Påsklov.

Vårsolen.
Lockar finndjävlarna.
Men första delen av påsklovet.
Spenderades inne.

När två av fyra.
Familjemedlemmar var förkylda.

Men påskaftonen till ära.
Verkar alla hyfsat friska.
Påskägg gömdes och hittades.
Och avnjöts.

Påsklovet som för barnen.
Av en slump.
Blev en hel vecka långt.
Spenderas med legobyggande.

Påskkärringande.
Påskpysslande.
Släktbesökande.
Godisätande.
Solnjutande.
Långpromenerande.
Och idel glada miner.

En riktigt glad påsk.
Önskar finndjävlarna.

Jackpot.

En dag.
Fyra timmar.
Fem loppisar.
Fullkomlig jackpot.

  
En massa retrogrejer.
Till mammans hemliga lekstugeprojekt.
Sammanlagt 2,40 euro.

Svensktillverkade vårskor till Aron.
5 euro.
Fodrade gummistövlar till Vera.
4 euro.

Sytillbehör. 
Kantband i fina färger.
20 meter, 10 euro.
Dragkedjor.
0,8o euro styck.
Stor trådrulle.
1,5 euro.

Tyger.
I olika storlekar och färger.
14 bitar, 17 euro.

Sparkbyxor till sysslingen.
2 euro. 

Fina tröjor till lillkusinen.
3,40 euro.
 

Märkesklänning och nyckelpigetröja till Vera.
5,70 euro.

Två små ljusstakar.
0,20 euro. 

En sommarklänning till mamman.
0,60 euro.
Och en kjol av märket Globe Hope.
Nedsatt med 70%.
Tillverkad i Finland av återvunnet tyg.
Ibland har man tur.
 

Nya utmaningar.

Det var totalt.
Kaos.
Mammans sista vecka på gamla jobbet.
Kriser och akuta förflyttningar.
Ett antal övertidstimmar.
En förskräcklig mängd.
Dokumentation.
Men kl.18.15 förra fredagen.
Lämnade mamman kommunjobbet.
Efter sig.
Med en vacker orkidé.
Och ett gäng kollegor.
Som kommer saknas.
En helg med god sömn.
Och trevligheter.
Sen var det dags.
För nya utmaningar.
På Rädda barnen.
Mamman har hand om sommar och stödfamiljer.
Den första veckan.
Var oförskämt lugn.
En näst intill tom kalender.
Sovmorgon.
Långsamt och utförligt.
Introduceras mamman.
I nya uppgifter.
Med nya trevliga kollegor.
Mamman njuter.
Av en stressfri arbetstillvaro.
Lunch på restaurang.
Varje dag.
Och funderar på.
Hur Veras fråga ska besvaras.
Mamma, hur ska du egentligen rädda dom där barnen.

Ordning i vardagsrummet.

Det var liksom ingen.
Ordning på underhållningen.
Trots ganska fin förvaring.
Och helt ok utrustning.
Så tyckte mamman.
Att sladdarna störde enormt.
 

Upp på vinden med kistan.
Ner från vinden med skänken.
Sen kunde all utrustning.
Alla filmer.
Gömmas i skåpet.
I skänken förvarades innan det.
Mamman och pappans kläder. 
Dom ligger nu på golvet.
På vinden.
Men det är ett senare problem.

När det ändå skulle bli ordning.
I vardagsrummet.
Gjordes det av med en soffa.
Och inhandlades två fåtöljer.
Begagnade med snygga.

Och mycket bekväma.

Numera ligger en katt.
I vardera fåtöljen.
Och en i den kvarvarande soffan.
Barnen sitter på golvet.
Mamman och pappan i köket.
Men vad görs inte.
För husdjurens bekvämlighet.

Kärlek.

Det händer att den håller.
I 60 år.
Kärleken.
Gammelmormors och gammelmorfars kärlek.

Firades stort.
Hela släkten bjöds på restaurang.
Barn.
Barnbarn.
Barnbarnsbarn. 

Så vackert liv.
De fått tillsammans.
Pappan läste dikt.
Rördes till tårar.
Stort är det.
Att kunna fira det här.
Och stort var det.
Att både Aron och Vera.
Orkade sitta middagen igenom.
Lugnt och ordentligt.
Kanske hjälpte det att.
Efterrätten såg ut så här.

Extra roligt.
Var det att träffa sysslingar.
Som kom långväga.
Siiri.
Alltid lika cool.
 

Och nyaste sysslingen.
Paavo.
Och kärleken var total.

Inte undra på.
Med ett leende som detta.

En hel helg full av leenden.
Värme och lycka.
Och kärlek.

Nästan.

Skulle nästan kunna tro.
Att det var vår.
I luften.
När mamman målar dörrar.

I vårgrönt.

Pryder köket med tulpaner.

Ser hur snön faller ner.
Från taket. 

Men den riktiga våren.
Är långt borta.
Snösmältningen var tillfällig.

Återigen är det kallt.
Än finns det tid.
Och kanske lust.
För snölek. 

I alla fall om man är barn.

God natt vi ses i morgon.

Lite drag.
Är det vid många minusgrader.
I Veras sänghörna.
Hennes madrass flyttades därmed ner.
Bredvid Arons.
Efter jul var det mycket lättare.
Att lägga barnen.
Det lästes.
Pussades.
Kramades.
Sas god natt vi ses imorgon.
Sen var det bara att gå ner.
Tysta snälla barn.
Verkade somna på momangen.
Inget gnäll.
Ingen mörkrädsla.
Inga små barnhänder att hålla i.
Men sen.
När mamman och pappan.
Kom upp på vinden.
För läggdags.
Möttes dom av det här.

Två barn i en säng.
Aron tydligen.
Lite mörkrädd.
Fick lov att sova hos.
Stora trygga systern.
Och helt utan mamman och pappan.
Somnar båda gott.
Fast nu när mamman och pappan vet.
Att det inte somnas.
Med en gång.
Lyssnas det ibland.
På viskningar från vinden.
Jag är rädd, säger Aron.
Vill du komma hit, frågar Vera.
Ja.
Ska jag ta med hunden, frågar Aron.
Nej, han bits, säger Vera.
Och så där fortsätter det.
Diskussioner. 
Lek.
Ibland varenda mjukdjur i sängen.
Men mamman och pappan.
Låter dom hållas.
För var gör man inte.
För lite extra egen tid på kvällen.
Och varför skulle inte ungarna.
Unnas det här.

God natt.
Vi ses imorgon.