Det har tränats.
Och tränats.
Länge.
Och underhållits.
Och lockats.
Och mutats.
Med russin.
Belönats med godis.
Klistermärken.
Utlovats.
Stort pris.
Bara Aron går på pottan.
En period av totalvägran.
En period av sittande.
Utan resultat.
En period utan blöja.
Med ständigt kissiga.
Och bajsiga kläder.
En period av knipande.
En pojke som satt på pottan.
Men höll emot.
I timmar.
Sen berättade Aron.
Att om han kissar i pottan.
Kommer det monster och spöken.
Kisset blir argt.
Då kom det ett brev på posten.
Det var till Aron.
I brevet stod.
Hej Aron.
Vi vill vara i pottan, inte i kalsongerna.
Hälsningar kisset och bajset.
Mamman vill gärna tro.
Att det hjälpte.
För efter hand.
Släppte skräcken.
Aron kissade av misstag i pottan.
Och såg hur glad kisset blev.
Kissade några gånger ute.
Och nu mina damer och herrar.
Går Aron själv till pottan.
Kissar alltid i pottan.
Äntligen kunde det köpas.
Belöning.
Bajset.
Är det lite svårare med.
Men finns det kiss i pottan.
Finns det hopp.
Heja Aron! Snart kanske han tycker att kisset är ensamt i pottan...? Kramar
SvaraRadera