Bös.

Finndjävlarnas lilla katt.
Som egentligen heter Bus.
Men kallas för lilla katten.
Har alltid varit lite konstig.
Liten och smal.
Med stora pupiller.
Ibland slö och hängig.
Ibland lite dålig balans.
Hon har varit dålig ibland.
Trött och kräkts.
Men alltid hämtat sig efter ett par dagar.
Denna gången blev det värre.
Hon åt inte och drack inte.
På fyra dar.
Kräktes nåt svartgrönt.
Antagligen galla.
Mamman tvingade i henne vätska med spruta.
Så mycket det bara gick.
Men det blev bara värre.
På kalasdan var det som sämst.
Hon var som medvetslös.
Alls vätska mamman försökte få i henne.
Rann ut ur munnen.
Så fort kalaset var slut.
Berättades för barnen.
Att katten är så sjuk.
Att hon kanske inte kommer hem från sjukhuset.
Barnen grät och grät och grät.
Alla sa hejdå och mamman for iväg.

Mamman var beredd på avlivning.
Förstod hur uttorkad hon var.
Med veterinären tyckte.
Att det kunde tas lite prover.
Dropp sattes in direkt.
Hon röntgades och testades.
Och fick stanna över natt.
Tillståndet kritisk.
Men hon hade inte feber, inga tumörer,inte diabetes, inget konstigt i magen.
Och antagligen inte ont.
Dan efter var det lite bättre.
Men hon stanna en natt till.
Trolig diagnos en kronisk virusinfektion.
Men sen efter två dagar med dropp.
Antibiotika direkt i venen.
Piggnade hon till.
Rejält.
Mamman hämtade hem henne.
Hon jamade hela vägen hem.
Stångade sig mot buren.
Försökte stryka sig mot mammans fingrar.
Så glad för att vara hemma.
Har nog aldrig nån katt varit.
Och lika glada barn väntade hemma.
Nu ska hon behandlas och skötas om.
Och kelas med.
Älskade lilla Bus.
Som i veterinärens papper kallats Bös.
Ett antal tusenlappar fattigare.
Men ett kattliv rikare.
Njuter finndjävlarna av.
Att stångas av en minikatt. 

Aron 5 år.

Inte mer än 8 barn.
Kom på kalaset.
När Aron firade sin 5-års dag.

Åtta barn som njöt.
Av batman-tårta.
Cakepops, karnevalkex, muffins, figursmörgåsar.

Gott.
Tyckte i alla fall.
Fem-åringen själv. 

Efter ca 20 minuter vid matbordet.
Släpptes monstren lösa.
Upp och ner sprangs det.
Mamman och pappan turades om.
Att vakta vid trapporna.

Barnen sprang, hoppade säck, kröp under snedtak.
Lekte kurragömma.
Tjuv och polis.
Med Vera, som var enda tjej, som polis.
En efter en.
Kom dom ner med svetten rinnande.
Bad om saft.
Se fiskades godispåsar.
Godiset åts i mamman och pappans säng.
Det var trötta barn som åkte hem.
Och en trött men mycket nöjd.
5-åring.
Som lekte hela kvällen med nya leksaker.
Morgonen efter.
Fortsatte firandet.
Med frukost på sängen.
Knäckebröd.
Och presenter.
Bästa var denna.

Mellan alla paket.
Trummades det lite.
Sen resten av dan.
Tills släkten kom på fika.
Med mer presenter.
Varav en tog mamman tre timmar.
Att få ihop.
120 delar, 40 klistermärken senare.
Var den klar.
En trevlig födelsedagshelg.
Med enda nackdelen.
Att i källaren låg en lite katt.
Och var döende.

Där rök den.

Det har tjatats.
Och väntats.
Och gråtits.
Och undrats.
Varför tappar ALLA andra tänder.
Utom Vera.
Tills jullovet.
Då första tanden började vicka.
Sen dess har det vickats.
Och till slut.
Drog Vera ut den.
Alldeles själv.
Stoltare 6-åring får man leta efter.
Lite orolig var hon.
Att tanden skulle ramla ut.
I sömnen.
Att den skulle sväljas.
Så att inte tandfén skulle hitta den.
Mamman försäkrade.
Att tandfén vet att tanden tappats.
Hon ser ju hålet.
Och det gjorde hon.
En tand i ett glas.
Och peng dan efter.

OS 2014.

Det bara måste.
Åkas skidor. 

Trots den något tunna snöytan.
Inspirationen var på topp. 

Vera som representerade Sveriges damer.
Vann.
Aron som representerade Englands herrar.
Tog en fin silvermedalj.

Nytt.

En ny hylla.
En ny uggla.
Nya glas.
En ny filt.
Ett par nya kuddar.
Nya gardiner.

Nästan som ett nytt.
Vardagsrum.
Och bäst av allt.
Lite ny sol.
Ny för i år.

Nattligt sällskap.

Är det bra att ha.
När mamman och pappan.
Faktiskt har sängen.
Flera meter bort.

Ju fler desto bättre.
Alla får vara med.