Man är som man vill.

Just nu.
Vid snart 4 års ålder.
Är Aron.
En blandning av det mesta.
Ena dan lucia.

Andra dan superman.

Arons favoritperson.
Kom på besök häromdan.
Han sjunger i pappans band.
Bor tyvärr.
I Helsingfors. 

Avguda.
Är bara början.
Aron lämnar inte Markos sida för en sekund.
Och Marko.
Låter sig bäddas ner.
Dricker låtsaskaffe.
Serverat av en vacker servitör. 

Aron brottas.
Med pappan och Vera.
Varje dag.
Aron dansar.
Varje dag.
Mamman och pappan tittar på.
Beundrar senaste koreografin.
Förundras över taktkänslan.
På kvällen.
När mamman lägger barnen.
Och Vera redan somnat.
Böjer sig mamman över Aron och viskar.
Godnatt.
En slinga av mammans hår ramlar fram.
Aron smeker mamman över håret.
Du har fint hår.
Viskar han.
Du är också fin.
Viskar mamman tillbaka.
Visst är spindelmannen också fin.
Säger Aron.
Han sover med en mjuk dockvariant av spindelmannen.
Varje kväll.
Sån är han just nu.
Som en mjuk spindelman.