Resa.

Den började så dåligt.
Den senaste resan till Sverige.
När barnen och mamman.
Efter 4 timmars bilresa.
I god tid kom fram.
Till hamnen.
Visade det sig.
Att det blivit fel.
Sååå fel.
Det gick ingen färja den dan.
Inte någon som finndjävlarna.
Kunde åka med.
Fel i bokningen.
Sa dom när mamman ringde i panik.
Det är inte roligt.
Att stå med två förtvivlade barn.
I Helsingfors hamn och inte veta.
Vart natten ska spenderas.
Mamman grät.
Vera grät.
Mamman förklarade att det inte.
Var nån panik.
Hon var bara så ledsen och arg.
Aron sa.
Jag är också ledsen.
Och jättehungrig.
Sen sa han.
Jag är arg också.
Och jättehungrig.
Pappans underbara kusin.
Med familj.
Bor i Helsingfors.
Där fanns det mat och sovplatser.
Och fantastiskt sällskap.
Det var nog lite meningen.
Att vi skulle stanna där.
Dan efter.
Nytt försök.
Denna gången.
Bestämde mamman och barnen.
Att nu skulle det minsann has.
Dubbelt så roligt på färjan.
Och det blev det.
Det åts gott.
Dansades.
Barnen hälsade på maskoten.
Lekte.
Sprang.
Och tävlade.
Vera tävlade så pass.
Att hon vann hela limbotävlingen.

Det var en fantastisk prestation.
Det var minst 30 barn som deltog.
Och priset.
Medalj och tomte med magen full av godis.
Njöts det av i många dagar.
Mamman var lite nervös.
Inför resan själv med barnen.
Men det gick bra.
Otroligt bra.
Med två resvana barn.
En kasse med böcker.
Julmusik och hevisaurus.
Och en väldig massa handsprit.
Barnen skötte sig exemplariskt.
Och belönades.
Titt som tätt.

Barnen har alltid roligt på färjan.
Mamman kunde ta det lugnt.
Läsa inredningstidning.
Shoppa lite taxfree.
Njuta av barnen.
Fick dock vid ett tillfälle.
Lägga förband på ett främmande barn.
Som skadat sig i bollhavet.
På engelska dessutom.
Vera och Aron förundrades av mammans kunskaper.
I både språk och första hjälpen.
Det viktigaste på dessa resor.
Är förutom snälla barn.
Att som föräldrar komma ihåg.
Att rasta barnen.
Med jämna mellanrum.
För när man suttit i bilen hela dan.
Har man så här mycket.
Energi.
Och spring i benen.
Även klockan 22.30 på kvällen.