onsdag 2 november 2011

Det är inget fel på.

Fantasin.
Veras och Arons.
Speciellt Veras.
Hon är bäst i världen.
På att leka.
Ganska sällan leker hon med.
Riktiga leksaker.
I alla fall inte på det sätt.
Som leksakerna är menade för.
En dockskåpssäng till exempel.
Gör Vera om till prinsesskrona.

En byggsats.
Blir ett spel.
Som Vera kallar schack matt.


Ofta leks det även med.
Icke-leksaker.
Allt går att leka med.
Ett paket toarullar.
Blir en jätterolig uppesäng.
Eller ett flygande skepp.


I flera dagar leker Vera och Aron.
Med toarullarna.
Mamman och pappan förundras.
Över Veras fantasi.
Hennes förmåga att skapa det hon inte har.
Har hon till exempel.
Inga muminfigurer.
Tar hon ett par plastskedar.
En penna.
En avlång pappersremsa.
Och vips så har hon hela muminfamiljen.
Riktiga leksaker blir ofta nåt annat.
Böckerna bli tält åt smågubbar.
Teckningar blir familjemedlemmar.
Pusselbitar blir mat åt mjukdjuren.
Mamman blir väldigt stolt.
När Vera glatt visar sina nya leksaker.
På dagisgården.
Som hon själv byggt.
Gjorda av kottar, pinnar och löv.
Fantasin har verkligen inga gränser.
Vad som helst kan få igång den.
Inspiration från en bok eller film.
Skapar lekar i timtal.
Mamman kan dock bli lite.
Trött.
När Veras jackfickor är fulla.
Med skräp.
Små plastbitar och liknande.
Som Vera hittat ute på dagisgården.
Skräp, säger mamman.
Nej, skriker Vera.
Släng inte mina skatter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar