Och mysiga fikastunder.
I solsken och barmark.
Med snödroppar och fågelkvitter.
Vill inte mamman.
Höra ett ord om.
Inte ett ord.
För hos finndjävlarna.
Är vintern lång och kall.
Fortfarande är snön lika djup.
Kylan håller i sig.
Det enda mamman kan glädjas åt.
Är ljusare morgnar.
Och solen.
Som ibland syns.
Som glödande prickar.
Mellan träden.
onsdag 29 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar