Att avståndet är långt.
Att man ses så sällan.
För stunderna tillsammans.
Betyder så mycket.
Agnes och Sara kom på besök.
Barnens blyghet satt inte i länge.
Inte mammornas heller.
Rätt som det var.
Var bästisen här.
Varje morgon när det vaknades.
Varje dag nån att leka med.
Nån som älskar samma saker.
Har samma humor.
Samma rika fantasi.
Nån att bada med.
När sommaren bjöd.
På sina sista heta dagar.
Nån att rensa hallon med.
Nån att bada bastu med.
Nån att prata med om allt.
Det var ett tungt farväl.
För alla finndjävlarna.
Kanske mest för mamman.
Kanske mest för Vera.
För vilka vänskapen.
Är längre.
Än avståndet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar