God natt vi ses i morgon.

Lite drag.
Är det vid många minusgrader.
I Veras sänghörna.
Hennes madrass flyttades därmed ner.
Bredvid Arons.
Efter jul var det mycket lättare.
Att lägga barnen.
Det lästes.
Pussades.
Kramades.
Sas god natt vi ses imorgon.
Sen var det bara att gå ner.
Tysta snälla barn.
Verkade somna på momangen.
Inget gnäll.
Ingen mörkrädsla.
Inga små barnhänder att hålla i.
Men sen.
När mamman och pappan.
Kom upp på vinden.
För läggdags.
Möttes dom av det här.

Två barn i en säng.
Aron tydligen.
Lite mörkrädd.
Fick lov att sova hos.
Stora trygga systern.
Och helt utan mamman och pappan.
Somnar båda gott.
Fast nu när mamman och pappan vet.
Att det inte somnas.
Med en gång.
Lyssnas det ibland.
På viskningar från vinden.
Jag är rädd, säger Aron.
Vill du komma hit, frågar Vera.
Ja.
Ska jag ta med hunden, frågar Aron.
Nej, han bits, säger Vera.
Och så där fortsätter det.
Diskussioner. 
Lek.
Ibland varenda mjukdjur i sängen.
Men mamman och pappan.
Låter dom hållas.
För var gör man inte.
För lite extra egen tid på kvällen.
Och varför skulle inte ungarna.
Unnas det här.

God natt.
Vi ses imorgon.