När mamman och pappan. Helt oplanerat. Fick en barnledig lördagskväll. Togs tillfället i akt. Att njuta ordentligt.
Det passades på. Att äta stark mat. Som barnen inte tycker om. Ungsbakade rödbetor. Sötpotatis. Tofu, lök, spenat i currysås. Avnjöts gjordes även. Film och popcorn. Dagen efter. Njöt mamman och pappan. Av en sovmorgon. Som avbröts först när. Solens ljus blev för starkt på vinden. Nu är det dags att. Njuta av vårljuset. Eller kanske dags för. Gardiner.
Aron och Vera trivs. På dagis. Dom har många och kära vänner. Mamman och pappan. Trivs inte lika bra. Dagispersonalen är inte av bästa sorten. Klagar på allt. Efter ett utvecklingssamtal i höstas. Där det uttrycktes oro. För det mesta. Veras vikt, balans, motorik. Kläder, beteende. You name it. Mamman och pappan suckade och svor. Gav sedan igen. Genom att bevisa att dom hade fel. Hos dietisten skaffades bevis. För att Vera får i sig. En fullvärdig vegetarisk kost. Hos ögonläkaren konstaterades. Att Veras eventuella balanssvårigheter. Är kopplat till hennes svåra synfel. Hos arbetsterapeuten avgjordes. Att Vera är. Hör och häpna. Helt normal. Vågar nu dagispersonalen. Påpeka ett enda fel. Hos våra perfekta underbara barn. Är det krig. Hos arbetsterapeuten blev Vera. Oerhört inspirerad av allt. Kan vi inte åka dit igen. Frågar hon ständigt. Och det går kanske inte. Så mamman och pappan. Fixade lite arbetsterapi på hemmaplan.
Här hänger nu ungarna. Morgon, middag, kväll.
Snart kan nog båda. Öppna dagisets ytterdörr. Utan att personalen behöver förfasas. Över hur tungt det är för dom.
Pappan föreslog. Att familjen skulle gå genom skogen. När det skulles till andra sidan sjön. Skaren höll. För barnen.
Mamman sjönk till låren. Sen slogs det följe med grannarna. Och vandrades över sjön. För på andra sidan. Finns det här.
Strålande sol. Gnistrande snö. Och en lång lång. Pulkabacke.
Vera orkade gå upp många gånger. Åka pulka ner. Rulla ner. Springa upp. Ibland svalkade hon av sig.
Och här uppe. Gav mamman Aron lov. Att äta snö. Hur mycket han ville.
Så kanske han låter bli. Att stoppa i sig isen. Som legat under bilen. Hela vintern.
Från andra sidan sjön. Ser finndjävlarnas tomt ut så här. I vänstra hörnet. Skymtar gråa lilla stugan. Mamman och pappan insåg. Att det snart är dags. Att hugga ner lite skog.
Nu börjar verandan. Ta den form den ska ha. Väggarna färdigmålade.
Lådan färdigbyggd. Färdigmålad. Mamman är väldigt nöjd.
Nu fattas det en bara. Lite lister. Men det hindrar inte barnen. Från att ta lådan i bruk. Och listerna kommer dröja. Dom gömmer sig långt in i. Garaget. Som är fullt med sopsäckar. Som ska till tippen. Men dom kommer inte dit. Förrän snön smält. Så släpkärran kan tas i bruk.
Mamman kan inte riktigt. Låta bli. Måste bara renovera. Lite grann. Bygga lite. Av överblivna reglar. Och panel. Och ett par nyköpta brädor. Snickrade mamman ihop. Den här.
En sitt och förvaringsbänk. Där är det tänkt. Att en väldigt massa. Skor, stövlar och regnkläder. Ska få plats.
Annars målar mamman mest. Verandan. Taket fyra gånger. Vitt.
Väggarna. Hittills tre gånger. Ljust grått. Fler bilder kommer snart.
Är inte direkt mammans. Starka sida. Äger inte ens ett par skridskor. På dagis. Åker alla över fyra år. Hemma får Aron också vara med.
Aron har lite svårt. Att hålla sig upprätt. Får skjuts av pappan.
Vera däremot. Fullkomligt chockade. All dagispersonal. Som inte har alltför stor tilltro. Till Veras motoriska förmågor. Första gången på dagis. Var Vera på isen. Lika länge som alla andra. Kämpade tappert med stöd. Ramlade. Reste sig. Ramlade. Nu. Efter en sådär. 4-5 försök.
Är Vera en jäkel på skridskor. Hon inte bara står på benen. Hon tar sig framåt. Det mina vänner. Är mer än mamman kan på skridskor. Och när benen tröttnat. På att åka skridskor. Är det bra. Att avsluta med lite.
Skulle kunna tro. Att finndjävlarna skaffat. Markis.
Solen skiner. Ganska flitigt. Med kylan håller i sig. Snön ligger kvar på taket. Om än med nöd och näppe.
Morgnarna är kalla. -22 i morse. Men på eftermiddagen. Är det desto mildare. Ger man sig dessutom på att. Skotta bort snön.
I långa gångar. För barn och katter att springa i. Sprider sig värmen ganska snabbt. Pappan orkade hela eftermiddagen. Gräva och skotta. Gjorde en sittplats. Åt hela familjen.
Finndjävlarna har det bra. Inte alla kan göra upp brasor. Grilla korv och mysa. I en egen. Stor. Vildvuxen. Igensnöad. Trädgård.
I tio dagar Har Aron haft feber. I en vecka öroninflammation. Då är det tur.
Att Aron har en storasyster. Som läser. Och pysslar om.
Och tur att han har en pappa. Som låter en leka. Med sina leksaker. Tvingas det till innelek. I många många dagar. Är det tur.
Att det emellanåt fylls år. Fås nya leksaker. Nya filmer. Och tur är det allt.
Att storasyster. Hade energi nog. Att dela med sig.
För en stund varje kväll. Fick en febrig snorig Aron. En väldig massa energi. Sprang, hoppade, hostade.
För att tio minuter senare. Däcka i soffan. Flåsande.
Nu efter några dagar. Med andra antibiotika kuren. Verkar pojkstackaren vara på bättringsvägen. Ingen feber. Bara lite hosta. Imorgon. Blir det utelek.
"Vilka sånger sjöng ni idag på dagis?" frågar mamman. "Hjulen på bussen." svarar Vera. "Vad bra den kan ju du så kunde du sjunga med." säger mamman. "Ja, men jag sjöng bara för Aron, min egen lillebror." svarar Vera.
"Vi är barn, ni är inte alls barn, ni är folk som inte leker."
"Du bara skojade med mig mamma, men jag skrattade inte."
"När jag blir stor ska jag bli valfisk."
"Jag är ett fint litet stor flicka monster."
"Mina handgubbar kan baka."
"Detta är ingen sittpizza."
"Jag är inte sovnödig, jag är vaknödig."
"Jag är pusselnödig." Det betydde att hon väldigt gärna ville pussla.
Det luktar lite fis, säger mamman, när Vera lägger av en brakare. "Nej", svarar Vera, "det luktar gott, som gammalt kaffe"
"Det här är min facebook." säger hon och håller i mammans kalender.
"Dom är lite sura." sa Vera om rönnbären.
"Jag är här, du är där." säger Vera till stackars Aron som försöker krypa till oss från andra sidan rummet.
"Jag vill till kudden." Vera kan vara lite morgontrött.
"Har han skägg i väskan?" Om pappan, Nej svarar mamman, han har skägg i ansiktet. "Har han ansikte?"
"Vart brukar Tjockis sitta?"
"Vart bor tågen?" - I ett tåggarage, svarar mamma. "Det finns ingen dörr där." -Jo, det finns det nog. "En liten dörr kanske."
"Mamma titta där kommer himlen."
"Sätt smör på min mandel." Hon menade att hon ville ha mandelsmör på äpplet.
Vera fascinerades av att en hund ute var barfota, jag förklarade att djur inte behöver kläder eller skor. Efter en stund sa hon: "Hunden har ingen snopp." Jo sa jag pojkhundar har snopp och flickhundar har snippa. Då sa hon: "Liten hund har också snopp, den har snopp faktiskt."
Jag sa till Vera att hon inte fick röra brännässlorna för då gör det ont. "Då blir man ledsen, skriker." sa hon, sen efter en stund sa hon: "Snart är dom glada, då får vi röra dom." Hon trodde att det var brännässlorna som hade fått ont.
Besökare
Antal besökare totalt:
30703 Antal besökare denna vecka:
59 Antal besökare i dag:
24