ännu mindre roligt. Blev det igår kväll. När mamman upptäckte att strömmen gått. I källaren. Pappan kom hem för att fixa. Upptäckte att ett rum i källaren. Hade golvet täckt med vatten. Strömmen hade gått eftersom förlängningssladden. Var täckt av vatten. Det är inte roligt att hinka ut vatten. Med feber och sprängande huvudvärk. Vattnet kom från trädgårdsslangen. Som lossnat från sitt fäste. När trycket från pumpen hela tiden ändrats. På grund av renoveringsarbete. På vattensystemet. Det är inte heller roligt. För mamman. Att inse. Att det hela inte hänt. Om inte mamman glömt vrida om. Kranen som går till trädgårdsslangen. Suck. Nu är det torrt igen. Och nån gång. När energin kommit tillbaka. Får mamman kolla vad som måste slängas. Sen sov mamman. Hela natten. Vaknar utan huvudvärk. Fortfarande med 38.5. Då kräks katten på nya mattan. Bandmask. Mamman ser med spänning. Fram emot vad mer denna helgen. Har att bjuda på.
Pappan fick till en början. Hjälp av två jobbarkompisar. Med att mäta, planera och bygga. Stommen till verandan.
Sen kämpades det på. I ur och skur.
Och nu. Kan man med lite fantasi. Få sig en bild av hur huset. Kommer se ut med veranda på.
Mycket mer komplett. Tycker mamman. Var liksom inte helt innan.
Tänk er nu. Vackra fönster. En vacker dörr. Som den här.
Fast tegelröd. Fasaden målas nästa sommar. Grå. Vita knutar. Röd dörr. Så här. Kommer bli så fint. Så fint. Och mycket praktiskt. Med en stor hall. Förvaring. En riktig ingång till vinden. Osv.
Går väl sådär. Sakta framåt. Men efter påtryckningar. Från dagis. Försöker mamman och pappan. Ändå få en totalt. Bajs- och kiss-ointresserad 2,5-åring. Att i alla fall försöka.
Storasyster hjälper gärna till. Bajsar glatt långa stunder. Där sitter sedan båda två. I en trång toa. Stinkande. Men rolig. Nån gång. Blir nog även Aron. Medveten om sin kropp. Och det som den lämnar ifrån sig. Men än så länge. Är intresset svalt.
Läggningen. Ger oftast inte utrymme. För långa diskussioner. Istället koncentreras det på. Högläsning.
Men ibland. Tar mamman eller pappan diskussionen. Mamman tog den om hotell. Vera undrade var grannarna tagit vägen. Speciellt Elis som hon annars leker med. Nästan varje dag. Mamman förklarade att dom rest bort. Till Kreta. Detta ledde till en massa frågor från Vera. När kommer dom tillbaka. Var ligger det. Hur kommer dom dit. När mamman berättade att dom är borta en vecka. Undrade Vera vart dom ska bo. På hotell svarar mamman. Vad är det, undrar Vera. Mamman förklarade. Hur hittar dom till hotellet, undrar Vera. Dom har nog en karta, säger mamman. Vad är en karta. Mamman förklarar att det är en bild. På stället man ska till. Att man kan läsa kartan. Kan vi läsa en karta nu, undrar Vera. Vad gör man på hotellet, undrar Vera. Mamman berättar. Finns det kök där. Ja. Finns det en sån där över bordet. Vadå. Menar du ett skåp för maten. Nej, en sån där så att man inte får solen i ögonen. Ett parasoll, ja det finns det nog. Vera är tyst en stund. Sen konstaterar hon. Man kan ta med sig kläder om man kissar i byxorna. Finns det potta på toan. Vera tycker det där med hotell. Verkar väldigt roligt. Vill själv åka nånstans. Mamman lovar att nån gång. Men nu måste vi sova. Tystnad. Finns det karusell på hotellet. Nej. Jag ska åka till ett hotell. Där det finns det. God natt.
Hade mamman att brottas med. När dagis anordnade. De årliga olympiska spelen. För barn och föräldrar. Efter en dags hårt arbete. En stressad sväng hem. För att hämta en glömd telefon och plånbok. Ett panikinköp av sojakorv och juice. Kom mamman precis i tid. Aron.
Tyckte mamman kom väldigt sent. Skrek av att hon inte var där. Skrek när hon kom dit. Sen satte det roliga igång. Aron trotsade som värst. Ville göra allt man inte fick. Vera kämpade tappert på.
I gren efter gren. Kast med puck. Spjutkastning med tändsticka. Grävskopegrävning i sandlådan. Tornbyggandet. Osv. Aron skrek oavbrutet. Sprattlade i mammans famn. Mamman försökte få honom. Att inte förstöra för alla andra. Sen började Vera. Också tröttna. Jag är hungrig.
Till slut. och inte en sekund för tidigt. Hade mamman hunnit fixa fram Ett par ljumna korvar. Lugnet spred sig äntligen. Och mamman har lärt sig läxan. Nästa olympiad. Tar mamman med nåt ätbart till barnen. Att äta innan spelens början. Vera och Aron. Som är vana att äta mat 17.30. Orkar inte delta i en massa tävlingar. Utan mat. Till klockan 19.00 Kanske var det inte uppfostran. Det handlade om. Kanske hade dom uppfört sig. Med en banan i magen. Mamman tror dock. Att Aron gärna velat. Springa iväg med banmarkeringarna. Ändå.
Kan mamman och pappan.
Ganska sällan.
Skryta med att dom har.
Men ibland.
Glänser dom.
Visar upp sina allra bästa jag.
Som Vera.
Hos ögonläkaren.
Trots att undersökningen.
Tog en och en halv timme.
Trots att Vera var tvungen.
Att stirra på konstiga bilder.
Titta på E.
Peka åt alla möjliga håll.
Prova konstiga.
3D glasögon.
Svara på frågor.
Bli plågad med svidande ögondroppar.
Så klagade hon knappt.
Mycket väluppfostrad.
Läkaren meddelade.
Att Veras synskärpa kan förbättras.
När ögat utvecklas.
Synfelet kommer dock kvarstå.
Läkaren tyckte till och med.
Att damen behöver ännu starkare glas.
Mamman kan inte förstå.
Hur Vera hela sitt liv.
Klarat sig utan.
Huvudsaken.
Är dock att hon klarar sig nu.
Och det gör hon.
Har alltid glasögonen på sig.
Vet när hon måste ta av dom.
Vet vart hon ska lägga dom.
Kämpar när dom faller ner på näsan.
Men mesta av allt.
Njuter hon nog av att se.
Mamman njuter.
Av att Vera ser henne.
Redan på dagisparkeringen.
Undrar mamman.
Hos byggnadskontoret.
Och det fås det.
Lov att bygga veranda.
Men i väntan på det.
Byggs det på vinden.
Detta mycket märkliga hörn.
Som är tänkt.
Ska bli säng och förvaring.
Måste isoleras.
Ingen match.
För en smärt och smidig pappa.
Pappan har även hunnit med.
Att sätta råspont.
På båda kortsideväggarna.
Snabba ryck.
Efter påbyggnad av takstolar.
Får vinden vänta.
För verandan måste påbörjas.
Så att den blir klar.
Innan kylan kommer.
Lov.
Har mamman och pappan även bett om.
För borrning.
Av bergvärme.
"Vilka sånger sjöng ni idag på dagis?" frågar mamman. "Hjulen på bussen." svarar Vera. "Vad bra den kan ju du så kunde du sjunga med." säger mamman. "Ja, men jag sjöng bara för Aron, min egen lillebror." svarar Vera.
"Vi är barn, ni är inte alls barn, ni är folk som inte leker."
"Du bara skojade med mig mamma, men jag skrattade inte."
"När jag blir stor ska jag bli valfisk."
"Jag är ett fint litet stor flicka monster."
"Mina handgubbar kan baka."
"Detta är ingen sittpizza."
"Jag är inte sovnödig, jag är vaknödig."
"Jag är pusselnödig." Det betydde att hon väldigt gärna ville pussla.
Det luktar lite fis, säger mamman, när Vera lägger av en brakare. "Nej", svarar Vera, "det luktar gott, som gammalt kaffe"
"Det här är min facebook." säger hon och håller i mammans kalender.
"Dom är lite sura." sa Vera om rönnbären.
"Jag är här, du är där." säger Vera till stackars Aron som försöker krypa till oss från andra sidan rummet.
"Jag vill till kudden." Vera kan vara lite morgontrött.
"Har han skägg i väskan?" Om pappan, Nej svarar mamman, han har skägg i ansiktet. "Har han ansikte?"
"Vart brukar Tjockis sitta?"
"Vart bor tågen?" - I ett tåggarage, svarar mamma. "Det finns ingen dörr där." -Jo, det finns det nog. "En liten dörr kanske."
"Mamma titta där kommer himlen."
"Sätt smör på min mandel." Hon menade att hon ville ha mandelsmör på äpplet.
Vera fascinerades av att en hund ute var barfota, jag förklarade att djur inte behöver kläder eller skor. Efter en stund sa hon: "Hunden har ingen snopp." Jo sa jag pojkhundar har snopp och flickhundar har snippa. Då sa hon: "Liten hund har också snopp, den har snopp faktiskt."
Jag sa till Vera att hon inte fick röra brännässlorna för då gör det ont. "Då blir man ledsen, skriker." sa hon, sen efter en stund sa hon: "Snart är dom glada, då får vi röra dom." Hon trodde att det var brännässlorna som hade fått ont.
Besökare
Antal besökare totalt:
30651 Antal besökare denna vecka:
4 Antal besökare i dag:
2