Man är som man vill del 2.

Vera brottas också.
Varje kväll.
Och dansar.
Och klär ut sig.
Ganska avancerad klädsel.
Kallar sig själv.
Vera diamant. 

Veras favoritperson.
Kom också på besök för ett tag sen.
Gammelmormor.
Deras lekar.
Är det roligaste Vera vet.
När det är besök hos dom.
Släpper inte Vera gammelmormor.
För ett ögonblick.
Inte för att fika med gäster.
När Vera nån gång blir tvungen.
Att uträtta sina behov.
Följer gammelmormor med in på toan.

Vera följde med mamman.
På julmarknad.
Orkade titta på allt.
Och känna på allt.
Alla små smycken.
Äta lite bulle med Aron.
Var också kul. 

Vera pusslar.
100-bitars pussel.
Mamman och Vera tävlar.
Vem som får färdigt sitt först.
Vera vinner.
Fast mamman gör sitt allra bästa.
Vera frågar.
Om allt.
Skrattade hysteriskt.
När pappan berättade hur barn blir till.
På kvällen vid läggdags.
Vill båda barnen alltid.
Berätta varsin sak åt mamman.
Vera frågar oftast något.
Kan sköldpaddor gå på land.
Kan ekorrar bo på marken.
Kan maneter leva utan vatten.
Sen somnar hon.
Med sin lilla hand i mammans.

Man är som man vill.

Just nu.
Vid snart 4 års ålder.
Är Aron.
En blandning av det mesta.
Ena dan lucia.

Andra dan superman.

Arons favoritperson.
Kom på besök häromdan.
Han sjunger i pappans band.
Bor tyvärr.
I Helsingfors. 

Avguda.
Är bara början.
Aron lämnar inte Markos sida för en sekund.
Och Marko.
Låter sig bäddas ner.
Dricker låtsaskaffe.
Serverat av en vacker servitör. 

Aron brottas.
Med pappan och Vera.
Varje dag.
Aron dansar.
Varje dag.
Mamman och pappan tittar på.
Beundrar senaste koreografin.
Förundras över taktkänslan.
På kvällen.
När mamman lägger barnen.
Och Vera redan somnat.
Böjer sig mamman över Aron och viskar.
Godnatt.
En slinga av mammans hår ramlar fram.
Aron smeker mamman över håret.
Du har fint hår.
Viskar han.
Du är också fin.
Viskar mamman tillbaka.
Visst är spindelmannen också fin.
Säger Aron.
Han sover med en mjuk dockvariant av spindelmannen.
Varje kväll.
Sån är han just nu.
Som en mjuk spindelman. 

Bygga hus.

Det räckte.
Med deg.
Till två hus.
Trots två deghungriga barn.
Mamman har inte gjort.
Många pepparkakshus i sina dar.

Men med färdiga formar.
I lagom storlek.
Gick det som smort. 

Och med rätt assistans.
I form av smakråd.
Och provsmakare.

Blev resultatet.
Riktigt fint.
En liten stuga.
Ungefär.
Som finndjävlarnas egen. 

Jättegammal.

Är man som mamman.
Enligt Vera.
Jättegammal.
Måste det ju firas.
Ordentligt. 

Med sovmorgon.
Glada barn.
Snygg make.
Prinsessbakelse. 

Lyxpresenter.
Halsband som får mamman.
Att bli ännu finare.
Bodyscrub som får mamman.
Att dofta ännu godare.
Yllestrumpor av högsta kvalitet.
Håller mammans tår varma.
I vinterkylan.
Varm blir också mamman.
Av all fina uppvaktning.

Vinterskrud.

Mamman gillar inte.
När det är 26 minusgrader.
Eller när det är 15 minusgrader.
Och blåser storm.
Det är inte lätt.
Att hålla huset varmt.
För barn som anser.
Att man året runt.
Bör gå klädd i bara underkläder.
Men när det lugnat ner sig.
 

När det inte blåser.
När värmen från vedspisen.
Sprider sig i hela huset.
Kan till och med mamman.
Njuta.

Av ett hus i vacker.
Vinterskrud.
Och skogen.
Som ännu inte.
Är oframkomligt täckt av snö.
Är vackrare än nånsin. 

Och när kylan ligger på.
Känns det som bäst.
Med bergvärme.
Jämn temperatur.
Inga glödheta element.
Inga oberäkneliga maskiner.
Inga oljeräkningar.
Nu kan vintern stanna.
Ett litet tag i alla fall.

Pynt.

Det pyntas.
Lite smått.
Med snöflingor.
Lampor.

Och förra veckan.
Innan snön och vintern kom.
Hittade mamman och Vera.
Fint pysselmaterial.
I skogen.

Mammans krans.

Veras krans.

Och sakta men säkert.
Infinner sig lite stämning.

Samma visa.

Varje år.
En uppsjö av lampor.
Arrangerade för att ge ljus.
Som utomhus inte finns.
Mamman planerar.
Med kläder och bakgrund.
Sen gäller det.
Att få båda barnen.
Att sitta still.

På samma gång.
På samma ställe.
Tillräckligt nära varann.
Få barnen att skratta.
Helst samtidigt.

Men inte för mycket.

Tålamod.
Krävs av alla iblandade.
Av barnen för att orka.
Sitta still.
Se glada ut.
Skratta åt mammans och pappans.
Dåliga vitsar.
Tålamod.
Krävs av mamman och pappan.
För att orka.
Hitta på dåliga vitsar.
Hitta rätt vinklar.
Mutor.
Sen finns det andra.

Som är som gjorda.
För en modellkarriär.

I finkan.

Luktar det illa.
Tyckte både Vera och Aron.
Och nog lite otäckt.

Med fylleceller.
Häktet.
Tunga gråa dörrar.
Tomma fula rum. 

I bak på piketen. 
Var det också halvkul.
Men.
Helkul var det.
Med riktiga poliser.
Med poliskläder.
Pistoler.
Bestämda steg.
Och polisbilar. 

I olika storlekar.
Olika modeller.
Alla snygga.
Tyckte båda barnen. 

Polismotorcyklar.
I rader.
Vilken dröm.
Så roligt.
Att besöka farbror på jobbet.
Få guidad tur.
Se så fina fordon.
Få så fina presenter.
Och bäst av allt.
Var nog dom snälla poliserna.
Som blinkade med blåljusen.
Tutade med sirenerna.
Ropade tjena i megafonen.
Allt för Vera och Arons skull.
Aron ska bli polis när han blir stor.
Efter detta besök.
Ska Vera det med.

Om det skulle bli.

Kallt.
Så är finndjävlarna.
Väl förberedda.

I källaren lådor staplade.
Med ved.
För dom dagar.
När minusgraderna och snön.
Gör att besöket.
I vedförrådet. 

Utomhus.
Känns jobbigt.
Skulle den veden.
Ta slut.
Finns det mer att ta av. 

I burarna.
Ett antal kubik.
Tillräckligt för att räcka.
Ett bra tag.
Tillräckligt för att finndjävlarna. 
Med gott samvete.
Kan sälja en del billigt.
Till släktingarna. 

Ved.
Går också åt i vedspisen.
I köket.
Mamman snickar. 

En snygg och praktisk.
Vedlåda.
Av gammal överbliven panel. 

Med lite oljevax på.
Blev det riktigt snyggt.

Och skulle all denna evinnerliga ved.
Mot alla odds.
Ta slut.
Är det bara för pappan.
Att klyva mer. 

Papporna.

Firades hos farfar.
Barn och barnbarn.
På besök.

Tårta och uppståndelse.
Denna gråa novemberdag.
Lyste upp rejält.

Barnbarnen.
Bjöd som avslutning.
På trumkonsert.

Finlir.

Nu var det dags.
För att få bukt med.
Skämströskeln.

Där ytterdörren suttit tidigare.
Fanns den hemska röda.
Tröskeln.
Den håliga dörrkarmen.

Blev så här snygg.
Nu är den sista.
Skamfläcken borta.

Inget mer gubbsunk.
Bara fint fint fint.

Verandan fick sina fönsterfoder.
Och hörn lister.

Och golvlister.
Och bänklister.

Och nu ser bänken härligt.
Inbyggd ut.
Som om den alltid funnits där.

Vinter.

Många gladdes.
Åt ljuset.
Marken täckt av snö.

Pulkorna kom fram.
Stjärtlapparna.
Snowracern.

Finndjävlarnas lilla backe.
Utnyttjades flitigt.
Av både oss och grannarna.

 Hela dan.
I solens sken.
Åktes pulka.
Tills gräset lyste igenom under snön.
Men mamman.
Blev ändå glad.
Åt det här.

Ett litet tag till.
Slipper mamman gärna.
Snöskottning.
Blixthalka.
Backen upp till huset.
I omöjligt tillstånd.
Med vetskapen om.
Att det kommer vara snö.
I alla fall i 6 månader.
Lägger mamman gärna.

Pulkorna på hyllan.